När livet plötsligt tar en annan vändning

Nu har det gått två dagar till av mitt liv. I måndags arbetade jag med förstudie projektet hela dagen. På kvällen var jag och tittade på Mallbacken där min dotter spelar fotboll.

 

De vann sin första seriematch i div. 4 mot Gunnarskog med 3-0. Det är fantastisk roligt att se på fotboll utan att vara engagerad i något kring matchen. Det händer ju inte så ofta. Man är antingen domare eller så sköter man något annat kring matchen som exempelvis klockan.

 

Med på matchen som på alla matcher är ju  också mitt barnbarn Tilda. Hon är otroligt duktig att ha med sig på fotboll. Hon roar sig själv och hittar alltid nya kamrater. För er som inte vet är jag och min fru vårdnadshavare tillfälligt för henne tills dess att vår son läst färdigt på Chalmers.

 

Tildas mamma omkom som de flesta vet i en tragisk bilolycka. Många människor undrar hur det går? Samt tycker vi är fantastiska som ställer upp. Redan första dagen efter olyckan sa vi att givetvis måste vi ställa upp för Tilda och vår son. Viktigast är ju att hon får det bra och att Adrian får läsa färdigt först så att Tilda kan få en bra framtid.

 

Att bli småbarnsförälder på nytt var lite ovant i början. Hon var ju bara två år när det hände. Nu är hon just fyllda fyra år. Livet förändrades från en dag till en annan. Fast på något sätt kom man snabbt in i rutiner. Vi har henne hela tiden och får bra hjälp av mormor och morfar som har henne varannan helg.

 

Nu har ju också pappa kommit hem för sommarlov vilket hon tycker är jätteroligt. Vilket också gör att man kan ha lite farfar perspektiv över det hela under sommaren. Fast man ger nog henne lite mer än vad man gjorde med sina egna barn. Det brukar i varje fall min dotter påminna mig om. Hon får ju allt,säger hon. Då brukar vi svara ja det får hon. Fast jag tror inte det ligger någon avundsjuka i tonen utan bara en markering, så att vi ska komma ihåg henne också när hon vill ha något.

 

Vår dotter gör ett jättejobb och älskar att vara med Tilda. Jag tror också att man ser utvecklingen på tjejen från en annan vinkel än man gjorde med sina egna. Sina egna hade man ju redan provat det mesta på och man vet vad som gick bra och vad som var sämre. Det som var bra använder man istället på Tilda.

 

Ett annat problem som dök upp var ju att mina föräldrar “lever”och de kallade ju vår dotter för farmor och farfar. Vilket gjorde lite huvudbry för Tilda. Därför kallas min far för Busen (han bråkar alltid tycker Tilda) och min mamma för Mari-Ann. Det är inte undra på att folk vänder sig om på Sunne när en liten flicka springer fram mot en äldre man och skriker högt VAD GÖR DU HÄR BUSEN.

 

Tilda är alltid med när vi reser bort. Fast förra året när vi reste utomland för tredje gången sa hon helt spontant när vi kom hem: -Nu åker vi inget mer jag vill vara hemma, så kröp hon upp i sitt hörn i soffan och lutade sig tillbaks och ropade: -Farfar kan du sätta på TVn.

 

Detta var lite om vårt fantastiska barnbarn som jag upplever mår bra och att hon trivs bland olika människor och känner sig trygg med sig själv. Nu får det räcka för idag. Imorgon är en annan dag och som tur är vet man inte vad som kommer att ske då./Jan-Olov Edgren