måndag 28 augusti 2017

En asfaltsunge till vischan i Värmland

Kristina; ett rödhårigt yrväder!


Hur kan det komma sig att en asfaltsunge som jag hamnat på vischan i Värmland?

Egentligen är det inte ett dugg konstigt för de flesta återkommer förr eller senare till sina rötter och så även jag. Nu skall jag inte vara alltför tradig och gå för långt tillbaka i historien, bara så långt som jag själv har ett hyfsat minne av.

Även i början på 1900-talet var kärleken beständig med växlande föremål för den brinnande lågan och barnaskarorna fyllde de fattiga stugorna, då det här med abort och skyddsmedel inte fanns på agendan. Min mor var en av åtta ungar som såg dagens ljus inte långt ifrån mitt paradis och i likhet med några av sina syskon drog hon till storstaden för att finna lyckan.

Rymlingarna med min mor till höger

Där fann hon kärleken i min far, fabrikör Ström, giftermål och snabbt nedkom hon med två välartade barn, en gosse och så lilla jag, ett rödhårigt yrväder som redan i tidig ålder visade att hon vill klättra upp på karriärstegen


Kristina som litet yrväder

Min far var en mycket kreativ man, men tyvärr var det inte bara när det gällde företagande utan även när det gällde övrigt av livets goda, vilket gjorde att han blev kallad till Sankte Per alldeles för tidigt.

Vi hade då flyttat från Stockholm till Gävle där far startat ett företag som mamma fortsatte driva. Men det var inte lätt med två småttingar som nyss börjat skolan, och någon barnomsorg existerade inte. Lösningen på sommarproblematiken var att jag fick komma till Värmland och bo hos hennes äldsta syster, jag blev ett så kallat sommarbarn. Varför jag och inte min bror, förmodligen för att jag var tuff redan då ...

När jag tänker på dom somrarna pirrar det som sockerdricka i min mage. Jag visste precis var dom finaste smultronen växte, hur jag skulle charma grannen som hade bondgård för att få åka på hästen när det var dags för skörd, att hjälpa till med årets kalv för att inte tala om lyckan när kycklingarna kläcktes. Men höjdpunkten var nog när jag fick gå in i salen och spela på deras gamla tramporgel och smaka på tant Ruts nybakade bullar ... För att inte tala om den spenvarma mjölken som serverades till dessa delikatesser.

Självklart bidrog denna diet till att skapa den något knubbiga varelse som jag var under min uppväxt, kort, tjock och rödhårig, och självklart fanns det mobbare även då, visst gjorde det ont, men samtidigt bidrog det till att göra mig till den människa jag är idag.

Somrarna avlöste varandra, jag lärde mig simma på Linnåsland, hässja hö och verkligen uppskatta alla landsbygdens fördelar. När hösten infann sig kom mor och hämtade mig till baka till stan där skolan väntade, och mina vänner avverkades med stor noggrannhet. Två år i småskola, två år i folkskola, fem år i realskola, ett år i handelsskola och slutligen tre år i handelsgymnasium ... Och sen var jag färdig för livet ... Men det tar vi en annan dag ...

/Kristina

Inga kommentarer: