Disken är kreativitetens moder
Sammanbiten kreativitet är förödande kreativitet.
Att tänka eller inte tänka, det är frågan.
Den som söker finner... kanske... Kanske inget alls?
Du har säkert varit med om det du också: att vilja men inte kunna. Att vilja skriva julrim, men dina tankar är tysta. Att vilja vara idéspruta i arbetsgruppen, men istället sitter du tyst när de andra brainstormar friskt med glada skratt. Att vilja laga en spännande middag, men dina associationsbanor förblir noll, trots total kylskåpsinventering. Summa summarum: Du borde vara kreativ, men allting låser sig och du blir alldeles tom invärtes. Det är oerhört frustrerande. Jag vet.
Många gånger har jag suttit och skrivit musik i total ”flow”. Det sprutar idéer, klanger, melodisnuttar åt alla håll och jag ler och skriver, ler och skriver, timme ut och timme in. Yes, yes, yes! Ös!! Go Hoppe go!!! Det är bara att köra på och känslan är att det inte finns ett enda hinder i världen som kan stoppa mig.
Men vid andra tillfällen har jag även suttit i total ”no-flow” och det är totalförödande för kreativiteten, skulle jag vilja säga. Det är urtråkigt och kan vara lätt panikframkallande. Panik på grund av att jag kanske har ett slutdatum som snart närmar sig, ett uruppförandedatum utsatt i orkesterns generalprogram och ett första repetitionsdatum då allt bara måste vara klart. Dirigenten och 50 musiker måste få sina stämmor i tid. Det finns ingen återvändo.
Jag hatar ”no-flow”! Jag vill inte vara där. Genom årens erfarenhet har jag hittat nyckeln som löser allt: Jag går och diskar.
Det finns två viktiga poänger med det här:
1. Det behövs! I normalfallet är det vid dessa tillfällen en hel del disk på diskbänken. Detta eftersom hemmets skötsel haft låg prioritet under musikskrivandet.
2. Jag slutar tänka och släpper därmed alla idéer om hur jag borde fortsätta skrivandet.
Så när jag står där med händerna i det löddrande vattnet och diskar en blommig kopp eller en smutsig kastrull, så hör jag plötsligt hur musiken ska fortsätta. Det kan var en liten diskret understämma i 2:a trumpeten, att kören ska upp en oktav takterna innan eller att stråkarna ska ligga i tremolo. Diskandet kan ibland bytas ut mot annan verksamhet, typ gräsklippning, vika tvätt och måla staket.
Vetenskap, forskning, inlärd kunskap i all ära, men inget går upp mot lite praktisk vardag.
/Micaela
Att tänka eller inte tänka, det är frågan.
Den som söker finner... kanske... Kanske inget alls?
Du har säkert varit med om det du också: att vilja men inte kunna. Att vilja skriva julrim, men dina tankar är tysta. Att vilja vara idéspruta i arbetsgruppen, men istället sitter du tyst när de andra brainstormar friskt med glada skratt. Att vilja laga en spännande middag, men dina associationsbanor förblir noll, trots total kylskåpsinventering. Summa summarum: Du borde vara kreativ, men allting låser sig och du blir alldeles tom invärtes. Det är oerhört frustrerande. Jag vet.
Många gånger har jag suttit och skrivit musik i total ”flow”. Det sprutar idéer, klanger, melodisnuttar åt alla håll och jag ler och skriver, ler och skriver, timme ut och timme in. Yes, yes, yes! Ös!! Go Hoppe go!!! Det är bara att köra på och känslan är att det inte finns ett enda hinder i världen som kan stoppa mig.
Men vid andra tillfällen har jag även suttit i total ”no-flow” och det är totalförödande för kreativiteten, skulle jag vilja säga. Det är urtråkigt och kan vara lätt panikframkallande. Panik på grund av att jag kanske har ett slutdatum som snart närmar sig, ett uruppförandedatum utsatt i orkesterns generalprogram och ett första repetitionsdatum då allt bara måste vara klart. Dirigenten och 50 musiker måste få sina stämmor i tid. Det finns ingen återvändo.
Jag hatar ”no-flow”! Jag vill inte vara där. Genom årens erfarenhet har jag hittat nyckeln som löser allt: Jag går och diskar.
Det finns två viktiga poänger med det här:
1. Det behövs! I normalfallet är det vid dessa tillfällen en hel del disk på diskbänken. Detta eftersom hemmets skötsel haft låg prioritet under musikskrivandet.
2. Jag slutar tänka och släpper därmed alla idéer om hur jag borde fortsätta skrivandet.
Så när jag står där med händerna i det löddrande vattnet och diskar en blommig kopp eller en smutsig kastrull, så hör jag plötsligt hur musiken ska fortsätta. Det kan var en liten diskret understämma i 2:a trumpeten, att kören ska upp en oktav takterna innan eller att stråkarna ska ligga i tremolo. Diskandet kan ibland bytas ut mot annan verksamhet, typ gräsklippning, vika tvätt och måla staket.
Vetenskap, forskning, inlärd kunskap i all ära, men inget går upp mot lite praktisk vardag.
/Micaela
Kommentarer