Svårt att säga nej...

Om jag tänker tillbaka, så har jag ända sedan skoltiden varit kreativ och en arrangör, den som fixat och donat, när något skulle ordnas. Tex. insamlingar till presenter till kompisar och fröknar, försäljning till skolresor och arrangerat skoldanser.

Har alltid tyckt om att hjälpa till och vara med när något händer eller ska göras. Jag är nog en “doer”=tar tag i saker och ser till att det blir gjort.

Jag kan aldrig göra något halvhjärtat och måste alltid känna att jag kan stå för det jag sagt eller gjort. Mitt huvud är för det mesta proppfullt av tankar och ideer. Ibland grunnar jag nog för mycket, vore skönt om det fanns en “av och på knapp”.

Det har blivit lite lättare att prioritera, sedan jag blivit mamma. Förut kunde och ville jag göra allt och ställde upp på det mesta, men nu kommer min dotter alltid först.

Tycker om att ventilera mina åsikter och är inte rädd för att komma med förslag och lösningar. Detta har gjort att jag ofta blir tillfrågad om projekt eller event. Har många gånger frågat mig själv, kunde jag inte bara varit tyst?!
Jag kan känna skräckblandad förtjusning inför en uppgift, men gillar utmaningar och ser möjligheter i det mesta. 

Som tur är har jag min familj och vänner att bolla med och det är jag så tacksam för. Det är alltid bra att få andras åsikter och att de ifrågasätter. Om man har kört fast kan man prata ihop sig och komma på en ännu bättre lösning.

Önskar bara att det fanns fler timmar på dygnet,så att man kunde göra ännu mer och förverkliga fler drömmar som ligger och väntar i hårddisken.

I nästa inlägg får ni läsa om mina tidigare projekt.

/Linda