Om Höns
Det är bra att ha djur.
Med det menar jag att det är nyttigt för en att ha ansvar för andra levande varelser, man måste se till att de har det bra även om man själv är sjuk eller är trött eller det är nått annat man skulle vilja skylla på. Ungefär som med barn eller föräldrar eller make/maka. Inte så att jag menar 'barn är djur' utan, ni förstår vad jag menar, det är bra att inte bara uppfyllas av sig själv utan att bry sig om omgivningen.
Höns är ett exempel på djur.
På något sätt som människor, fast förenklade. Väldigt personliga när man lär känna dem. En del är fega, en del modiga. En del är dumma, andra smarta.
När man på morgonen öppnar dörren till hönshuset så kommer oftast någon av hönorna ut och ser om det är lugnt. Om så, vågar sig tuppen ut och ropar till det andra att han, modig och så, har kollat läget och att det är grönt.
Om det är något hål i stängslet, lär sig vissa hönor raskt detta medan andra dag efter dag envisas med att köra huvudet i väggen (försöka flyga genom stängslet).
Vissa hönor är väldig bra på att göra sig förstådda: 'vänligen fyll på med mat', 'vattnet är snart slut'. Andra ej.
Alltså, som människor, typ, fast förenklat.
Eller så är det de som ser människor som förenklade höns. Som det stod i någon bok jag läste någon gång: "Hönsägarens uppgift är att bereda hönsen största möjliga trevnad".
En sak som höns åstadkommer, men som inte människor gör, är ägg. Otroligt behändigt. Förutom att vara trevliga så håller de en med käk. Förvånandsvärda mängder så här års. I och för sig inga alls mitt i vintern om man inte (vilket jag inte tycker känns riktigt hederligt) lurar dem med artificiellt ljus.
Sensmoralen av ovanstående kria torde väl vara:
Skaffa höns!
/Torbjörn Wictorin
Med det menar jag att det är nyttigt för en att ha ansvar för andra levande varelser, man måste se till att de har det bra även om man själv är sjuk eller är trött eller det är nått annat man skulle vilja skylla på. Ungefär som med barn eller föräldrar eller make/maka. Inte så att jag menar 'barn är djur' utan, ni förstår vad jag menar, det är bra att inte bara uppfyllas av sig själv utan att bry sig om omgivningen.
Höns är ett exempel på djur.
På något sätt som människor, fast förenklade. Väldigt personliga när man lär känna dem. En del är fega, en del modiga. En del är dumma, andra smarta.
 |
| Fotograf Maria Ohlsson |
Om det är något hål i stängslet, lär sig vissa hönor raskt detta medan andra dag efter dag envisas med att köra huvudet i väggen (försöka flyga genom stängslet).
Vissa hönor är väldig bra på att göra sig förstådda: 'vänligen fyll på med mat', 'vattnet är snart slut'. Andra ej.
Alltså, som människor, typ, fast förenklat.
Eller så är det de som ser människor som förenklade höns. Som det stod i någon bok jag läste någon gång: "Hönsägarens uppgift är att bereda hönsen största möjliga trevnad".
En sak som höns åstadkommer, men som inte människor gör, är ägg. Otroligt behändigt. Förutom att vara trevliga så håller de en med käk. Förvånandsvärda mängder så här års. I och för sig inga alls mitt i vintern om man inte (vilket jag inte tycker känns riktigt hederligt) lurar dem med artificiellt ljus.
Sensmoralen av ovanstående kria torde väl vara:
Skaffa höns!
/Torbjörn Wictorin
Kommentarer