En hemlig resa med sommarminnen från förr
Hej på er !
Nu är helgen över. Hoppas att ni alla haft en underbar helg trots att vädret inte varit det bästa. Fast skulle man kunna påverka det vore det ju ingen spänning när man slår upp ögonen på morgonen.
Själv blev jag “uppraggad” av min fru utanför Posten i Forshaga. Jag hade nämligen fått en födelsedagspresent som innebar en hemlig resa. Vi startade resan som bar iväg väster ut. Jag gissade att vi skulle till Västkusten och Tanumstrand. Vi har varit där tidigare och det är ett fantastiskt ställe att besöka.
Efter att vi svängt av i rondellen i Åmål kände jag mig ännu säkrare på vart vi skulle. Vi stannade till straxt utanför Bengtsfors och fikade lite vid en sjö. Vi trotsade regnet och fick i oss lite i magen innan bilen rullade vidare. När vi kom till korsningen i Bullarbygden där vägen delar sig åt två håll med Tanum till vänster och Strömstad till höger svängde vi mot Strömstad. Hm, tänkte jag det blev inte Tanumstrand vart ska vi nu landa. Strömstad var målet fattade jag, men vart ska vi bo.
På lappen jag hade fått skulle jag packa ner både bad och finkläder samt kläder för utomhusbruk. När vi närmade oss Strömstad var det en hel del minnen som kom upp i mitt huvud. Jag har ju nämligen tillbringat mina första tolv år av mitt liv att bo i Strömstad varje sommar från juni- augusti.
Min far jobbade som polis där under somrarna. Fast Strömstad för 30 år sedan är ju inte riktigt likt sig nu som då. Då kunde man lugnt gå och titta på fiskebåtarna som stod vid kajen och man köpte några räklotter i ett lottstånd och i bästa fall vann man ett halvkilo färska räkor som man sedan satt på kajkanten och åt tillsammans medans man räknade in Kosterbåtarna som var på väg in i hamnen. Fast utvecklingen går framåt finns räklotterna kvar och man vinner räkor fast idag är de frysta eller så får du ett presentkort till fiskaffären för att hämta ut vinsten. Allt för att det är hälsofarligt att ha färska räkor i lotteriståndet. Min mamma sa alltid att av lite skit dör man inte. Idag är vi så rena att vi dör av det istället.
Vi kom fram till resans mål vid 18 tiden, Hotell Laholmen ett hotell som för er som inte varit i Strömstad ligger uppe på en klippa mitt i Strömstad med utsikt över inloppet mot Strömstad. Ett fantastiskt hotell. Efter att vi checkat in gick vi ut för att äta lite. De flesta som bodde på hotellet var Norskar.
När vi hade sovit första natten och ätit vår frukost började vi med att besöka den lilla fiskeaffären som ligger där Kosterbåtarna lägger till. Vi köpte givetvis på oss skaldjur som vi skulle äta till lunch. Min fru hade redan bestämt var vi skulle sitta och äta dessa delikatesser. Platsen skulle vara samma plats som vi satt för 20 år sedan tillsammans med vår son som då var 1 år. Platsen var uppe på Laholmens klippiga sida med utsikt över havet. Trots det lite ruggiga vädret skålade vi i Champagne och åt våra skaldjur och avslutade med Värmländska jordgubbar som min fru hade med sig hemifrån.
Efter lunchen skulle vi göra en nostalgi promenad och titta på olika sker som jag kom ihåg från min barndom i Strömstad. Ett stort minne som jag har från den tiden var en badbåt som gick ut till Furuholmen som ligger en bit utanför Strömstad på en ö. Den här dagen var det inte en enda vindpust och solen stekte. Vi åkte ut med turbåten för att bada.
Om jag inte minns fel låg jag och min bror i havet i stort sett hela dagen. fast vi var mer under vattnet än ovanför. Detta gjorde att vi fick i oss en hel del dåligt vatten, så när vi var på väg hem igen med båten började vi må dåligt. Jag minns att den turen på ca. 20 minuter kändes som flera timmar. Tänk er en mamma som håller sina båda två barn i nackarna och de får spy över relingen hela vägen i land.
Samma båt fanns kvar även nu fast efter dessa dålig minnen så skippade vi en resa ut till Furuholmen. Istället fortsatte vi vår vandring mot huset som vi hyrde på den tiden. Ett hus som låg uppe på berget som står upp bakom gamla tågstationen i Strömstad. Man går upp för en otroligt brant backe för att komma upp dit. Jag tänkte tillbaks på tiden där min mor släpade mig och min bror upp för berget ett par dagar i veckan när min far jobbade. Inte undra på att man har bra kondis.
Väl uppe fick jag syn på huset där vi bodde den mesta av tiden pappa jobbade där. Huset var ju lite renoverat fast man såg ju att det var samma tomt med en stor stenmur omkring som stod där. Eter att vi gjort vår långa promenad avslutade vi med att ta en bastu på hotellet.
Söndagen när vi vaknade var vi ju tvungna att besöka Strömstads största industri, köpcentrat vid norska gränsen. Aldrig har jag varit med om maken, det var kö med Norska bilar hela vägen in. Det blev några timmars vandrande i affärer innan bilen styrdes mot Sunne. Ett stort tack vill jag säja till min fru som ordnade denna mycket nostalgiska tripp för mig. /Jan-Olof Edgren
Nu är helgen över. Hoppas att ni alla haft en underbar helg trots att vädret inte varit det bästa. Fast skulle man kunna påverka det vore det ju ingen spänning när man slår upp ögonen på morgonen.
Själv blev jag “uppraggad” av min fru utanför Posten i Forshaga. Jag hade nämligen fått en födelsedagspresent som innebar en hemlig resa. Vi startade resan som bar iväg väster ut. Jag gissade att vi skulle till Västkusten och Tanumstrand. Vi har varit där tidigare och det är ett fantastiskt ställe att besöka.
Efter att vi svängt av i rondellen i Åmål kände jag mig ännu säkrare på vart vi skulle. Vi stannade till straxt utanför Bengtsfors och fikade lite vid en sjö. Vi trotsade regnet och fick i oss lite i magen innan bilen rullade vidare. När vi kom till korsningen i Bullarbygden där vägen delar sig åt två håll med Tanum till vänster och Strömstad till höger svängde vi mot Strömstad. Hm, tänkte jag det blev inte Tanumstrand vart ska vi nu landa. Strömstad var målet fattade jag, men vart ska vi bo.
På lappen jag hade fått skulle jag packa ner både bad och finkläder samt kläder för utomhusbruk. När vi närmade oss Strömstad var det en hel del minnen som kom upp i mitt huvud. Jag har ju nämligen tillbringat mina första tolv år av mitt liv att bo i Strömstad varje sommar från juni- augusti.
Min far jobbade som polis där under somrarna. Fast Strömstad för 30 år sedan är ju inte riktigt likt sig nu som då. Då kunde man lugnt gå och titta på fiskebåtarna som stod vid kajen och man köpte några räklotter i ett lottstånd och i bästa fall vann man ett halvkilo färska räkor som man sedan satt på kajkanten och åt tillsammans medans man räknade in Kosterbåtarna som var på väg in i hamnen. Fast utvecklingen går framåt finns räklotterna kvar och man vinner räkor fast idag är de frysta eller så får du ett presentkort till fiskaffären för att hämta ut vinsten. Allt för att det är hälsofarligt att ha färska räkor i lotteriståndet. Min mamma sa alltid att av lite skit dör man inte. Idag är vi så rena att vi dör av det istället.
Vi kom fram till resans mål vid 18 tiden, Hotell Laholmen ett hotell som för er som inte varit i Strömstad ligger uppe på en klippa mitt i Strömstad med utsikt över inloppet mot Strömstad. Ett fantastiskt hotell. Efter att vi checkat in gick vi ut för att äta lite. De flesta som bodde på hotellet var Norskar.
När vi hade sovit första natten och ätit vår frukost började vi med att besöka den lilla fiskeaffären som ligger där Kosterbåtarna lägger till. Vi köpte givetvis på oss skaldjur som vi skulle äta till lunch. Min fru hade redan bestämt var vi skulle sitta och äta dessa delikatesser. Platsen skulle vara samma plats som vi satt för 20 år sedan tillsammans med vår son som då var 1 år. Platsen var uppe på Laholmens klippiga sida med utsikt över havet. Trots det lite ruggiga vädret skålade vi i Champagne och åt våra skaldjur och avslutade med Värmländska jordgubbar som min fru hade med sig hemifrån.
Efter lunchen skulle vi göra en nostalgi promenad och titta på olika sker som jag kom ihåg från min barndom i Strömstad. Ett stort minne som jag har från den tiden var en badbåt som gick ut till Furuholmen som ligger en bit utanför Strömstad på en ö. Den här dagen var det inte en enda vindpust och solen stekte. Vi åkte ut med turbåten för att bada.
Om jag inte minns fel låg jag och min bror i havet i stort sett hela dagen. fast vi var mer under vattnet än ovanför. Detta gjorde att vi fick i oss en hel del dåligt vatten, så när vi var på väg hem igen med båten började vi må dåligt. Jag minns att den turen på ca. 20 minuter kändes som flera timmar. Tänk er en mamma som håller sina båda två barn i nackarna och de får spy över relingen hela vägen i land.
Samma båt fanns kvar även nu fast efter dessa dålig minnen så skippade vi en resa ut till Furuholmen. Istället fortsatte vi vår vandring mot huset som vi hyrde på den tiden. Ett hus som låg uppe på berget som står upp bakom gamla tågstationen i Strömstad. Man går upp för en otroligt brant backe för att komma upp dit. Jag tänkte tillbaks på tiden där min mor släpade mig och min bror upp för berget ett par dagar i veckan när min far jobbade. Inte undra på att man har bra kondis.
Väl uppe fick jag syn på huset där vi bodde den mesta av tiden pappa jobbade där. Huset var ju lite renoverat fast man såg ju att det var samma tomt med en stor stenmur omkring som stod där. Eter att vi gjort vår långa promenad avslutade vi med att ta en bastu på hotellet.
Söndagen när vi vaknade var vi ju tvungna att besöka Strömstads största industri, köpcentrat vid norska gränsen. Aldrig har jag varit med om maken, det var kö med Norska bilar hela vägen in. Det blev några timmars vandrande i affärer innan bilen styrdes mot Sunne. Ett stort tack vill jag säja till min fru som ordnade denna mycket nostalgiska tripp för mig. /Jan-Olof Edgren
Kommentarer