En tudelad uppväxt

Hej bloggbesökare!

Peter Lindgren

Peter Lindgren heter jag och har fått i uppgift att skriva här några veckor. Jag ska under denna tid öppet berätta min historia om hur livet varit mot mig i de 55 år jag trampat runt på Sunnes gator men även vart livet tagit mig ibland genom öppna dörra, men också svåra passager och det som jag brinner allra mest för!

Har aldrig skrivit någon blogg så vi får se vart tangenterna tar er med på för resor även om jag några gånger skrivit lite längre texter då livet varit extra tufft. I övrigt kan ni kalla mig humanist då jag är genuint intresserad av människor och vill tro på dess godhet även om livet till viss del visat mig det motsatta.

Barndomshemmet i Skäggeberg

Jag föddes längst ner på Strandvägen men växte upp i ett nybyggt hus i Skäggeberg. Familjen bestod då av mamma, pappa, 2 äldre systrar och 2 stora bröder, med betoning på äldre. Jag är nämligen ett sladdbarn med syskon födda 19, 16, 13, 11 och 9 år före mig. För lilla Mona tog livet slut för blott 1,5 år gammal genom drunkning vilket naturligtvis påverkade mina föräldrar resten av livet.

Att titta tillbaka på uppväxtåren ger delade historier, jag hade i mångt och mycket en härlig uppväxt.  Massor av jämnåriga på gatorna ”där uppe på berget”, ett nytt område i Sunne där många barnfamiljer satte bo och det fanns alltid någon att vara med.

Trampbilar var poppis

Lekarna var många i närliggande skog som nu är borta men även spontanidrotten var enormt utbredd, inte många dagar utan hål på byxorna där!
Några stenkast bort fanns Ceaco som tillverkade sportartiklar (där posten har sina lokaler nu) och dit var vi titt som tätt och röjde i containrar. Allt som oftast fann vi nått kul att använda och landhockeymatcherna på Berghallagatan innehöll för det mesta matchtröjor med dåtidens storlag, Brynäs, Leksand, Södertälje, Timrå med flera.
Lek och spel, dagarna i ända och med fotbollsplaner och uppspolade isar såväl vid skolan som Prärien nedanför Brogården eller ute på gatan var matcherna långa.

Vy från hemmet

Många gånger hördes nått rop från någons förälder som hade mat klar, nästan lika många gånger låtsades vi inte höra det, matchen var ju i full gång!
Nästan ingen hade barnomsorg då utan föräldrarna hjälptes åt att ta hand om oss små. För mig blev det många gånger familjen Hilmersson eller Persson som jag fick vara hos då pappa traskade iväg till SJ och mamma hade städning någonstans. Kommer väl ihåg sittningarna i deras kök med Bordic som dricka till den goda maten, mums. På nått vis kändes det som alla hade bättre koll, inte bara på sina egna barn då.

Den mörkare delen var att växa upp med en periodvis alkoholiserad pappa, som dessutom miste sitt jobb när jag var 11år. Det gav mig dålig självkänsla att nästan aldrig bli sedd, att de aldrig såg mig i min idrott eller frågade hur det gick i skola, idrotten med mera.
Som barn gör man allt för att skydda sina föräldrar och det fanns inte en chans att jag skulle berätta för mina vänner hur jag hade det hemma och med en mamma som offrade sig själv i en dålig relation. Som tur var hade jag mina syskon och framförallt min äldsta några minuter bort, dit åkte jag mer än en gång för att få råd och ibland tröst.

En annan sak som tidigt kom in i mitt liv var att arbeta och jag var nog bara 9-10 år när jag började sälja GP (Göteborgsposten) på söndagar. En liten runda i närheten och vips var 30 tidningar sålda och jag hade fått min veckopeng att ha kul för. Även där lärde jag känna äldre människor som jag ibland besökte bara för att det var så roligt att prata med dem.
Snöskottning och gräsmatteklippning eller hjälpa till på syster Christels konditori var andra saker som gjorde att jag fick relationer med en äldre generation och hade fickpengar till det jag ville köpa, även om mamma och pappa stack till mig nån slant då och då.

Tack vare allt detta och en grundmurad tro på det goda växte jag ändå upp i en fin tid där dessutom föreningar började organisera barn och ungdomsidrott och även där fann jag också ett andningshål. Fotboll och ishockey var livet och som ledare i föreningslivet har det gett mig kunskap och format mig till den jag idag, vilket jag långt senare i livet insett .
Sverige, med det ideella ledarskapet i föreningslivet är unikt i Världen och har en stor påverkan på hur barn och unga uppfostras. Detta och vikten av ett gott ledarskap i den miljön är något jag kommer skriva mer om i ett kommande inlägg.

En ny arbetsvecka är igång och jag kommer under kommande två veckor att göra nedslag i något av det som min vardag består av numera: efter att ha hoppat utan att veta vart man landar, att mista ett barn, att avsluta en dröm någon helt annan stans i Världen, samt några inlägg jag ännu ej bestämt, hoppas ni kommer finna det intressant att följa!

Peter