Som en spegelvänd kopia av mig själv
Det där med pappa är ju nästan fånigt!
Han är som en spegelvänd kopia av mig själv. Däremot tror jag inte att han var ett troll som jag var när han var liten. Den genen måste komma några generationer tillbaka.
Pappa är en förebild på många sätt och han var en otroligt modern pappa på 70-talet. Han var med oss ute och åkte skridskor, lekte och hittade på roliga saker. En pappa på heltid faktiskt.
Han lät mig vara med i garaget och greja och han sa sällan nej. Jag fick hålla på, mixtra och prova olika verktyg. Både mamma och pappa var tillåtande. Jag satt uppe på nätterna och körde rally med symaskinen. De sa inget fastän att ljudet var störande. Det fanns alltid bra ritpapper och olika sorters färger. Vi tilläts greja och hålla på. Experimentera i köket fick vi, det bjöd på överraskningar när de kom hem + en massa disk.
Nackdelen med att vara lik sin far är att under tonårstiden visste alla vem jag var, jag kunde inte ljuga om vad jag gjorde, för det kom fram ändå. Jag fick inte heller skäll när jag körde av vägen och kvaddade hans bil, han var nog bara lycklig att det gick bra.
Pappa är en ”görare” han kan nästan allt som man kan göra med händerna. Trä och sten är hans bästa material. En praktisk man som älskar sin trädgård.
Den här stenmuren har han byggt. Pappa älskar sten. Det är som att bygga lego för honom, han får ihop det så det håller och är stabilt. På bilden är det min man Erik som krattar grus.
/Anna
Han är som en spegelvänd kopia av mig själv. Däremot tror jag inte att han var ett troll som jag var när han var liten. Den genen måste komma några generationer tillbaka.
Pappa är en förebild på många sätt och han var en otroligt modern pappa på 70-talet. Han var med oss ute och åkte skridskor, lekte och hittade på roliga saker. En pappa på heltid faktiskt.
Han lät mig vara med i garaget och greja och han sa sällan nej. Jag fick hålla på, mixtra och prova olika verktyg. Både mamma och pappa var tillåtande. Jag satt uppe på nätterna och körde rally med symaskinen. De sa inget fastän att ljudet var störande. Det fanns alltid bra ritpapper och olika sorters färger. Vi tilläts greja och hålla på. Experimentera i köket fick vi, det bjöd på överraskningar när de kom hem + en massa disk.
Nackdelen med att vara lik sin far är att under tonårstiden visste alla vem jag var, jag kunde inte ljuga om vad jag gjorde, för det kom fram ändå. Jag fick inte heller skäll när jag körde av vägen och kvaddade hans bil, han var nog bara lycklig att det gick bra.
Pappa är en ”görare” han kan nästan allt som man kan göra med händerna. Trä och sten är hans bästa material. En praktisk man som älskar sin trädgård.
Den här stenmuren har han byggt. Pappa älskar sten. Det är som att bygga lego för honom, han får ihop det så det håller och är stabilt. På bilden är det min man Erik som krattar grus.
/Anna
Kommentarer