En midsommarnattsdröm

Efter att ha sett Kalevala kände jag att jag ville visa min familj vad jag funnit, men det var för sent - säsongen var över...

Jag sörjde djupt, men lovade att komma tillbaka igen! När det var dags för årets uppsättning var jag inte sen med att fråga min man om det var OK att jag beställde biljetter. För er som känner honom måste det rycka lite i mungipan vid blotta tanken att han skulle gå på teater. Han är definitivt inte den typen av människa som gör sånt. Ärligt talat så kommer han inte ihåg att han någonsin varit på något slikt förut.

Uppenbarligen har jag sålt in tanken väl under vinterhalvåret, eller så var min blick bedjande nog. För han gick inte bara med på att sitta drygt tre timmar på en bänk i en lada, jag fick beställa platser på andra raden också! Till hela familjen. Där var det förresten stolar.

Jag vet inte om det var lite av Västanås magi som förtrollat gubben, för han sitter ogärna länge någonstans alls. Hur som helst bad jag en tyst bön att mina pojkar skulle vara lika lättövertalade. De brukar vara förnuftiga, men att få med en 21 åring och en 22 åring på teater... nja, det kanske var lite väl optimistiskt.


Det gick lite väl lätt, tyckte jag, och var rädd för att det skulle slå tillbaka senare. Mina söner är ganska raka av sig och låter sig inte imponeras så lätt. I svaga ögonblick såg jag för mig bilder som jag snabbt slog undan och jag lovade pojkarna att jag aldrig mer skulle bjuda dem på teater - om de bara följde med på denna! Snacka om att slå in öppna dörrar!

Min oro var nämligen ogrundad. Vi hade en underbar kväll tillsammans! Vi såg och vi skrattade, och vi till och med gick på utställningen under pausen. Så klart glömde jag kameran, men jag ska försöka ta mig till Berättarladan en gång till för att få mig några bilder, men de minnesbilder jag fick är några av de bästa jag fått i mitt liv!


Att få sitta där och uppleva detta stora tillsammans med min familj var något jag önskar att fler fick uppleva. Jag hade ett hopp om att få göra det åtminstone en gång i livet, innan pojkarna flyttade ut, att få gå på en teater tillsammans. Att alla var så nöjda efteråt var nästan som en midsommarnattsdröm.


Sommarkramar från mig!