Med passion för träbyggande

 Hej kära bloggbesökare,

Jag heter Lars Atterfors och är född och uppväxt i Sunne. Byggandet och nyfikenheten tog mig på en liten tur ut i världen, men hembygden har alltid varit min trygga bas och jag har inte missat en älgjakt i Gettjärn sedan 7 års ålder. Julaftnar har jag firat utomlands, men inte den oktoberveckan.

Efter 20 år i exil återvände jag och min fru Åsa till Sunne 2003. Nu bor vi i mitt föräldrahem i Åmberg med två söner, hund och höns. I en timmerstuga som har en stor betydelse i min blogg.

Mitt träbyggande är ett bra exempel på en god blandning av slump och egen vilja som har lett till 25 år av industriellt träbyggande. Det inkluderar Skandinaviens tre högsta träbyggnader och en nygammal teaterbyggnad på cv:t 😊.  Så när jag fick frågan om att dela med mig lite i bloggen valde jag att koppla det till min passion för träbyggande. 

Jag startar lite i nutid med en utmärkelse som jag fick förra hösten.

Lars Atterfors får Paper Province Award 2021
Årets pristagare, Lars Atterfors har en bakgrund inom träbranschen och gedigen kunskap, erfarenhet och engagemang inom det industriella byggandet med trä.
Lars får 2021 års Paper Province Award för sitt idoga arbete med att lyfta fram, främja och värna om byggande i trä och kompetensförsörjning inom området.

Lars Atterfors får Paper Province Award 2021

Den finaste uppmärksamhet jag fått då allt större byggande kräver att det sker tillsammans med andra. Annars blir det inte mycket gjort. Det insåg jag tidigt i karriären, så mitt byggande har kanske mest bestått av att sätta mål och bygga lag.

Hur började det då?

Min Pappa, Ulf, arbetade på Södra Vikens skogsbruksskola som det hette då och jag växte upp med skogsarbete och timmar på övningsgårdens med lastning av rundvirke.
Pappa var även mycket intresserad fritidsbyggare och ordnade med timringskurser och hela uppväxten präglades av demontering och flytt av timmerstommar med pappa och hans kompisar. Ett frivilligt arbetskollektiv som hade sina ungdomar med sig i värvet.
Både morfar och farfar hade fullfjädrade snickarverkstäder hemma och jag tillbringade mycket tid med händerna på ryggen (order från morfar för att inte stoppa in fingrarna i något).

När jag väl skulle välja min bana så var det inget svårt val med vilken riktning det skulle ta, men hur den vägen skulle se ut hade jag absolut ingen aning om. Jag tänkte timra stugor. Liknande den jag bor i idag.