Festen har börjat!

Äntligen, säger många. Jobbigt, tycker några. Syftar såklart på VM i fotboll, som för första gången någonsin spelas i Afrika.

Sydafrika är värd för årets VM, om det händelsevis har gått någon förbi. 32 nationer ska göra upp om den åtråvärda bucklan, som kommer att delas ut den 11 juli och matcherna spelas på arenor som heter Nelson Mandela Bay Stadium, Free State Stadium och Royal Bafokeng Stadium, för att nämna några.

Våra tv-apparater fylls större delen av dygnet med försnack, matcher och analyser från denna stora idrott och detta gigantiska arrangemang. Efter sommar-OS är faktiskt fotbolls-VM det enskilt största idrottsevenemanget i världen. Tänk att så många människor kan intressera sig för 22 vuxna män som springer omkring på en gräsmatta och jagar en boll. Dessutom har adidas till detta mästerskap tillverkat den rundaste bollen som gjorts, vilket har förbryllat en del.

Festen har som sagt börjat, men den här gången spelas tyvärr VM utan vårt kära svenska landslag. Vi får istället glädja oss åt och följa de svenska ledare som finns med i Sydafrika. Inte bara svenska, vi har ju faktiskt en sunnebo som tränar Elfenbenskusten! Förra landslagstränarna Lars Lagerbäck och Roland Andersson leder Nigeria och allas vår Sven-Göran "Svennis" Eriksson och evige följeslagaren Tord Grip, som alltså tränar det Elfenbenskusten vilka går i elden idag, då de möter Portugal i Port Elisabeth. Spännande, eller hur?

Stora ledare

Tänk att våra grannar i Torsby har fostrat så många duktiga fotbollstränare. "Svennis", Gunder Bengtsson och Anders Pewe, för att nämna de mest kända, har alla fostrats i länets nordligaste kommun. Ledare med olika typer av egenskaper, men med en sak gemensamt; strävan att få andra att utvecklas och lyckas!

Svenska idrottsrörelsen

Riksidrottsförbundet (RF) beräknar att den svenska idrottsrörelsen bärs upp av minst 600 000 idrottsledare, de flesta ideellt engagerade, som årligen lägger 140 000 000 timmar på idrotten. Framför allt är det är det naturligtvis barn- och ungdomsidrotten som är beroende av de ideella krafterna.

Dessa fakta ligger bakom uppdraget från RF till två forskare vid Ersta & Sköndal Högskola att studera och analysera det sociala ledarskapet. Rapporten, Det sociala ledarskapet (RF, FoU-rapport 2007:3) recenseras av H. Thomas R. Persson, som konstaterar att författarna på ett intressant sätt närmat sig diskussionen om spänningen mellan idrottsliga och sociala målsättningar inom barn- och ungdomsidrotten. Han finner flera intressanta spår, inte minst diskussionen om idrottsledare som både är föräldrar och tränare.

Det sociala ansvaret

Hur stort socialt ansvar ska en ideell ledare förväntas ta? Frågan är öppen men jag anser att när man tackat ja till ett uppdrag som barn- och ungdomsledare har man därmed i praktiken tackat ja till två uppdrag. Det ena är samhällets uppdrag, som handlar om den demokratiska skolningen och (upp)fostran som idrottsrörelsen anses vara bra på och det andra är självfallet idrottens uppdrag, där vi utbildar, teoretiskt och praktiskt, våra unga i den grenspecifika idrotten och lär dem handskas med vinster och förluster på ett bra sätt.

En annan avhandling som kan vara intressant är Föreningsidrott som socialisationsmiljö- en studie av idrottens betydelse för barns och ungdomars psykosociala utveckling, skriven av Stefan Wagnsson, doktor i pedagogik vid Karlstads Universitet och före detta landslagsidrottare i friidrott, som nu också verkar som mental coach åt elitidrottare.

Stefan träffar ni som anmäler er till SISU-helgen i oktober, då han finns med som en av många duktiga föreläsare. Jag kommer troligtvis att återkomma om denna storsatsning!

/Leif