Det är när vi blundar som människor lättast dör

De sitter vid middagsbordet och hon är glad över att han har infunnit sig. Men det finns en stor sorg i hennes hjärta. Hon ser hur han rör sig i slowmotion, hon ser i hans ögon hur gärna han vill vara med, men han är långt borta ifrån henne fast ändå så nära. När de ätit upp och han försvinner ut genom dörren sätter hon sig ner på fåtöljens fotpall och gråter. Han har fallit offer för missbruket av droger.

På natten talar kvinnan som är mor till pojken med TNE. Det är ett hjälpcenter för missbrukare som drivs med både läkare samt nyktra/drogfria missbrukare. Kvinnan rådfrågar hur hon skall gå till väga för att kunna hjälpa sin son på bästa sätt. Hon blir rekommenderad att prata med de sociala myndigheterna i sin kommun.

Samtal till myndigheten görs och en ung kvinna från socialkontoret i Sunne tar kontakt med pojken. Modern till pojken får under eftermiddagen ett samtal från samma kvinnan, hon låter meddela att allt är bra med sonen, det finns inget att oroa sig för och inget som de kan göra.

Två veckor efter det att kvinnan från de sociala myndigheterna varit i kontakt med pojken har han själv tagit sig bort från Sunne. Han har själv sökt hjälp på annan ort och med ekonomiskt stöd, kraft från sin familj samt med hjälp från specialister får han den hjälp han behöver för att ta sig ur sitt missbruk och kunna leva ett liv värt att leva.

Till motsats av vad den kvinnliga socialsekreteraren sagt, att allt var lugnt och att det inte fanns något att oroa sig över, fick familjen veta att om han hade fortsatt detta leverne som han gjorde hade han i dag kunnat vara död.

Det finns garanterat ingen förälder som går fri från möjligheten att deras barn skall hamna i ett missbruk.

Det finns i alla samhällsklasser, oavsett om föräldrarna lever i ett parförhållande eller är ensamstående, ekonomiskt välbärgade eller lever på marginalerna. Men trots all den upplysning som finns angående missbruk av olika slag så kommer det ändå finnas många som faller offer, och detta dagligen.

I mindre samhällen, som Sunne, är det vanligt att personer inom de olika yrkesgrenarna såsom polis, sociala myndigheterna mm, är släkt, vänner eller bekanta till vännernas vänner. Detta kan i sin tur leda till en dold policy, känslan över att inte vilja stöta sig med varandra. Som en följd av detta uppkommer ofta tyvärr ett hot av tystnad. Istället för att en öppen kommunikation sker medmänniskor emellan samt att betydelsefull hjälp finns i deras närhet, så händer oftast tyvärr inget alls.

En missbrukares vardag är fylld med lögner och svek, detta är tyvärr en del som tillhör sjukdomsbilden och det går inte att anklaga denne för detta. Dock är fallet så att en ”nykter missbrukare” går det aldrig att ljuga för eller manipulera sanningen med. Detta är en typ av kunskap som man aldrig kan studera sig till och få en examen i. Man måste ha levt med missbruket ”i praktiken” för att kunna förstå, finnas där som medmänniska och på detta vis ha förmågan att hjälpa denne och förstå dennes sjukdom.

Föräldrar till barn som missbrukar måste först acceptera det missbruk som finns i familjen och först därefter kan de dela med sig av sin hjälp. Viktigt är att de barn som missbrukar kan anförtro sig till en närstående utan att känna skuld eller anklagelse för situationen som hon eller han har hamnat i. De sociala myndigheterna måste alltid kunna finnas där som roten i samhället. Där skall hjälp kunnas få till att lösa alla de olika problematiska situationer som människor hamnar i. Så är tyvärr dock icke fallet i alla kommuner. Det måste finnas ett nätverk som är fungerande mellan läkare, sociala myndigheterna, nyktra/drogfria människor och egna familjen. Då finns alla som en medpart till den missbrukande för att hjälpa och ge styrka. Då det tar fruktansvärt mycket energi att ta sig ur ett missbruk.

En musiker som spelat på Fryksdalsdansen, för några år sedan, berättade att, "Jag har aldrig sett så mycket fulla människor på en och samma plats som här. Jag tycker du ska ta din son därifrån, och det så fort som det bara går." Vad är då egentligen Fryksdalsdansen? Är detta ett socialt och trevligt arrangemang för alla åldrar under en vecka eller är det en vecka som är fylld med ”fylla”, droger och en allmän misär?

Är detta något som är positivt för Sunne kommun? Eller bidrar detta endast till att vara en plats där missbruk av alkohol och droger grundläggs för många? Eller skall detta arrangemang tillåtas att vara en typ av slagfält där människor slåss mot alkohol och droger. Tyvärr vinner alltför ofta de sistnämnda. Men man skall aldrig låta de destruktiva tankarna eller levernet ta överhanden, för hjälp finns att få. Den kan finnas där man minst av allt anar det.

Och om man bara är öppen och redo att ta emot hjälpen så väntar, efter ett tag, ett underbart liv fyllt av välbehag, glädje och allt annat som aldrig någonsin går att jämföra med det ”helvete” på jorden alla i en missbrukssituation eller deras närstående lever i.