Testa opera - det är aldrig för sent att börja!
Det jag kan sammanfatta denna period med är att det fanns väldigt mycket mer jag skulle velat tala om, men att det kom lite olyckligt i tiden för mig. För tankarna flyger bra mycket snabbare än vad jag har tid att skriva ner dem tyvärr…
Något jag skulle vilja pratat om var processen ifrån nyskrivet partitur till färdigställd opera, en mycket intressant bana som jag fått följa med på med Vadstena-Akademien nu i sommar. Men det får ni helt enkelt ta kontakt med mig om ifall ni är intresserade, så berättar jag gladeligen hur det är.
Men några av de saker jag ville berätta om tänker jag nu klämma in i denna sista urmjölkning av min bloggarperiod.
För det första. Alla ni därute som blivit lite intresserade av opera och dess konst, testa på det för sjutton! Hör av er till mig om det är så, så ska jag göra så gott jag kan. Vi kan ha provlektion och jag kan försöka lära ut vad jag har lärt mig hittills. Och kom ihåg att det aldrig är för sent att börja!
Ett tips dock till alla er som är lite yngre och vill testa på klassisk sång, så rekommenderar jag efter gymnasiet Vadstena folkhögskola. Det är den absolut bästa folkhögskolan i Sverige när det kommer till klassisk sång och klassisk piano.
Och jag vill även säga håll er i början enbart till romanser och lieder, är ni osäkra vad ni ska leta efter så hjälper jag gladeligen till att finna godbitarna åt er. Det är nämligen bara dumt att slänga sig på Puccini, Verdi och Wagner i början och förstöra dem tekniskt, det är saker man inte ens ska fundera på förrän man börjat närma sig åldern 30-40. Och tänk vad härligt då, när man äntligen får bita tänderna i dem!
För det andra ville jag skriva lite om de gamla rävarna i branschen och alla fantastiska historier det finns om dem. Om bland annat världsbarytonen Ingvar Wixell som efter en lite för trevlig fest i Berlin vinglar hem på morgonkvisten till sitt hotellrum med sin fru. Klockan 07.00 ringer telefonen, Ingvar svara yrvaken och mycket förbannad:
”Vem är så fräck att man ringer hit sju på morgonen!?”
i andra änden hörs en rätt stressad man svara på tyska:
”Herr Wixell, klockan är inte sju på morgonen, den är sju på kvällen. Du ska stå på scen som Rigoletto om en halvtimma!”
Och inte vet jag hur han lyckades, men en halvtimma senare stod han trots allt på scen och sjöng!
Som avslutning måste jag även berätta två historier om den mer ökända än kända dirigenten Sixten Ehrling. En man som repeterade sina orkestrar med mer ris än ros.
Han blev vid ett tillfälle påhoppad i en gränd i Stockholm av tre maskerade män. När han senare satt hos polisen så fick han frågan:
”Har Herr Ehrling några fiender?” varpå Sixten snabbt som ögat svarade:
”Ja, hela filharmonikerna, hela Hovkapellet och jag skulle nog säga halva Radiosymfonikerna också!”
Den sista historien är ifrån en repetition på Kungliga operan, där oboisten Alf Nilsson satt och spelade. Sixten titulerade honom inte som Alf utan som Affe hela repetitionen, tills Alf sa ifrån, han sa:
”Jag skulle uppskatta om Maestro inte kallade mig Affe utan Alf, Affe är ju tyska för apa.”
Sixten tittar då på honom ifrån pulten och svarar blixtsnabbt:
”Jaha, går det bra att jag kallar dig Herr Nilsson istället då!?”
Det har varit underbart att få dela mina tankar och berättelser med er, även om det blivit färre än jag hoppats. Har ni funderingar på någonting eller bara vill stri så kan ni alltid höra av er till mig, det är bara ni traskar in på min hemsida och går in under fliken med det ärende som ni känner passar just ert ändamål idag så ser ni hur ni går tillväga. Länken hittar ni längst ner.
Hoppas ni får fantastiska sista dagar på semestern eller första dagar på jobbet eller i skolan. I mitt fall har jag en till konsert där jag även spelar en roll som en rysk överste i spelen om General von Döbeln här i Hufvudstaden innan jag återgår till skolans vardag.
Sköt om er och ha det fantastiskt tills vi ses och hörs igen!
Vänliga hälsningar
Hannes Öberg
http://www.hannesoberg.se
Kommentarer