Nog är det livat på landet

När negativa sidor tas upp om glesbygden så brukar ett argument ofta vara att "det händer ju aldrig någonting där".

Och visst, förutom Bryan Adams 1999 så är det sällan som världsartister har konsert i Sunne. Det händer inte ofta att Sunne står värd för toppolitikermöten eller stormatcher i fotboll. Det handlar väl om perspektiv, antar jag. För när man som utflyttad sunning kommer hem så ser man att mycket trots allt har hänt sedan man senast var hemma, även om förändringarna kanske är i lite mindre skala än på andra ställen.

Jag tycker nog att jag hänger med rätt hyfsat i vad som sker i Sunne eftersom jag läser FB på nätet (på nwt.se), och ändå upptäcker jag nya saker som hänt nästan varje gång jag kommer hem. Senast var det det briljanta beslutet att göra förändringar kring stoppskylten vid Helmiakorset. Vi har ju också rondellbygget med den riksbekanta rondellkursen, bron vid Magasinsgatan, och - lite längre tillbaka i tiden - biblioteket.

Nå, det kanske inte alltid är de mest världsomvälvande händelser som sker i Sunne, men man kan långtifrån säga att glesbygden är död. Och det finns ju också fördelar med ett samhälle där saker ofta är som de alltid har varit.

Till exempel kan jag ha svårare att hitta en produkt som jag behöver köpa i en storstad än i Sunne. Visst, ALLT finns inte Sunne, men det finns ändå ett relativt brett utbud. Och framförallt: jag vet var jag ska leta.
I en stad kan jag springa runt runt, och bli hänvisad än hit än dit. Och ändå få gå hem besviken. Det finns helt enkelt möjlighet för affärerna i stan att specialisera sitt utbud på ett helt annat sätt än på landsorten där varje butik behöver tillhandahålla lite allt-i-allo för att gå runt.
Ska jag till exempel köpa spelet Mah Jong så går jag till Sunne-Bazaren - det finns liksom inte så många andra alternativ (medan jag i Stockholm sprang runt på NK, Toys'R'Us och Åhléns innan jag slutligen knäckte koden: en av de tre asiatiska butikerna kring Hötorget!).
Behöver jag trädgårdsslang (ja, man kan faktiskt behöva det även om man bor i en etta utan balkong eller trädgård) är det järnhandeln vid 45:an som gäller (och järnhandeln blir det ju förvisso även i en storstad, men där är problemet snarare att det inte finns några sådana butiker).
Och slutligen: posten. Jag behöver inte springa runt till varenda Pressbyrå och närbutik för att ens HITTA ett postombud - jag går helt enkelt till Ica.

Sunneborna ska vara stolta över de traditioner och evenemang som ändå finns på orten (för visst känns det trots allt som att det händer betydligt mer i Sunne än i till exempel Munkfors?).
Jag tänker inte minst på Kulturveckan och barnkulturdagen, konstrundan till påsk, skidtävlingen Inge Bråten Memorial (som jag fortfarande inte har haft nöjet att beskåda) och varför inte även Fryksdalsdansen. Alla utgör de tilldragelser som gör att orten lever upp och visar sig från sin mest charmanta sida (ja, kanske förutom nattetid den där dansanta helgen i slutet av juli...).

Så, kanske byggs det inga byggnader värda att åka en omväg för att få beskåda, inga händelser som förändrar världshistorien. Men nog är det livat på landet.

S.  

Kommentarer

Populära inlägg