Jultecken

Tecknen på att julen närmar sig strömmar nu över oss. Det första brukar vara JULSKYLTNINGEN. Där anser jag att affärsidkarna i Sunne är föredömliga. De börjar smygskylta så smått sista veckan i november, för att vara klara till 1:a advent. Det är helt OK. Den 19:e november åkte jag till Frankrike för att göra en kort turné. När jag landade i Paris var det +16 grader och strålande sol. När vi anlände till Bordeaux var det +18 grader och än om möjligt ännu mer strålande sol. Överallt hängde ljusgirlanger och ståtliga julgranar var uppsatta på torgen. I skyltfönstren var det full jul, med bomullssnö och tomtar. Gamle Bing sjöng ”Jingle bells … ” i varuhusens högtalaranläggningar. Allt var upplagt för JULSTÄMNING. Den ville inte riktigt infinna sig, kan jag tala om. Vi gick omkring i t-shirts och satt på en uteservering och lapade sol innan kvällens evenemang. Nej, någon julstämning infann sig aldrig …

Då blev det mer julstämning i söndags, när jultecken nummer två gick av stapeln: första JULBORDET. Tyvärr har det på senare år börjat dyka upp erbjudanden om dignande julbord redan i början av november. Det är mest i storstäderna, där de i vissa fall alldeles har tappat greppet om saker och ting. Här i Sunne väntar vi till julmånaden. För egen del avnjöt jag ett delikat julbord på Hotell Frykenstrand. Det ligger gudomligt vackert, alldeles vid – ja just det – Frykens strand. Allt var hemlagat. Fantastiskt gott! Det brukar man tycka om årets första julbord. För de stackare som har massor av representation kan julbord nummer sex eller sju börja kännas lite motigt … Själv äter jag inte kött sedan många år tillbaka. Däremot äter jag fisk och skaldjur. Därför var söndagens julbord en fröjd för en sill- och laxälskare. Och rotfruktsgratängen och Janssons frestelsen var sagolika. Jag tänker inte stiga upp på vågen förrän julen är över.

Kommentarer

Populära inlägg