Rocktågen till Rottneros

 Jag heter Mattias Bergh och under två veckor ska jag dela mina tankar och reflektioner med er där den röda tråden kommer att vara kollektivtrafik genom tåg och bussar kopplat till samhällsutveckling, musik och nöjesliv samt betraktelser, reflektioner och erfarenheter jag gjort genom åren.

Efter två år som mestadels tillbringats i Torsby och Sunne med avbrott för utbildningsveckor i Mjölby och Ängelholm, hamnade jag slutligen i Rottneros våren 1991 där jag fick ”öva” med morfar Helge. Inom järnvägen hade man den utbildningsmetodiken att man fick gå bredvid den erfarne och lära sig jobbet på det sättet. Ett, enligt min mening, alldeles utmärkt sätt att förmedla erfarenhet och kompetens till den yngre som på så vis kommer in i yrket.

Järnvägsstationen i Rottneros

En överraskande men positiv företeelse fick jag uppleva under maj och som varade fram till skolavslutningen var när det kom barngrupper dagligen till Rottneros för att besöka Rottneros Park.
Morfar, som den kreative person han var, hade överenskommit med parken att han sålde entré till grupperna vid stationen och släppte således in dem ”bakvägen”.
På den tiden hade inte parken så många attraktioner för de yngsta men det fanns dock ett uppskattat minizoo med olika djur. De klassiska vargarna fanns dock inte längre kvar.
Hur kom det sig då att så många barngrupper kom till Rottneros Park där de var flesta var i åldern 4 - 7 år. Jo, det fick jag klart för mig, det var tågresan i sig som var själva grejen. Att åka tåg är något som de flesta barn upplever som spännande och utmanande. Besöket i parken i sin prakt blev en lagom rast för barnen då de fick inta sin medhavda picknick.

Något år senare anställdes Lasse Karlsson som vd i Rottneros Park. Lasse som på 60-talet var legendarisk vd på Mariebergsskogen där han bland annat ordnade Jimi Hendrix och Swinging Blue Jeans. Han kom från ett jobb som vd på Parken Zoo i Eskilstuna, vilken han hade lyft till att bli en mycket populär anläggning.
På bara några år svängde Lasse Karlsson sitt trollspö även över Rottneros Park och besökarantalet dubblerades. Genom vänskap och samarbete med Inger och Lasse Sandberg kom Lilla Anna och Långa Farbrorn samt Spöket Laban till Rottneros. Samtidigt anlades Nils Holgerssons äventyrspark i dalen där barnen kunde klättra, åka bil på bilbana och dra sig över dammen med flotte. En formidabel succé på bara några år.
Tågen kom välfyllda och jag ringde och tjatade på extra vagnar för att klara efterfrågan. Bokningarna skötte jag i Rottneros och det var härliga vårmånader med många besökare. Det var också fantastiskt inspirerande att på nära håll följa ”förvandlingen” som Rottneros Park gjorde och jag fick lära mig av Lasse att marknadsföring var ”A och O”

När sen Peter Besterman tillkännagav att Nordman skulle komma på konsert i parken förstod jag vart åt detta lutade. Tyvärr reagerade jag lite långsamt men när Ulf Lundell skulle komma året efter så ringde jag SJ persontrafiks ledning i Karlstad. På den tiden så körde Tomas Ledin sitt klassiska ”Rocktåg” genom Sverige så varför skulle vi inte ha rocktåg till Rottneros och Ulf Lundell? Jag hade själv hängt upp affischer i stationens väntsal på Rocktåget så det kändes naturligast i världen för mig. 

Flygfoto Rottneros Park

Tyvärr nådde jag trots ihärdiga försök ingen framgång i mina kontakter med ledningen i Karlstad.
Först fick jag höra att det inte var affärsmässigt och lönsamt. Då pratade jag med Peter Besterman och fick ett förslag som kändes bra. Det hjälpte föga och svaren jag fick från SJ-chefer pendlade mellan att det saknades efterfrågan först till att sluta med att man inte hade tillräcklig kapacitet av motorvagnar att sätta in.
Djupt besviken skrev jag ett mejl, eller memo, som det hette i SJ:s digitala verktyg till SJ:s högste chef för persontrafiken i Stockholm Karl-Erik Strand och berättade om den fantastiska möjligheten med konserttåg från Karlstad till Rottneros där tågresenären hade egen VIP-entré 25 meter efter avstigning, att vi fått ett bra erbjudande från arrangören men att ansvariga i Karlstad inte trodde på idén.
Överraskande fick jag svar från Karl-Erik Strand som tackade för informationen, höll med mig att det verkade som en bra idé och att jag skulle höra av mig nästa gång till honom som det blev aktuellt. Jag skrev ut detta memosvar och jag har det kvar än i denna dag.

Nästa gång kom dock inte året efteråt eftersom min fortsatta karriär tog mig till Hallsberg där jag utbildade mig till tågledare och blev ett par år på fjärrledningscentralen. Väldigt intressant, lärorikt och nog avgörande för hur min fortsatta karriär inom kollektivtrafiken skulle utvecklas. Jag minns väldigt väl att jag tjänstgjorde i Hallsberg samma kväll som ”legenderna” Jerry Lee Lewis, Chuck Berry och Little Richard uppträdde i Rottneros Park. Jag vill minnas att det var över tiotusen i publiken och ångrar än i dag att jag inte var där.

Året efter blev jag erbjuden ett jobb i Karlstad på SJ för att ta hand om regionaltågen och leda dem samt vara kontakten för SJ gentemot Värmlandstrafik. Jag minns som igår när Roger Olsson, för övrigt också från Västra Ämtervik, ringde mig och frågade om jag var intresserad. Inget svårt beslut att få återkomma till värmländska marker och ett betydligt kortare pendlande från Ämtervik till Karlstad än till Hallsberg.

När sedan Peter Besterman tillkännagav på våren 1999 att det skulle bli två konserter detta år. Rhapsody in Rock med Robert Wells och Anders Berglund samt Bryan Adams så var jag ganska klar över vad som skulle ske. 

Jag behövde inte övertyga min chef Sören Bergerland speciellt mycket då han såg samma möjligheter som jag och i slutet av juli körde vi rocktåg till båda konserterna. Genom SJ:s serveringstillstånd kunde vi erbjuda varma och kylda drycker på tåget samt enklare förtäring. Biljettförsäljningen gick som smort och succén var given men det hade jag aldrig betvivlat. 

Från 1999 och fem år framåt tills jag slutade 2004 körde vi tåg varje år till konserterna redan året efter på Tom Jones 2000 hade vi kopplat ihop fem motorvagnar och nästan 400 tågresenärer klev av tåget i Rottneros. Jag bad Sven Jansson som bodde i lägenheten i stationshuset att filma tåget som ankom Rottneros då jag själv jobbade från Karlstad.
Aldrig vare sig förr eller senare har så många klivit av och på ett resandetåg i Rottneros. Den enda kritik som framkom var att man upplevde tågresan för kort för det var så trevligt att vara ombord när tåget susade fram genom Fryksdalens vackra vyer.

När jag skriver dessa rader minns jag konserterna i Rottneros som oerhört positiva upplevelser, inte minst de med Sven-Ingvars men även mina favoriter Status Quo besökte Rottneros. 

Sven-Erik Magnusson höll hov för publiken och berättade att detta måste vara Sveriges vackraste konsertplats med Fryken som fond och jag är alldeles säker på att det var hans alldeles sanningsenliga uppfattning. 

Ett stort tack till Besterman och Showbusiness som ordnade dessa oförglömliga konsertminnen och tänk om, bara OM de kunde uppstå igen.
Kombinationen tåg, Rottneros och konsert var för mig en oslagbar kombination och jag tycker verkligen att det var så häftigt att få chansen att få till rocktågen till Rottneros Park./