Pedagogiska visioner som spred sig över hela världen
Hej
En av de kvinnor som betydde mest i Selma Lagerlöfs liv var Sophie Elkan (född Salomon).
Även hon var författare, mest känd för sina historiska romaner. Genombrottsromanen var "John Hall", om en göteborgare av fin familj som fostrades att inte behöva arbeta, men som när han fick ta över faderns förmögenhet blev av med denna och dog utfattig.
Runt sekelskiftet var Sophie mycket populär, men fick hon sig med tiden se sig bli distanserad både popularitetsmässigt och kanske även litterärt av Selma.
Sophies bror Otto arbetade som lantbruksbokhållare på Nääs gods, vilket ägdes av hans morbror August Abrahamson. Selma och Sophie tillbringade ofta somrarna på Nääs.
Där startades med tiden ett slöjdlärarseminarium med Otto som dess första rektor.
På Nääs utbildades Sveriges slöjdlärare och vidareutbildades folkskollärare i slöjd ända fram till 60-talet.
Otto var en häftig gubbe, med pedagogiska visioner som spred sig över hela världen.
Från mängder av länder kom lärare till Nääs för att lära sig hans pedagogiska idéer.
Det var inte utantillinlärning utan elevens utveckling som Otto betonade, undervisningen skulle vara individuell, gå från det enkla till det sammansatta, därmed danande bland annat elevens förmåga till självständigt tänkande och arbete.
Otto arbetade även aktivt för att främja skolgymnastiken som skulle ske genom lek.
Kort sagt, en stor visionär. Den svenska skolpolitiken skulle kanske behöva en modern Otto som fokuserade på elevernas utveckling av den egna kreativa förmågan till moderna, fritänkande och ansvarstagande unga vuxna, och inte så mycket på prestationsmätande och verksamhetsformalia.
Förvisso "hyvla kärnsidan plan och bästa kant i vinkel", men även funderande på varför och vad man ska ha brädan till.
En av de kvinnor som betydde mest i Selma Lagerlöfs liv var Sophie Elkan (född Salomon).
Även hon var författare, mest känd för sina historiska romaner. Genombrottsromanen var "John Hall", om en göteborgare av fin familj som fostrades att inte behöva arbeta, men som när han fick ta över faderns förmögenhet blev av med denna och dog utfattig.
Runt sekelskiftet var Sophie mycket populär, men fick hon sig med tiden se sig bli distanserad både popularitetsmässigt och kanske även litterärt av Selma.
Sophies bror Otto arbetade som lantbruksbokhållare på Nääs gods, vilket ägdes av hans morbror August Abrahamson. Selma och Sophie tillbringade ofta somrarna på Nääs.
Där startades med tiden ett slöjdlärarseminarium med Otto som dess första rektor.
På Nääs utbildades Sveriges slöjdlärare och vidareutbildades folkskollärare i slöjd ända fram till 60-talet.
Otto var en häftig gubbe, med pedagogiska visioner som spred sig över hela världen.
Från mängder av länder kom lärare till Nääs för att lära sig hans pedagogiska idéer.
Det var inte utantillinlärning utan elevens utveckling som Otto betonade, undervisningen skulle vara individuell, gå från det enkla till det sammansatta, därmed danande bland annat elevens förmåga till självständigt tänkande och arbete.
Otto arbetade även aktivt för att främja skolgymnastiken som skulle ske genom lek.
Kort sagt, en stor visionär. Den svenska skolpolitiken skulle kanske behöva en modern Otto som fokuserade på elevernas utveckling av den egna kreativa förmågan till moderna, fritänkande och ansvarstagande unga vuxna, och inte så mycket på prestationsmätande och verksamhetsformalia.
Förvisso "hyvla kärnsidan plan och bästa kant i vinkel", men även funderande på varför och vad man ska ha brädan till.
/Torbjörn
Kommentarer