Om bara några timmar är vi fria!

Det är torsdag kväll här. Klockan är snart halv åtta och vid midnatt blir vi “fria”. Igår fick vi gå ur rummet och ta hissen ner till tredje våningen för sista provtagningen och det var första gången vi lämnade rummet sen fredag den 8:e när vi precis hade kommit. Jag hade glömt hur det såg ut i korridoren utanför hissen. Det var lite som ett äventyr att komma ut. Vi bestämde oss hur som helst för att sova kvar här hela natten snarare än att vänta ut tolvslaget och ta oss hem till lägenheten. Här finns det frukost imorgon bitti. Det gör det inte där. Det är nu drygt två månader sen jag var där sist och jag tror i alla fall att jag rensade ut kylen noggrant innan jag åkte. Det känns som evigheter sen. 

Noggranna coronatester

Innan jag åkte så behövdes det ett PCR-test och det måste man göra på Hanois Franska Sjukhus som är ett av de bästa sjukhusen här i staden. Det var det enda stället där man kunde beställa ett sånt test utan att man var endera sjuk eller misstänkt sjuk. Jag åkte dit en torsdag morgon och skulle inställa mig klockan sju på morgonen. Testerna togs i en barack utanför ingången och det var ett sånt där test med en lång flaskborste som stoppades in bakom näsan och snurrades tills tårarna sprutade vilket sen följdes av svalgprovet med tillhörande kväljningar. Om man var frisk fick man komma tillbaka dagen efter igen och då var det dags för en skiktröntgen av lungorna. Inte dåligt som test om man jämför. Det var dessutom billigare än det liknande test vi måste gå igenom i Stockholm innan vi fick åka tillbaka hit. Eller liknande det testet var ett gör-det-själv-test hemma och utan någon röntgen vilket ju trots allt är att föredra eftersom det inte ska göras för ofta. Väl friskförklarad så kunde jag så lämna Vietnam för att äntligen få ta semester tillsamman med familjen efter nio långa månader här själv. Det var en underbar känsla.

Thomas och Emelie sista dagen på hotellrummet

Imorgon är det dags att gå till en klinik och fixa ett medicinskt friskintyg för min dotter så att vi kommer in på skolan nästa vecka. Vi ska kolla vaccinationer, hörsel och syn specifikt. Sen kan hon så äntligen börja på tisdag nästa vecka, ett halvår sent, men ändå. 

Fantastiskt fin skola

Skolan vi har kommit in på är helt fantastisk och det ska bli väldigt spännande att höra vad min dotter tycker att det är där. Hon har ju gått i skola utomlands tidigare men det var länge sedan nu och hon var så liten. Vi kom tillbaka till Sverige 2013 och speciellt för henne så är det ju väldigt länge sen även om det ibland känns som igår för mig. 

Svåra luftföroreningar

Jag hoppas också på att luften är bättre nu i helgen så att man kan gå ut. Just nu är det inte alls bra där ute. Luftföroreningarna gör luften mjölkig och även om det inte luktar nånting illa om luften så är den riktigt giftig. Jag ska investera i en luftrenare till min dotters sovrum så att hon åtminstone kan sova utan att dra i sig en massa elände. Det är tråkigt hur illa det har blivit och trots att regeringen uppmärksammar och försöker göra nånting åt situationen så blir det bara värre varje år. Bättre ekonomi för tyvärr inte bara med sig fördelar även om folk numera i gemen verkar ha det ganska bra. Speciellt i de större städerna där ekonomin växer så det knakar.

Idag är det relativt varmt ute och det ser ut att bli ännu varmare till helgen. Det kan bli upp emot 26 grader såg jag. Därför så önskar jag också ren luft så att vi som har suttit inomhus i två veckor kan få komma ut och röra på oss. Jag kommer att blir andfådd av att gå från köket till sovrummet när jag kommer till lägenheten imorgon känns det som. Det ska bli kul att få visa min dotter runt i områdena som jag på egen hand har utforskat under året som gått. Jag har nog promenerat på varenda gata i närområdet, hittat några favoritrestauranger, några affärer som säljer torrvaror och hygienartiklar från Europa och några trevliga parker. 

Ingen hejare på vietnamesiska

Jag bor annars inte direkt i något turistområde så engelskan fungerar inte speciellt bra. Vietnamesiska fungerar inte alls. Jag är helt obildbar vad det gäller vietnamesiska. Jag kan för mitt liv inte komma ihåg de olika tonerna som skiljer stavelsernas/ordens betydelse från varandra. Det finns om jag inte minns fel 6 olika toner att hålla reda på i vietnamesiska. Ett exempel är ordet Nam som kan vara ett förnamn, betyda ordet år eller betyda “man” och antagligen tre saker till beroende på hur man uttalar det. Nam kan alltså i princip uttalas på i alla fall 6 olika sätt och troligen ha 6 olika betydelser och så är det kanske i princip med alla ord. Jag har insett mig besegrad vad det gäller det språket. Det får gå bra med teckenspråk under tiden jag är här helt enkelt. Det blir torftigt men det får gå. 

Jag funderar på hur det går för Jonas Sjöstedt. Han kom ju hit ungefär när jag lämnade landet i november. Han ville ju öppna ett kafé här läste jag. Kanske jag får leta upp hans ställe och se hur det har blivit. Ta en kopp. Hans fru är ju ambassadör här, så kanske  blir det tillfälle vad det lider. Jag har inte gjort nåt besök på ambassaden än. Den ligger i samma byggnad som Ericssons kontor låg när jag jobbade här förra gången så det kunde vara kul och se om man känner igen sig.

Nu lämnar jag er för ett tag för att njuta av denna min sista tid i karantän för den här gången. Om bara några timmar är vi fria ...
/Thomas Ljungdahl