Kommunikation oss människor emellan är svårt

Både i jobbet och mentalt är jag inne mycket på självledarskap just nu. Kraften i att själv (och tillsammans med andra) kunna påverka sin egen situation. Omgivningen och förutsättningarna spelar en stor roll, men det finns alltid små saker som jag kan påverka. Jag kan påverka hur jag känner och upplever saker. En situation som jag upplever på ett visst sätt kan upplevas väldigt annorlunda av någon annan.

Någon är arg på dig och säger att du inte förstår hens situation. Det är då lätt att hamna i affekt och också bli arg. Skruva upp retoriken med att det säga att det är inte så lätt när hen inte berättar något om situationen. 

Observera

Att då istället försöka se situationen utifrån, observera, och identifiera vilken naturlig känsla du har utan att gå in i den kan vara ett bra första steg. Att sedan nyfiket utforska varför den andra personen är arg utifrån vad du ser är ett bra nästa steg. ”Jag ser att du är arg och du säger att jag inte förstår din situation. Kan du beskriva din situation?” Att också identifiera varför jag själv känner på ett visst sätt är nyttigt. 

Det är svårt med kommunikation oss människor emellan och jag läser mycket just nu kring Non Violent Communication, NVC. Det är en kommunikationsmodell som utvecklades av Marshall Rosenberg i början på 2000-talet. Blivit helt fascinerad av att det finns en modell som faktiskt underlättar för oss människor att kommunicera med varandra. 

Modellen baseras grovt sett på att vara medveten om sina känslor, önskningar och behov. Att kunna utrycka sig ärligt och lyssna på andra. Det är en rätt praktisk modell som jag känner att jag behöver jobba på rätt mycket för att ens lära mig grunderna. Tekniker och lösningsfokuserad som man är. 

https://www.nonviolentcommunication.com/

Bygga företag

Det var våren 2011 när våra chefer på SBAB kallades till möte en måndag morgon för att berätta att marknads- och webutvecklingsavdelningarna i Karlstad skulle flytta till Stockholm. Valet stod mellan att flytta med till Stockholm eller bli uppsagd. Jag och tre andra valde då, trots att vi var småbarnsföräldrar, att starta eget. Vi trodde starkt på att tillsammans bygga ett företag som vi själva ville jobba i till pension. Ett företag med balans mellan arbete, familj och fritid. Ett företag med delaktighet och där vi hjälper varandra och våra kunder. Värme och utstrålning som sola i Karlstad! Soleil. 

Företaget växte. Vi var närmare 50 personer och det en gång lilla och lättfotade företaget hade fått tyngre ben i form av policys, hierarkier, strukturdokument och processer. Vi hade sjukskrivningar och känslan att inte kunna påverka eller att det var någon annans ansvar började infinna sig. Det var dags att göra något annat. Vi blev inspirerade av organisationsformen Teal som satte stort fokus på självledarskap, rådgivning, högre syfte och samarbete. Alla skulle med på ”bussen” och tillsammans kunna påverka Soleils riktning. Bussen är en metafor för resan vi är ute på och vi har ett antal stopp på vägen. Vi har reseledare i form av en utvecklingsgrupp som informerar, inspirerar och ser till att vi har det bra. 

Förstår varandra allt bättre

Vi bestämmer tillsammans hur snabbt bussen skall gå. Det är inte en enkel resa, men vi blir ständigt lite bättre i att förstå varandra. Varje individs behov för att må bra och utvecklas. Tillit och en glädje i att göra varandra bättre.

 

Detta avslutar mitt Sunnebloggande för denna gång. Jag är enormt tacksam och glad för att ha fått möjligheten att berätta lite om min vardag och saker jag uppskattar i livet. Ta hand om er och varandra så ses vi på karaten, löparspåret eller ute på Sunne.

/Fredrik

"Vi ses ses vi på karaten,
löparspåret eller ute på Sunne."