”Du har ju köpt ett fult hus!”

Juni 2016 skulle jag ställa ut på Galleri Björken i biblioteket Sunne. Länge hade jag då drömt om ett hus. Mer som dröm och en anledning få att kolla efter lediga hus på Hemnet än något jag trodde skulle bli verklighet. 

När Vassberg var till salu och jag ändå var i närheten och hängde utställningen tänkte jag att jag kunde väl svänga förbi och kolla. Huset såg faktiskt rätt förfärligt ut. Läget uppe på berget däremot kändes helt rätt.

Inte så värst imponerade

Jag funderade och bestämde mig oväntat för att jo, jag vill nog köpa det. Men någon annan hade lagt ett bud och jag ville inte, och hade heller inte råd, att buda över så jag backade ur. En vecka gick men så ringde mäklaren och sa att det inte blivit någon försäljning och att jag kunde få köpa det. 

Kanske var det ändå mening att jag skulle hamna på Vassberg så jag slog till och köpte det. När jag berättade att jag köpt huset och visade bilder blev de flesta inte så värst imponerade och min guddotter sa rent ut, ”du har ju köpt ett fult hus!”.

Jag som köpte det fula huset heter Anna Olsson och är född och uppvuxen i Göteborg men i mitt pass står det Brunskog som födelseort. Född ungefär samtidigt som kyrkan brann. Båda mina föräldrar kommer från Brunskog och alla lov under uppväxten tillbringades där. Påskbrev, Gammelvala, mârten, älgjakt och inköpsturer till Magnor var självklarheter. Även turer till Kalvhöjda för att se på Guckuskon, Sunnemârten på fredagar och att hälsa på kusinernas farmor och farfar i Gräsmark ingick. Men att jag skulle köpa ett hus i Gräsmark det var mer än oväntat. 

Konstnär och psykolog

Jag har två yrkesutbildningar, textilkonstnär och psykolog. Jag utbildade mig först till textilkonstnär men lyckades inte försörja mig som konstnär så då valde jag att skaffa mig en utbildning till för att få ett bra brödjobb.  

Jag jobbar några dagar i veckan som psykolog och resten av veckan som konstnär. Mitt psykologjobb är ofta slitsamt men givande. Jag arbetar i ett litet specialistteam för barn och ungdomar som flytt till Sverige. Mina patienter är oftast svårt traumatiserade och de som skadat dem är alltid andra människor.¨

Livsnödvändigt vävande

Så när jag kommer upp till Vassberg blir lugnet som finns där viktigt för mig för att orka höra om alla de fasanfulla saker mina patienter varit utsatta för. På samma sätt hjälper timmarna i vävstolen mig att återhämta mig. Och lönen från psykologjobbet ger mig möjlighet att väva, så allt hänger ihop. Vävandet är helt nödvändigt för att jag ska fungera. Jag vet inte varför det är så men det bara är så, vävandet är livsnödvändigt för mig. Bilden nedan är en konstnärlig utsmyckning till ett särskilt boende i Göteborg som jag vävde klart 2016 och heter ”Minnen av Värmland”.

 

Denna och nästa vecka kommer jag att blogga här på Sunnebloggen. Jag kommer att ge er några glimtar från mitt äventyr på Vassberg, både med- och motgångar. Ett för mig oväntat äventyr men som nu är en lika viktig del i mitt liv som vävstolen och psykologarbetet. 

/Anna Olsson