Livet, Universum och allting
Jag gillar naturvetenskap.
All naturvetenskap faktiskt. Men någon gång under sin utbildning måste man välja ett område att specialisera sig inom.
Jag valde astronomi. För av allt man överhuvudtaget kan studera och undersöka så tycker jag att universum, världen vi lever i, är överlägset coolast. Jag är nyfiken och vill veta hur det ligger till helt enkelt.
Vi människor jobbar inte bara för att ha mat för dagen, vi bedriver inte könsumgänge bara för artens överlevnad, och vi går inte i skolan för att lära oss hur man bäst överlever i naturens kamp för tillvaron.
I och med utvecklingen av jordbruket och annan teknologi har vi skapat oss ett överflöd som tillåter oss att ägna oss åt nästan vad vi vill av vilken anledning vi vill.
Och det är ett sant privilegium.
Till exempel så kan vi forska om världen omkring oss, förstå den, och använda forskningsresultaten för att utveckla teknik som är till vår fördel.
Bara genom förståelse för elektricitet har vi fått kylskåpet/frysen, tvättmaskinen, spisen/ugnen, TV/radion, Internet, mobiltelefonen och glödlampan, för att bara nämna några.
Ett annat exempel är att forskningen om vår egen fysiologi och fertilitet idag nått så långt att vi kan göra oskulder gravida, och låta dem bli mödrar utan att någonsin ha varit i kontakt med en man. Idag är det vi som är gudarna.
Som symbol för detta under, som är vi, vill jag lyfta fram ett exempel som ligger mig särskilt nära om hjärtat och som jag ser som mänsklighetens allra största bedrift genom tiderna.
År 1962 höll John F Kennedy ett tal där han sade: “...Vi väljer att åka till Månen [...] inte för att det är lätt, utan för att det är svårt!”.
Knappt sju år senare klev Neil Armstrong (1930-2012) nedför en stege och yttrar de legendariska orden: “Ett litet steg för en människa, men ett jättekliv för mänskligheten.”
Sedan stod han på månen, han böjde sig ner, tog upp en sten från marken under sina fötter och höll med sina bara händer upp en bit av Månen. För att han kunde.
(Håll i tankarna att Månen ligger ca 380 000 km från Jorden, avskiljt av rymdens vakuum och kosmiska strålning, och har i alla tider varit föremål för mytbildning och mystik.)
Sagorna jag fick höra om världen och människan när jag var liten är ynkliga i jämförelse med den verklighet vi nu känner till.
Den vetenskapliga utvecklingen ser inte ut att bromsas upp det minsta, snarare accelererar den fortfarande. Och vi har inte förmågan att förutse vad framtiden bär i sitt sköte. Därför är det spännande att leva.
/M
All naturvetenskap faktiskt. Men någon gång under sin utbildning måste man välja ett område att specialisera sig inom.
Jag valde astronomi. För av allt man överhuvudtaget kan studera och undersöka så tycker jag att universum, världen vi lever i, är överlägset coolast. Jag är nyfiken och vill veta hur det ligger till helt enkelt.
Vi människor jobbar inte bara för att ha mat för dagen, vi bedriver inte könsumgänge bara för artens överlevnad, och vi går inte i skolan för att lära oss hur man bäst överlever i naturens kamp för tillvaron.
I och med utvecklingen av jordbruket och annan teknologi har vi skapat oss ett överflöd som tillåter oss att ägna oss åt nästan vad vi vill av vilken anledning vi vill.
Och det är ett sant privilegium.
Till exempel så kan vi forska om världen omkring oss, förstå den, och använda forskningsresultaten för att utveckla teknik som är till vår fördel.
Bara genom förståelse för elektricitet har vi fått kylskåpet/frysen, tvättmaskinen, spisen/ugnen, TV/radion, Internet, mobiltelefonen och glödlampan, för att bara nämna några.
Ett annat exempel är att forskningen om vår egen fysiologi och fertilitet idag nått så långt att vi kan göra oskulder gravida, och låta dem bli mödrar utan att någonsin ha varit i kontakt med en man. Idag är det vi som är gudarna.
Som symbol för detta under, som är vi, vill jag lyfta fram ett exempel som ligger mig särskilt nära om hjärtat och som jag ser som mänsklighetens allra största bedrift genom tiderna.
År 1962 höll John F Kennedy ett tal där han sade: “...Vi väljer att åka till Månen [...] inte för att det är lätt, utan för att det är svårt!”.
Knappt sju år senare klev Neil Armstrong (1930-2012) nedför en stege och yttrar de legendariska orden: “Ett litet steg för en människa, men ett jättekliv för mänskligheten.”
Sedan stod han på månen, han böjde sig ner, tog upp en sten från marken under sina fötter och höll med sina bara händer upp en bit av Månen. För att han kunde.
(Håll i tankarna att Månen ligger ca 380 000 km från Jorden, avskiljt av rymdens vakuum och kosmiska strålning, och har i alla tider varit föremål för mytbildning och mystik.)
Sagorna jag fick höra om världen och människan när jag var liten är ynkliga i jämförelse med den verklighet vi nu känner till.
Den vetenskapliga utvecklingen ser inte ut att bromsas upp det minsta, snarare accelererar den fortfarande. Och vi har inte förmågan att förutse vad framtiden bär i sitt sköte. Därför är det spännande att leva.
/M
Kommentarer