Har ni någonting i era liv som får ert hjärta att sjunga?
För er som läste mitt senaste inlägg så berättade jag lite om hur det ibland kan vara bra att samla energi för att när det väl gäller använda all sin kraft.
Ett bra exempel var den här veckan när jag skulle arrangera konsert och göra audition i två olika städer under samma dag.
Konserten var ett eget projekt som jag jobbat fram under hösten. Vi har ungefär 150 (!) låtar och medleyn av olika karaktär på vår repertoar på båten, så det har krävts en hel del envishet för att orka bläddra runt på youtube, spotify och söka söka söka inför vad jag ville skulle utgöra min egna konsert.
Men det har känts viktigt för mig att ha ett eget projekt som dels är kreativt och dels stärker mig som artist. Det är lätt att tappa bort sig själv bland 150 pop, dansband och highway-to-hell-potpurrier i en enda stor schlager-soppa... För att inte tala om audition-situationen, där du 9 av 10 gånger blir obarmhärtigt ratad.
Det var därför med stor glädje som jag, denna februaritisdag, inför 50 glada pensionärer hade en lunchkonsert i Gustav Vasa församling, som ligger precis där jag bor.
En halvtimme efter att sista tonen klingat ut skulle mitt tåg till Göteborg gå. Det var bara att tacka och bocka och springa raka vägen till Centralstationen. Väl framme, skulle jag tjugo minuter senare vara på plats för första sångprovet.
Jobbet jag sökte var för en dinnershow i Göteborg.
Med två minuters marginal hann jag in och det gick bra. Jag fick callback till dansprovet som skulle äga rum nästa dag. Back-packer-style (i vanlig ordning) letade jag upp hotellet som var mitt härbärge för natten.
När jag vaknade nästa morgon hade jag en bra känsla i kroppen.
Jag älskar stunden innan audition, när jag försöker att släppa alla tankar, bara vara i nuet och skapa en god energi. Frukost, peppande musik och en promenad i solen.
Det var ett sjukt mörbultande dansprov men jag kände mig nöjd. Efteråt var det en till cut och jag gick vidare till slutprovet samma eftermiddag. Jippi!
I slutändan handlar det oftast om vad arbetsgivaren vill ha, och inte så mycket om vem som är ”bäst”. Jag upplever att vi som söker brukar vara bra på att peppa och stötta varandra. Även om det är en ganska "extrem" situation!
När jag gick och la mig den kvällen så tänkte jag att det var ju själva fan - här ligger jag och vältrar mig i vad jag kunde gjort bättre under audition, när jag några timmar tidigare varit fylld av glädje efter min egen konsert.
Irriterande!! Jag antar att det är så min hjärna fungerar... Den måste omedelbart omprogrammeras!
Bort med motståndet.
In med skapande och kreativitet.
DET är, till skillnad från det andra, något att hänga i julgranen.
Har ni någonting i era liv som får ert hjärta att sjunga? /Kornelia
Ett bra exempel var den här veckan när jag skulle arrangera konsert och göra audition i två olika städer under samma dag.
Konserten var ett eget projekt som jag jobbat fram under hösten. Vi har ungefär 150 (!) låtar och medleyn av olika karaktär på vår repertoar på båten, så det har krävts en hel del envishet för att orka bläddra runt på youtube, spotify och söka söka söka inför vad jag ville skulle utgöra min egna konsert.
Men det har känts viktigt för mig att ha ett eget projekt som dels är kreativt och dels stärker mig som artist. Det är lätt att tappa bort sig själv bland 150 pop, dansband och highway-to-hell-potpurrier i en enda stor schlager-soppa... För att inte tala om audition-situationen, där du 9 av 10 gånger blir obarmhärtigt ratad.
Det var därför med stor glädje som jag, denna februaritisdag, inför 50 glada pensionärer hade en lunchkonsert i Gustav Vasa församling, som ligger precis där jag bor.
 |
| Jag hann inte ta några bilder under konserten, eller rättare sagt: Ingen som var där visste hur man använde en smartphone... Men här kan ni se hur glad jag var efteråt, en lite halvt moloken pensionär, prästen Magnus och min pianist Wojtech i bakgrunden! |
En halvtimme efter att sista tonen klingat ut skulle mitt tåg till Göteborg gå. Det var bara att tacka och bocka och springa raka vägen till Centralstationen. Väl framme, skulle jag tjugo minuter senare vara på plats för första sångprovet.
Jobbet jag sökte var för en dinnershow i Göteborg.
Med två minuters marginal hann jag in och det gick bra. Jag fick callback till dansprovet som skulle äga rum nästa dag. Back-packer-style (i vanlig ordning) letade jag upp hotellet som var mitt härbärge för natten.
När jag vaknade nästa morgon hade jag en bra känsla i kroppen.
Jag älskar stunden innan audition, när jag försöker att släppa alla tankar, bara vara i nuet och skapa en god energi. Frukost, peppande musik och en promenad i solen.
Det var ett sjukt mörbultande dansprov men jag kände mig nöjd. Efteråt var det en till cut och jag gick vidare till slutprovet samma eftermiddag. Jippi!
 |
| Mot Göteborg, min gamla hemstad! Där bodde jag när jag gick på Balettakademien och det är alltid en vandring i minnenas allé att komma tillbaka dit. |
I slutändan handlar det oftast om vad arbetsgivaren vill ha, och inte så mycket om vem som är ”bäst”. Jag upplever att vi som söker brukar vara bra på att peppa och stötta varandra. Även om det är en ganska "extrem" situation!
När jag gick och la mig den kvällen så tänkte jag att det var ju själva fan - här ligger jag och vältrar mig i vad jag kunde gjort bättre under audition, när jag några timmar tidigare varit fylld av glädje efter min egen konsert.
Irriterande!! Jag antar att det är så min hjärna fungerar... Den måste omedelbart omprogrammeras!
Bort med motståndet.
In med skapande och kreativitet.
DET är, till skillnad från det andra, något att hänga i julgranen.
Har ni någonting i era liv som får ert hjärta att sjunga? /Kornelia
Kommentarer