Johan Rundqvist presenterar sig och e-sporten

Sunnekillen Johan Rundqvist, i mitten längst fram,

är framgångsrik målvakt i Leksands eSHL-lag

Esport och eSHL, vad är det? Vi tar det från början, vem är jag? För den som inte vet vem jag är, så heter jag Johan Rundqvist, snart 36 år gammal, pappa till två små barn, sambo, heltidsanställd truckförare på Tetra Pak, samt lite av en sportfåne.

Just det sista har jag nog varit hela mitt liv. Jag har spelat hockey, fotboll, golf samt bowling. Var ändå hyfsad på det mesta, aldrig bäst, men hade ändå en förståelse för spelet och lite tur i de flesta besluten. Jag nådde aldrig elitnivå i någon av dessa sporter men blev åtminstone ihågkommen för något inom tre av de fyra sporterna.

I bowling kunde jag slå (läs kasta) med båda händerna nästa lika bra. I fotbollen kunde jag kasta inkast nästan som en hörna och inom golfen slog jag längre än de flesta. Lyckades faktiskt komma 6:a i longdriving-SM och 18:e i longdriving-EM år 2010, tror jag. Nu på senare tid har mitt intresse för dessa fysiska aktiviteter avtagit något, eftersom jag försöker ägna barnens vakna tid, till att vara med dem när jag inte jobbar.

Men ja, man vet aldrig, har försökt sluta spela fotboll nu ett par år, men lyckas alltid komma tillbaka igen innan säsongen drar igång på allvar. Golf har jag inte spelat på några år, men när barnen blir lite äldre så ska de nog få lära sig att spela de också. Så då får man leta fram klubborna från garderoben igen.

Hur kom jag in på esport då? Ja, genom åren då man inte sportade ute, så satt jag ofta och spelade, en måttlig mängd, tv-spel hemma. Det var allt från Super Mario till Fifa(fotboll). I februari 2017 köpte jag Nhl17 online och började spela. Innan dess hade jag endast spelat offline, det vill säga aldrig mot andra personer utan endast mot AI:n.

Jag tyckte att det var roligt och startade ett lag med några arbetskollegor, Tetra Pucks. Oj oj, vad roligt vi hade! Vann inte alltför många matcher, men tiden flög ofta iväg in på småtimmarna.

Inför nästkommande upplaga av spelet, Nhl18, så ville jag prova att sprida mina vingar och anslöt till ett något mer kompetativt lag, som tävlade i en online-liga kallad Ecl (European champions league). Där tävlar alla Europas bästa lag mot varandra i spelformen 6 vs 6, det vill säga inga styrda AI-spelare.

Spelade mycket back i början, men märkte mer och mer att målvakt var nästan roligare, så jag skolade om mig till den positionen som den primära platsen för mig. Det tog åtskilliga matcher innan man fick ordning på positionering, animationer och spelkänslan. Men skam den som ger sig.

Tills att Nhl19 kom ut så hade jag börjat nöta målvaktspositionen ordentligt och började ha bra koll på spelmotoriken. Men man får aldrig bli riktigt nöjd, man ska aldrig sluta försöka utvecklas.

Fortfarande till denna dag försöker jag förbättra saker som inte är riktigt bra, vare sig det är tv-spel, sport eller bränsleförbrukningen.

/Johan Rundqvist