Läraryrket och språk
Snart måste jag sätta betyg! Jag arbetar som lärare i tyska på högstadiet och gymnasiet. Om någon skulle fråga mig vad det mest utmanande i detta yrke är, skulle jag just i dag svara: att hålla elevers motivation på topp. Själv hade jag minst tre lärare som lyckades fantastiskt med detta konststycke: Ulla Norrman på Fryxellska skolan i Sunne och Rolf Kylander på Stjerneskolan i Torsby är två av dem som påverkat mig att ”vilja språk”, och även gå vidare till högre studier. Trots krassa utsikter. De styrandes utformning och prioritering av den svenska utbildningen har inte gjort det helt lätt för oss språklärare. Moderna språk är det enda ämne i skolan som kan väljas bort, av elever (och/eller föräldrar). Och då har EU följande flerspråkiga policy:
EU-mål att kunna kommunicera på två språk utöver modersmålet
EU:s huvudsakliga mål är att bidra till att alla i EU kan kommunicera på två språk utöver modersmålet. Det bästa sättet att nå målet är att låta barn lära sig två främmande språk redan som små. (EU-språk | Europeiska Unionen (europa.eu).
I Sverige får jag intrycket av att många tycker det räcker med engelska, vår tids lingua franca. Efter en lång tid utomlands reagerade jag på (vid hemkomsten 2019) att de flesta nyheter i Sverige handlar om angloamerikanska kulturer. England och Amerika vet jag allt om efter snart två år i Sverige: Det är Daniel Alling på P1 och det är Trump och Biden i överflöd på Aktuellt och Rapport. Jovisst gillar jag Alling, han är en rapporterande analytiker, en analytisk journalist av rang. Och javisst är de världsledande, the US and the UK, men Sverige är en medlemsstat i EU. Vore det inte intressant för oss att veta lite mer om vad som sker i våra 26 medmedlemsstater?
Bodde i Bukarest
En sommar i hembygden mötte jag en gammal bekant. Denne sa med beundran i rösten: ”Jamen, det är ju du som bor i Kalifornien, va?!” ”Nej, det är min syster.” (Vi är rätt lika ibland.). ”Jag bor i Rumänien.” ”Aha”, hördes ett föga entusiastiskt svar. ”Och hur är det i Budapest då?” Det är säkert inte så bra i Budapest, i alla fall inte nu i Coronatider, men det kunde jag varken då eller nu svara på, eftersom jag bodde i Bukarest.
Här kommer några bilder från min nyliga, och mycket saknade hemstad.
 |
| Rosariet på campuset ”Agronomie” som låg strax intill vårt höghus mitt i staden. Här läste man lantbruksvetenskap, hortikultur, viticultură (vinodlingsvetenskap) eller till veterinär |
 |
| Nationalteatern ”I.L. Caragiale”. Dramatikern, novellisten och pamflettisten Ion Luca Caragiale (1852 - 1912) skrev bl.a. mycket underfundiga pjäser där han, på ett humoristiskt sätt, ifrågasatte det rumänska samhället. Teatern har en stark ställning i Rumänien. Inte ens kommunismen lyckades bryta ned denna konstform. |
 |
| Konserthuset ”Ateneul Român”. Byggnationen påbörjades 1886 och blev klar 1888. Folket bidrog till kostnaderna under en slogan som löd: ”donera en leu till Ateneu” |
 |
| Demonstration mot korruption 2018. Folket har tröttnat och vill ha en rättsstat. Det som föranledde dessa demonstrationer var ett lagförslag, OUG 13, där politiker skulle slippa rättsliga påföljder vid mutor och bestickningar om summan inte översteg 400 000 SEK |
 |
| I Gamla stan. Till höger den gamla ortodoxa kyrkan Stavropoleos, från grekiskans Stauropolis (Korsets stad) |
 |
| Fontäner vid Piața Unirii (Enandets torg) med Palatul Parlamentului (Parlamentspalatset) i bakgrunden. I folkmun kallas det Casa Poporului (Folkets hus). Vi roade oss ofta med att jämföra detta Folkets hus med dem vi har i Sverige. Det är den andra största, administrativa byggnaden i världen efter Pentagon |
 |
| Den ortodoxa kyrkan Cuibul cu barza (Storkboet), inklämd mellan höghus och flyttad 12 meter för att inte behöva rivas på grund av stadsplaneringen under sent 1980-tal |
"Språkundervisning bara att skrota"?
Som lärare i tyska i dagens skola möts man inte sällan av att det du undervisar i lika gärna kunde skrotas. Denna attityd finns tyvärr både hos kollegor och vårdnadshavare och, naturligt nog, hos elever (inte alla förstås). Att det är synd om elever att plågas i ytterligare ett ämne, när de knappt hänger med i andra. ”Det blir för mycket för dem med ytterligare ett språk.” Som om den mänskliga hårddisken har ett begränsat utrymme för just språk. Forskningen håller inte med här. Det är tvärtom så att ett främmande språk kan påverka de andra språken (modersmålet och ett andraspråk) i en positiv riktning. De befruktar varandra så att säga. Det är till och med så att ”språkkunskaper och erfarenhet av att lära sig språk gör det lättare att lära sig nya språk och det sägs ofta att det underlättar lärande överlag”, står det i en skrift av Skolverket författad av Camilla Bardel och Rakel Österberg. Visst kan jag förstå att vissa elever har det tuffare än andra och då kanske det kan vara vettigt att begränsa ämnena. Men varför är just språk bortvalbart? Vad har Sverige för komplex relation till språk?
 |
| Universitetet i Bukarest. Vi hade våra lektioner i en annan byggnad, på gatan Pitar Moș. Den byggnaden måste nu universitetet lämna ifrån sig till katolska kyrkan efter en lång process av ”retrocedare”, dvs. återtagande av byggnader som staten beslagtog under kommunismen |
 |
| På grund av dessa långa processer, där jurister tjänar storkovan, riskerar byggnaderna ett synligt förfall. Fakulteten för främmande språk och litteraturer på Pitar Moș, i all sin ”glans” |
Språk högt i kurs i Rumänien
I Rumänien står främmande språk högt i kurs. Min man som var svensklektor där i 13 år och jag själv, som arbetade vid universitetet i Bukarest som lektor i svenska och tyska i fem år, kan intyga att salarna var fulla, både vad gällde svenskan och tyskan. I vårt höghus bodde en familj med ett litet barn på sådär kanske två år. Föräldrarna var rumäner men de pratade enbart engelska med dottern. Så insisterande att mor-och farföräldrar i lekparken trodde att de faktiskt inte var rumäner. Det skulle lika gärna kunna ha varit ett annat språk: tyska, franska, portugisiska, norska – alla språk fanns på agendan och det lades stora pengar på privatlektioner. Därför var det heller inte svårt för oss att finna extraknäck i Bukarest. Lönen var ju inte speciellt bra. Under den största delen av vår tid där fick vi ut si så där 3 000 SEK i månaden på en heltidstjänst som lektor. Då kan man ju ställa sig frågan om inte språk för detta folk var nyckeln till ett bättre liv? När utsikterna är dåliga tar det pragmatiska över.
/Åsa Apelkvist
Kommentarer