onsdag 25 januari 2017

Livets färg är inte svart eller vit

Hej
Man får sig många frågor under livets gång. Eftersom jag var beroende av min kropp för att kunna dansa så kunde jag inte tänka mig hur min arbetslivssituation skulle kunna se ut nu när jag inte kunde prestera så som jag hade gjort innan.

När jag skadade foten hade jag mer än halva arbetslivet kvar framför mig. Jag frågade mig själv ”Vad gör jag nu?” Jo, jag tar lastbilskort för då kan jag få ett yrke som lastbilschaufför.  Samtidigt fortsatte jag med dansundervisningen på olika skolor och workshops runt om i Sverige. Jag bröt inte direkt upp med dansen utan det blev en naturlig nedtrappning.

Samtidigt så dök det upp lediga tjänster i Sunne kommun.  De sökte personal till ett HVB-hem för ensamkommande ungdomar. Min far gick också bort det året och jag var i Kosova på begravning när den tjänsten kom ut. Jag sökte tjänsten och fick jobbet. Felix Egergren kom att bli min chef.

Jag skulle nu jobba med ensamkommande ungdomar som kom till ett helt nytt land. Tänk vilket ansvar att vara med och påverka andra människors liv. Jag visste att min resa till Sverige var liknande och att jag trodde att jag skulle ha mycket att tillföra det yrket. Ack så fel jag hade och så mycket jag har fått lära mig. Ofta gick jag med känslan till jobbet att ”nu ska jag lära dem något”, men jag kom hem med ett leende och saker som ungdomarna hade lärt mig.

Att komma till insikt att livets färg inte är svart eller vit har varit en lång process för mig att genomgå. Jag har mött människor från alla världens håll och kanter som har alla möjliga sätt att se på livet. Vilket sätt är det rätta? Som en kampsportare som heter Bruce Lee brukade säga:

”Töm ditt sinne, var formlös som vatten. Nu stoppar du vattnet i en kopp och den blir koppen, du stoppar vattnet i en flaska och den blir till flaskan, Stoppa vattnet i en tekanna och den blir till själva tekannan. Nu kan vattnet flöda eller så kan det krossas. Var vatten min vän.”














Samtidigt som jag jobbade på HVB-hemmet fick jag förfrågan från Mats Moberg i räddningstjänsten om jag kunde tänka mig att arbeta som deltidsbrandman. Vilken utmaning tänkte jag och tog på mig det efter att ha träffat Lennart Edvardsson.

Lastbilskortet som jag redan hade kunde komma till användning igen dessutom. Räddningstjänsten har lärt mig otroligt mycket. Det som alla springer ifrån ska vi springa till. Förberedda att göra det som vi är bra på. Under tiden på räddningstjänsten fick jag också vara med i eftersläckning på Västmanlandsbranden. Att se naturen sårad var väldigt påtagligt och vi borde ta hand om vår natur mycket mera än vad vi gör.






























Räddningstjänsten är viktig för att de som bor i kommunen ska känna trygghet. Då den till största del är uppbyggd av deltidsbrandmän förutsätter det att arbetsgivare låter brandmännen avvika ifrån ordinarie arbete vid larm för att verksamheten ska fungera. Sunne kommun kunde inte godkänna att jag gick på utryckning. Då det ligger i kommunens intresse med en fungerande räddningstjänst tycker jag att man borde se över sina riktlinjer kring detta då andra arbetsgivare är väldigt generösa med det.

”Om du spenderar för mycket tid med att fundera över en sak, kommer du aldrig få det gjort.”
/Bruce Lee

/Ardhon Bujupi



Inga kommentarer: