Kunskap är makt
Jag brinner för utbildning och lärande.
Ända sedan jag gick i mellanstadiet på Svensby i Ämtervik har jag ofta hjälpt mina kamrater i klassrummet, speciellt i matte. “Mikael, kan du jämt kom å hjälp mig?” lät det oftare än sällan, istället för att be läraren om hjälp i första hand.
Men jag har alltid tyckt det varit roligt och det har utvecklat min förmåga att resonera och förklara saker på ett förståeligt sätt inför andra. Det har absolut utvecklat min pedagogik och samtidigt givit mig en djupare förståelse för ämnet också.
Och så fortsatte det genom hela min skolgång. Efter gymnasiet flyttade jag hem till Sunne kommun igen och fick direkt anställning som lärarvikarie i kommunens grundskolor. Under läsåret 10/11 vikarierade jag i många ämnen på flera skolor, men främst hade jag träslöjd på Skäggeberg, Matte/NO på Frycke, samt på lite allt möjligt på särskolan på Svensby.
Det var hur roligt som helst och gav mer tillbaka än bara själva lönekuvertet. Det är svårt att säga vad som var mest givande mellan att undervisa högstadieklasser i fysik på Frycke eller öva tiokamraterna med den lilla skaran särskoleelever på Svensby. Jag fick i båda fallen lära känna många underbara elever och jag fick ägna mig åt det jag tycker allra mest om, nämligen att lära ut och dela med mig av mina kunskaper till andra.
För det är ju det det handlar om, nämligen att föra kunskap vidare till de som inte har den, och därmed befria dem från okunskapens träldom och mörker. För kunskap är makt och genom lärande ges möjligheter och frihet.
Jag är övertygad om att läraryrket är det allra viktigaste yrket, och det av minst lika många anledningar som det finns barn och ungdomar i skolan. Jag hoppas att fler i framtiden inser läraryrkets vikt och betydenhet.
Jag, som numera är Uppsalabo, har hört rykten om att det i dagarna varit folkomröstning i någon skolrelaterad fråga i Sunne. Jag har ingen koll på vad den egentligen handlade om, men jag hoppas att den handlade om att på något sätt höja lärarnas löner, för det är de värda.
/M
Ända sedan jag gick i mellanstadiet på Svensby i Ämtervik har jag ofta hjälpt mina kamrater i klassrummet, speciellt i matte. “Mikael, kan du jämt kom å hjälp mig?” lät det oftare än sällan, istället för att be läraren om hjälp i första hand.
Men jag har alltid tyckt det varit roligt och det har utvecklat min förmåga att resonera och förklara saker på ett förståeligt sätt inför andra. Det har absolut utvecklat min pedagogik och samtidigt givit mig en djupare förståelse för ämnet också.
Och så fortsatte det genom hela min skolgång. Efter gymnasiet flyttade jag hem till Sunne kommun igen och fick direkt anställning som lärarvikarie i kommunens grundskolor. Under läsåret 10/11 vikarierade jag i många ämnen på flera skolor, men främst hade jag träslöjd på Skäggeberg, Matte/NO på Frycke, samt på lite allt möjligt på särskolan på Svensby.
Det var hur roligt som helst och gav mer tillbaka än bara själva lönekuvertet. Det är svårt att säga vad som var mest givande mellan att undervisa högstadieklasser i fysik på Frycke eller öva tiokamraterna med den lilla skaran särskoleelever på Svensby. Jag fick i båda fallen lära känna många underbara elever och jag fick ägna mig åt det jag tycker allra mest om, nämligen att lära ut och dela med mig av mina kunskaper till andra.
För det är ju det det handlar om, nämligen att föra kunskap vidare till de som inte har den, och därmed befria dem från okunskapens träldom och mörker. För kunskap är makt och genom lärande ges möjligheter och frihet.
Jag är övertygad om att läraryrket är det allra viktigaste yrket, och det av minst lika många anledningar som det finns barn och ungdomar i skolan. Jag hoppas att fler i framtiden inser läraryrkets vikt och betydenhet.
Jag, som numera är Uppsalabo, har hört rykten om att det i dagarna varit folkomröstning i någon skolrelaterad fråga i Sunne. Jag har ingen koll på vad den egentligen handlade om, men jag hoppas att den handlade om att på något sätt höja lärarnas löner, för det är de värda.
/M
Kommentarer