När allt är nåbart från hela världen...
Hej
Innan pensionen så arbetade jag med it/informationssäkerhet i ungefär 30 år, både med säkerhetsbrister i system och med intrång/bovar&banditer.
En sak man raskt lär sig är att kan något bli fel, så blir det så, förr eller senare. Kan det inte bli fel så blir det det iallafall. Åtminstone känns det så ibland. Det klassiska är att någon säger att 'Det KAN inte gå fel och användarna kommer inte att märka något'. Fortsättningen är uppenbar.
Många av dagens system är byggda för en skyddad miljö, delarna kommunicerar öppet med varandra, förväntande att alla inblandade parter är kända och 'snälla', vilket de ju varit historiskt sett.
Som exempel kan man ta så olika saker som delar av el- och telesystemen och CAN-bussen i en bil. Numera, när det mesta är internetanslutet och nåbart från hela världen, så kan oväntade aktörer titta in.
Att långvariga haverier m.a.p. internet, telefoni, elförsörjning, betalsystem m.m. kommer att inträffa någon gång framöver, det kan man nog räkna med. Det mesta hänger ihop, försvinner elen så försvinner övrig infrastruktur efter en stund. Om jag förstått Post&Telestyrelsens föreskrifter (2015-2) rätt så kan vi räkna med en timmes reservkraft för mobilnäten i Sunne och fyra timmar för det fasta. Inte så lång tid.
Förr så tog samhället ett centralt ansvar för beredskap. Numera ska den som sköter driften i normalläget även göra detta i kris. Exempelvis så har hushållen ansvar för sina medlemmar.
Att man har exempelvis mat, campingkök och mediciner i reserv för någon vecka är nog rimligt.
Det vore intressant att få reda på vad vi som innevånare i Sunne kommun kan förvänta sig av samhället vid en krissituation, och vad vi förväntas ta hand om själva.
Avslutningsvis: man kan inte hetsa upp sig över allting. Det mesta (undantaget saker som delar av sjukvård och brandförsvar) är väl egentligen inte så värst kritiskt, åtminstone sett ur ett historiskt perspektiv. Det är sällan till fördel att rusa runt som yra höns vid eventuellt elände.
/Torbjörn
Innan pensionen så arbetade jag med it/informationssäkerhet i ungefär 30 år, både med säkerhetsbrister i system och med intrång/bovar&banditer.
En sak man raskt lär sig är att kan något bli fel, så blir det så, förr eller senare. Kan det inte bli fel så blir det det iallafall. Åtminstone känns det så ibland. Det klassiska är att någon säger att 'Det KAN inte gå fel och användarna kommer inte att märka något'. Fortsättningen är uppenbar.
Många av dagens system är byggda för en skyddad miljö, delarna kommunicerar öppet med varandra, förväntande att alla inblandade parter är kända och 'snälla', vilket de ju varit historiskt sett.
Som exempel kan man ta så olika saker som delar av el- och telesystemen och CAN-bussen i en bil. Numera, när det mesta är internetanslutet och nåbart från hela världen, så kan oväntade aktörer titta in.
Att långvariga haverier m.a.p. internet, telefoni, elförsörjning, betalsystem m.m. kommer att inträffa någon gång framöver, det kan man nog räkna med. Det mesta hänger ihop, försvinner elen så försvinner övrig infrastruktur efter en stund. Om jag förstått Post&Telestyrelsens föreskrifter (2015-2) rätt så kan vi räkna med en timmes reservkraft för mobilnäten i Sunne och fyra timmar för det fasta. Inte så lång tid.
Förr så tog samhället ett centralt ansvar för beredskap. Numera ska den som sköter driften i normalläget även göra detta i kris. Exempelvis så har hushållen ansvar för sina medlemmar.
Att man har exempelvis mat, campingkök och mediciner i reserv för någon vecka är nog rimligt.
Det vore intressant att få reda på vad vi som innevånare i Sunne kommun kan förvänta sig av samhället vid en krissituation, och vad vi förväntas ta hand om själva.
Avslutningsvis: man kan inte hetsa upp sig över allting. Det mesta (undantaget saker som delar av sjukvård och brandförsvar) är väl egentligen inte så värst kritiskt, åtminstone sett ur ett historiskt perspektiv. Det är sällan till fördel att rusa runt som yra höns vid eventuellt elände.
/Torbjörn
Kommentarer