Jag minns hur jag stod utanför mitt nya hem, såg nedåt gatan på det tegelgula grannhuset från 50-talet och undrade hur man kunde vilja bo så, när möjligheterna till ett mysigare boende (underförstått torp eller gård) fanns inom räckhåll i vackra Värmland.
Nu, många år senare, med ytterligare ett barn, frånskild och väl inbodd i byn, bor jag i just det tegelgula huset från 50-talet. Och jag stortrivs!
Den romantiska drömmen om lantlivet lämnade ganska snabbt plats för en mer vardagsrealistisk utgångspunkt. Det är praktiskt med tegel - det behöver inte målas om vart 10:e år. Det är bra att bo nära allmän väg - jag behöver inte skotta mer än garageuppfarten vintertid. Jag tycker om närheten till järnvägsstationen - jag kan med en kort promenad ta mig vidare ut i världen.
Jag arbetar som tonsättare, familjerättsocionom i Arvika och som familjemedlare. Musikskrivandet har ökat under de senaste 3-4 åren och tagit allt mer tid i anspråk. Det handlar om orkesterverk, kammarmusik och konstmusik i klassisk anda - se http://www.hoppemusik.se/
Jag är inbjuden som gästbloggare här i två veckor och kommer att delge er lite av mina tankar om land- och stadsliv, kreativitet, drivkraft och annat.
På nedanstående YouTubelänk kan man lyssna till mitt musikstycke ”Vindar, andetag” med vinterbilder från Västra Ämtervik. Filmfoto: Evelyn Frankel.
http://www.youtube.com/watch?v=vCS2r6I15ls
0 kommentarer:
Skicka en kommentar