Vad är det värsta som kan hända?

Måndag! Casting för reklamfilm står först på schemat. Laddar med en lång promenad med vovven i det vackra vädret. Alltid lika spännande för man får väldigt sällan reda på vad man ska göra i förväg.

Jag visste att jag skulle ha ett par shorts med mig..  Vad nu det skulle betyda?

Jodå, Hej och välkommen! Shortsen åkte på och resten av kläderna AV!

Utan att säga för mycket så pendlade min provfilmning mellan att stå på huvudet och leverera improviserade repliker i olika yogapositioner till att dansa. Det sistnämnda kanske mindre otippat ;)

 -Tänk att du är en yogi utan några gränser, gärna sensuell och lite förförisk när du instruerar..

 Absolut tänkte jag, ställde mig på huvudet, tog ett djupt överdrivet andetag och satte igång...

-"when you stretch your arms towards the horizon you wanna lengthen throughout your fingertips.
Inhale and fill yourself with LOVE! Can you feel it?
Exhale and let all the negativity fade away with your breath.
You wanna fill your sole with love. Now when you lengthen your spine and...."

 Äe men på riktigt? Sa jag precis det där? Tanken slår till snabbt och jag börjar gapflappa!

Jag är ganska bekväm i sådana här sammanhang nu så det bjöds på många skratt och det blev en riktigt rolig casting. Ibland är det bästa att bara släppa loss.

I det här fallet kunde jag inte förbereda mig med exempelvis manus eller koreografi så utmaningen blev att våga gå in i en roll med endast mig själv och min känsla för stunden, just där och då.

Jag tror att vi hamnar där vi hamnar av olika anledningar så jag försöker se på det med tacksamhet och vara i min fulla potential i ett sådant läge. Jag är skyldig mig själv det.

Känslan av att gå därifrån och bara tänka på vad jag borde gjort annorlunda är hemsk och självklart upplevd för många gånger redan, så varför hålla tillbaka??

Vad är det värsta som kan hända?

Skulle jag inte få jobbet denna gång så har jag ändå vunnit erfarenhet och utvecklats på något plan och det är väl ändå DET livet handlar om? :)

 

/Chris