Hösten som gällde Pengarna eller Livet

Berättartraditionen är stark i området, och under vintern 2009 kände vi att höstarna var oroväckande svårsålda på hotellet. Konferenser hade vi ganska mycket av, men helgerna som vi är så starkt beroende av hade en vikande trend.

När det gäller helgpaketeringen, så är vi väldigt beroende av omgivningens attraktionskraft. På vintern och tidig vår finns Ski Sunne som lockar hyfsade skaror skidåkare. Under sommaren finns både golf, vattenland, kulturen och Västanå teater som ger oss bra paketeringsmöjligheter. Sämre var det med oktober och november, och så ville vi självklart inte ha det. Vi hade testat egna teaterpaket i samverkan med Västanå teater, och fått lite mersmak… så vad göra?

Plötsligt dök möjligheten att köpa in farsen ”Pengarna eller Livet” med en mycket stjärnspäckad ensemble. Vi blev otroligt lockade, men det var ett stort vågspel… skulle vi våga satsa? Och hur mycket? Hur många föreställningar? Det gällde ju att fylla hela hösten, så svaret blev att köra 7 helger… och 14 föreställningar… Om vi sålde ut det helt, skulle det röra sig om cirka 5000 biljetter. Efter mycket vridande och vändande på det hela internt, valde vi att ändå köra. Vi trodde på idén och var ganska säkra på att ett gott skratt var exakt vad man behöver i höstmörkret

Farsens namn sa ju nästan allt. Visst var det nervkittlande med en så stor satsning när man såg alla mörka och illavarslande rubriker, men vi var helt övertygade om att det här var rätt satsning och hade redan fått bra gensvar från olika håll. I mitten av april var vi till Västerås och såg farsen, och det var en lättnad… jag skrattade så tårarna rann, och det kändes som en bra början.

Farsen är skriven av den brittiska humormästaren Ray Cooney som haft mångåriga succéer på West End i London. I Sverige känner vi honom bland annat genom ”Hotelliggaren” och ”Kuta och Kör”. Pengarna eller Livet är en skrattresa med miljoner i väskan. Två dokumentportföljer byter ägare varav den ena innehåller en svindlande summa pengar. Här påbörjas planerna att lämna vardagen till fördel för ett liv i sus och dus, men det är fler som vill lägga vantarna på slantarna. Allt skruvas hårt kring miljonerna i portföljen, nya identiteter och galna infall avlöser varandra. Producent för pjäsen är Anna Norberg, och hon kände direkt att det var något speciellt med Sunne och samarbetsmöjligheterna. Såhär uttalade hon sig i sitt pressmeddelande kort efter att vi tecknat avtalet:

”Vi är otroligt glada över samarbetet med Mattias Nord och Quality Hotel Selma Lagerlöf, säger Anna Norberg. Det sa klick direkt och jag är övertygad om att det kommer att bli succé. Jag gillar Värmland och det ska bli jätteroligt att få producera underhållning här. Alla jag mött har varit så varma och visat att det är helt rätt ställe för vår underhållning. Jag hoppas alla hittar till Sunne i höst”

Nu var det alltså dags att bjuda Värmland och Sunnepubliken på denna pjäs. Vi siktade självklart på att få hit Sunneborna och värmlänningar, men målet var ju att även locka gäster från hela landet. Tusentals personer kommer varje sommar för att se främst Västanå teater, men även bygdespel och andra uppsättningar. Genom den här satsningen kunde vi stärka vår position som besöksmål och bidra till att locka gäster till Sunne.

Direkt efter sommaren kom en trevlig nyhet. Ensemblen skulle få förstärkning, och det var inte vilket namn som helst. Det var Lasse Brandeby som hade engagerats för att spela en av de bärande rollerna. Det var ett lyft, framförallt publicitetsmässigt.

Dagarna gick, premiärdagen närmade sig och vi var otroligt nervösa över bokningsläget... det rörde sig knappt, och det var oerhört stressande att varje dag kolla inflödet av samtal och webbokningar… När veckan för premiären kom, släppte plötsligt allt..

Första dagen som ensemblen hade samlats på hotellet var smått surrealistisk. Vid lunchtid kliver jag in i vår personalmatsal där merparten av de anställda äter sin lunch. Där, mitt bland receptionister, serveringspersonal, kockar, städerskor och alla andra, sitter ”Kurt Olsson” och äter raggmunk med fläsk… och inte bara han, utan Johannes Brost, Martin Björk, Sanna Ekman och det extremt kända ansiktet tillhörande ”Teliapappan”… alla skrattade och pratade om vart annat, det var en skön kraftsamling och stämningen var nästan elektrisk, och där någonstans gick hela proppen ur på något sätt. Plötsligt började telefonerna att ringa, folk kom in och ville beställa biljetter i receptionen och webbeställningarna droppade in med tilltagande hastighet…

Själv såg jag totalt 7 föreställningar av 14, stod i dörren och rev biljetter på de allra flesta och bara njöt av en extremt intensiv höst… Hur det gick? Ja vad säger man… vi sålde 76% av biljetterna, vilket är cirka 3700… vi hade 33% högre beläggning på hotellet än föregående år. Vi satte omsättningsrekord för novembermånaden sett över alla år som hotellet varit öppet… och det var inte bara teatern, plötsligt hade vi fullt i nattklubben på ett sätt som vi inte haft sedan 80-talet. Ett snitt på nästan 300 betalande varje lördag… det har varit en häftig blandning att se teaterpubliken blandas med nöjespubliken. Att se hur gammal som ung vill prata med teaterensemblen, ta kort på dem och hur de i gengäld bjudit på sig själva och stannat till för att prata en stund, oavsett tid på dygnet.

Jag är stolt och glad över det vi gjorde. Att vi mitt i den svartaste lågkonjunkturen vågade satsa på det här sättet. Nu har vi i dagarna tecknat avtal om nästa års fars, och den blir inte mindre intressant. Vi utökar antalet föreställningar till 22, och gör det med en ensemble bestående av kärntruppen från det här året, men förstärkt av Regina Lund, Carina Lidbom, Linus Wahlgren och Göran Gillinger… namn på farsen: ”Liket som visste för mycket”!

Jag är helt säker på att det blir ännu bättre nästa år…
/Mattias Nord