"La Boheme" gav tonårspojken ståpäls
Hej på er!
I detta lilla inlägg hade jag bara tänkt förklara för er vad konstformen Opera är, både i ren vetenskapligt och vad den är för mig.
Opera är nämligen en musikform med teater som har utvecklats ifrån 1500-talet och den sägs ha börjat med Peris opera Dafne bla… bla… bla…
Jag har verkligen inte tänkt hålla en hel föreläsning för er om tråkiga årtal och namn som inte ens säger mig som inbiten nörd särdeles mycket. Men lite kort tänkte jag bara berätta just om varför det låter som att vi står där på scen och skriker för allt vad vi är värda, och hur vi kan göra det kväll efter kväll utan att förstöra rösten.
Jo ni förstår att den ”Klassiska skolan” arbetar med att istället för att spänna magmusklerna och pressa fram ljud som ligger i människliga sinnets natur när vi vill frambringa starka ljud, så arbetar operasångare med att istället slappna av alla muskler som går att slappna av i, och enbart känna en stabilitet i magen som kan kontrollera att man inte kollapsar bröstkorgen, utan har ett jämnt luftflöde. Så istället för att pressa luften på stämbanden och förstöra dem så använder man samma styrka som att tala, och använder sig sedan av de naturliga resonansutrymmena i halsen och munnen för att förstärker ljudet istället. (lite luddigt och svårt att förklara, men ser ni mig i stan så är det bara att haffa mig så ska jag demonstrera skillnaden för dig.)
På detta sätt kan man med träning alltså lära sig att med enbart de två små stämband som vi är givna komma upp i en ljudstyrka på 100 Decibel eller mer.
Så i sammanfattning, det ni hör när det ser ut som de står och skriker lungorna ur sig är i själva verket sångens motsvarighet till elitidrottare, det är den svåraste och sundaste tekniken att sjunga, som utvecklats i över 600 år och som lyckas med tillräckligt övande till och med överrösta symfoniorkestrar med dryga hundra instrumentalister helt utan mikrofon eller förstärkning, utan bara med de två små stämbanden som vi alla har.
Jag hade aldrig i mitt liv trott att jag en dag skulle välja att ägna mig åt något sådant här, jag hade vi vissa tillfällen hört opera då jag i hastigheten råkade ratta på P2 istället för P3. Men det var inte förrän jag hörde opera för första gången, då jag satt i en av sammetsstolarna på Värmlandsoperan och Puccinis ”La Boheme” slungades emot mig och jag kände, samtidigt som jag pressades djupare in i stolens vaddering, att om detta är möjligt med en mänsklig röst så ska jag lära mig att bemästra det.
Och ifrån salongen gick jag sen, en tonårspojke med ståpäls över hela min rangliga kropp och i mitt inre fanns en nyväckt dröm.
/Hannes
I detta lilla inlägg hade jag bara tänkt förklara för er vad konstformen Opera är, både i ren vetenskapligt och vad den är för mig.
Opera är nämligen en musikform med teater som har utvecklats ifrån 1500-talet och den sägs ha börjat med Peris opera Dafne bla… bla… bla…
Jag har verkligen inte tänkt hålla en hel föreläsning för er om tråkiga årtal och namn som inte ens säger mig som inbiten nörd särdeles mycket. Men lite kort tänkte jag bara berätta just om varför det låter som att vi står där på scen och skriker för allt vad vi är värda, och hur vi kan göra det kväll efter kväll utan att förstöra rösten.
Jo ni förstår att den ”Klassiska skolan” arbetar med att istället för att spänna magmusklerna och pressa fram ljud som ligger i människliga sinnets natur när vi vill frambringa starka ljud, så arbetar operasångare med att istället slappna av alla muskler som går att slappna av i, och enbart känna en stabilitet i magen som kan kontrollera att man inte kollapsar bröstkorgen, utan har ett jämnt luftflöde. Så istället för att pressa luften på stämbanden och förstöra dem så använder man samma styrka som att tala, och använder sig sedan av de naturliga resonansutrymmena i halsen och munnen för att förstärker ljudet istället. (lite luddigt och svårt att förklara, men ser ni mig i stan så är det bara att haffa mig så ska jag demonstrera skillnaden för dig.)
På detta sätt kan man med träning alltså lära sig att med enbart de två små stämband som vi är givna komma upp i en ljudstyrka på 100 Decibel eller mer.
Så i sammanfattning, det ni hör när det ser ut som de står och skriker lungorna ur sig är i själva verket sångens motsvarighet till elitidrottare, det är den svåraste och sundaste tekniken att sjunga, som utvecklats i över 600 år och som lyckas med tillräckligt övande till och med överrösta symfoniorkestrar med dryga hundra instrumentalister helt utan mikrofon eller förstärkning, utan bara med de två små stämbanden som vi alla har.
Jag hade aldrig i mitt liv trott att jag en dag skulle välja att ägna mig åt något sådant här, jag hade vi vissa tillfällen hört opera då jag i hastigheten råkade ratta på P2 istället för P3. Men det var inte förrän jag hörde opera för första gången, då jag satt i en av sammetsstolarna på Värmlandsoperan och Puccinis ”La Boheme” slungades emot mig och jag kände, samtidigt som jag pressades djupare in i stolens vaddering, att om detta är möjligt med en mänsklig röst så ska jag lära mig att bemästra det.
Och ifrån salongen gick jag sen, en tonårspojke med ståpäls över hela min rangliga kropp och i mitt inre fanns en nyväckt dröm.
/Hannes
Kommentarer
Men eftersom Hannes skriver så intressant så funkar det ändå:)
Vi hoppas att det rättar till sig inom kort.