Fotboll, fotboll, fotboll...
Jag började spela fotboll när jag var ungefär 7 år och jag spelade då i ett lag som heter Tyresö. Jag tror ganska många vet vilket lag det är jag pratar om eftersom att dom har blivit väldigt "stora".
Just i den åldern så var det väl inte så himla seriöst med fotbollen utan man skulle bara ha något att göra efter skolan och bara för att hålla igång. Så det blev ju mest som bollskola eller vad man nu säger. Vad jag kommer ihåg av det så tyckte jag nog att det var jätte roligt. Jag är inte helt säker på hur länge jag spelade i Tyresö men det kan nog ha varit 2- 3 år och när man ser tillbaka så skulle jag ha sparat den där tränings overallen, haha.
Efter Tyresö så tog jag en paus från fotbollen men jag har ingen aning varför eller hur länge jag höll på. Det kan nog ha gått 1-2 år innan jag började med det igen och då bytte jag till ett annat lag. Laget hette Hanviken och man kan väl säga att det var liksom derby laget till Tyresö. Det var liksom Hanviken eller Tyresö som man fick välja om man bodde i Tyresö.
Anledningen till att jag bytte var för att min lillebror hade börjat där och jag tror också att pappa var tränare så det skulle bli billigare för mig att gå där.
Så jag började spela i det laget och jag tyckte att det var jättekul! Jag var tvungen att träna i ett år innan jag fick börja spela matcher och det var väl inte så där jättekul men tillslut så skulle jag få börja. Jag spelade oftast som forward eller mittfältare men jag tror det var mest i mitten jag fick vara. Jag lärde mig så mycket och visst var det hårda träningar men jädrans vad kul det var. Jag älskade verkligen att spela där.
När laget fick reda på att jag skulle sluta och flytta så blev många av mina kompisar ledsna. Jag kände mig jätte nere men jag försökte liksom njuta av det sista jag hade kvar med laget. Vi åkte på cup till Göteborg för att spela Kalles Kaviar och det var den sista cupen jag skulle få göra med dom.
Dom överraskade mig stort när dom först hade dissat mig totalt, alltså alla i laget. Jag satt helt ensam och jag visste att det var någonting på gång. Dom tog fram en stol och ropade på mig att jag skulle sätta mig där medans alla i laget ställde sig runt mig och dom började sjunga. Dom hade kommit på texten själv men själva låten var "Himlen är oskyldigt blå". Jag grät. Det var så himla fint.
Dom hade köpt en liten godis påse, som jag fortfarande har kvar, och dom hade köpt en sån här cup tröja som man brukar kunna köpa och dom hade skrivit alla sina namn på den och fina hälsningar. Det var så himla fint. Jag glömmer dom aldrig!
Efter flytten till Sunne så fick jag nästan direkt börja i Mallbacken. Tjejerna var jätte snälla mot mig men jag var nog väldigt nervös. Det kändes konstigt att träna på den planen dom tränade på för det var liksom på en liten gräsplätt. Själv var man ju liksom van att spela på en stor konstgräsplan, men jag hade ju spelat på gräs planer också.
Det var faktiskt skitkul att träna med dem och alla passade hela tiden bollen till mig. Det var svårt att lära sig alla namn men jag fixade det till sist, haha. Efter träningen ville tränaren att jag skulle följa med på en cup direkt. Det kändes jätte kul men ändå lite konstigt för i Stockholm hade man aldrig fått följa med på en cup bara så där. Jag följde med till Skara och det var jätte kul och jag fick vara med några tjejer och jag lärde ju känna dom jättebra. Det tråkiga med cupen var nog att vi hamnade rätt dåligt till men jag ska inte säga så mycket för jag kommer faktiskt inte ihåg.
Någon gång efter cupen så började jag bli sugen på att stå i mål. Jag hade faktiskt redan köpt målvaktshandskar och jag fick börja att stå lite. Det slutade med att jag blev målvakt. Jag började stå på matcherna och jag tyckte det var kul.
Nu är jag "officiellt" målvakt för Mallbackens 00-99 lag och det är jättekul. Många gånger har jag blivit arg och ledsen om vi förlorat en match men nästa dag så är man jätte glad och stolt för att ha vunnit en match. Det har också varit många gånger jag saknat att spela ute, alltså som utespelare men nu är det helt okej. Jag får målvaktsträning av en polsk landslagsspelare. Låter väl inte sådär jätte intressant men hon är riktigt duktig och hon har även bott och spelat i Tyresö så det var lite kul.
Så det var väl det jag tänkte berätta om fotbollen och imorgon kommer jag troligtvis skriva om musiken! Det är så kul och berätta allt detta för er! // Alicia
Just i den åldern så var det väl inte så himla seriöst med fotbollen utan man skulle bara ha något att göra efter skolan och bara för att hålla igång. Så det blev ju mest som bollskola eller vad man nu säger. Vad jag kommer ihåg av det så tyckte jag nog att det var jätte roligt. Jag är inte helt säker på hur länge jag spelade i Tyresö men det kan nog ha varit 2- 3 år och när man ser tillbaka så skulle jag ha sparat den där tränings overallen, haha.
Efter Tyresö så tog jag en paus från fotbollen men jag har ingen aning varför eller hur länge jag höll på. Det kan nog ha gått 1-2 år innan jag började med det igen och då bytte jag till ett annat lag. Laget hette Hanviken och man kan väl säga att det var liksom derby laget till Tyresö. Det var liksom Hanviken eller Tyresö som man fick välja om man bodde i Tyresö.
Anledningen till att jag bytte var för att min lillebror hade börjat där och jag tror också att pappa var tränare så det skulle bli billigare för mig att gå där.
Så jag började spela i det laget och jag tyckte att det var jättekul! Jag var tvungen att träna i ett år innan jag fick börja spela matcher och det var väl inte så där jättekul men tillslut så skulle jag få börja. Jag spelade oftast som forward eller mittfältare men jag tror det var mest i mitten jag fick vara. Jag lärde mig så mycket och visst var det hårda träningar men jädrans vad kul det var. Jag älskade verkligen att spela där.
När laget fick reda på att jag skulle sluta och flytta så blev många av mina kompisar ledsna. Jag kände mig jätte nere men jag försökte liksom njuta av det sista jag hade kvar med laget. Vi åkte på cup till Göteborg för att spela Kalles Kaviar och det var den sista cupen jag skulle få göra med dom.
Dom överraskade mig stort när dom först hade dissat mig totalt, alltså alla i laget. Jag satt helt ensam och jag visste att det var någonting på gång. Dom tog fram en stol och ropade på mig att jag skulle sätta mig där medans alla i laget ställde sig runt mig och dom började sjunga. Dom hade kommit på texten själv men själva låten var "Himlen är oskyldigt blå". Jag grät. Det var så himla fint.
Dom hade köpt en liten godis påse, som jag fortfarande har kvar, och dom hade köpt en sån här cup tröja som man brukar kunna köpa och dom hade skrivit alla sina namn på den och fina hälsningar. Det var så himla fint. Jag glömmer dom aldrig!
 |
| En bild från mitt gamla lag Hanviken |
Det var faktiskt skitkul att träna med dem och alla passade hela tiden bollen till mig. Det var svårt att lära sig alla namn men jag fixade det till sist, haha. Efter träningen ville tränaren att jag skulle följa med på en cup direkt. Det kändes jätte kul men ändå lite konstigt för i Stockholm hade man aldrig fått följa med på en cup bara så där. Jag följde med till Skara och det var jätte kul och jag fick vara med några tjejer och jag lärde ju känna dom jättebra. Det tråkiga med cupen var nog att vi hamnade rätt dåligt till men jag ska inte säga så mycket för jag kommer faktiskt inte ihåg.
 |
| Jag och Alva på cupen i Färjelande, med Mallbacken! |
Nu är jag "officiellt" målvakt för Mallbackens 00-99 lag och det är jättekul. Många gånger har jag blivit arg och ledsen om vi förlorat en match men nästa dag så är man jätte glad och stolt för att ha vunnit en match. Det har också varit många gånger jag saknat att spela ute, alltså som utespelare men nu är det helt okej. Jag får målvaktsträning av en polsk landslagsspelare. Låter väl inte sådär jätte intressant men hon är riktigt duktig och hon har även bott och spelat i Tyresö så det var lite kul.
Så det var väl det jag tänkte berätta om fotbollen och imorgon kommer jag troligtvis skriva om musiken! Det är så kul och berätta allt detta för er! // Alicia
Kommentarer