Det enda vi har att göra på denna jord
Så nu har jag alltså kommit till mitt sista blogginlägg. Jag hoppas att jag bidragit med en eller annan inspirerande tanke och att ni haft några trevliga lässtunder.
I mitt första inlägg skrev jag om ett par händelser som fick mig att vilja förändras som människa. Jag skrev att jag ville bli en människa som älskar. Jag har under dessa två veckor tänkt att jag vill skriva mer om detta.
Ja, vad innebär det egentligen att älska? Det finns ju olika sorters kärlek, den romantiska kärleken, den erotiska kärleken, syskonkärleken… När jag säger att jag vill vara en människa som älskar, tänker jag mest på den sortens kärlek som är motsatsen till egoism – en kärlek som visar sig i en villighet att i handling sätta sina egna instinkter och intressen åt sidan till förmån för någon annans lycka och välbefinnande, även om det drabbar en själv.
Selma Lagerlöf har skrivit en så fin liten berättelse om detta. För dem som inte läst sagan ”Bortbytingen” handlar den kort om ett par som får en bortbyting, en trollunge. Omgivningen förfasar sig och mannen vill göra sig av med ungen, men kvinnan behandlar trollbarnet väl och försöker göra det så bra som möjligt för honom. När mannen säger att hustrun måste välja mellan honom och trollet, kan hon inte offra barnet trots att hon älskar sin make.
Denna uppoffring från kvinnans sida leder till att trollen förlorar makten över parets son, som de hållit fången, och han kan nu återvända till hemmet. Moderns omsorg om trollbarnet räddar hennes egen son.
Alla funderar vi väl över livets mening, en del mer, andra mindre. Om det nu finns någon högre mening med livet förutom den mening vi själva fyller det med, tror jag att denna yttersta mening just är att ÄLSKA.
I mitt första inlägg skrev jag om ett par händelser som fick mig att vilja förändras som människa. Jag skrev att jag ville bli en människa som älskar. Jag har under dessa två veckor tänkt att jag vill skriva mer om detta.
Ja, vad innebär det egentligen att älska? Det finns ju olika sorters kärlek, den romantiska kärleken, den erotiska kärleken, syskonkärleken… När jag säger att jag vill vara en människa som älskar, tänker jag mest på den sortens kärlek som är motsatsen till egoism – en kärlek som visar sig i en villighet att i handling sätta sina egna instinkter och intressen åt sidan till förmån för någon annans lycka och välbefinnande, även om det drabbar en själv.
Selma Lagerlöf har skrivit en så fin liten berättelse om detta. För dem som inte läst sagan ”Bortbytingen” handlar den kort om ett par som får en bortbyting, en trollunge. Omgivningen förfasar sig och mannen vill göra sig av med ungen, men kvinnan behandlar trollbarnet väl och försöker göra det så bra som möjligt för honom. När mannen säger att hustrun måste välja mellan honom och trollet, kan hon inte offra barnet trots att hon älskar sin make.
Denna uppoffring från kvinnans sida leder till att trollen förlorar makten över parets son, som de hållit fången, och han kan nu återvända till hemmet. Moderns omsorg om trollbarnet räddar hennes egen son.
Alla funderar vi väl över livets mening, en del mer, andra mindre. Om det nu finns någon högre mening med livet förutom den mening vi själva fyller det med, tror jag att denna yttersta mening just är att ÄLSKA.
Kärlekens smala och svåra stig tappar jag själv ofta bort. Men då kan det komma en människa och påminna mig som för några veckor sedan då juden Mietek Grocher, som suttit i nio koncentrationsläger och överlevt tyskarnas judeförföljelser under andra världskriget, i Fryxellska skolans aula berättade om hur han gick förbi en tysk pojke, när han några veckor efter sin befrielse hade kraft att gå en liten promenad.
Pojken satt vid ruinerna av ett sönderbombat hus och tiggde bröd. Mietek hade dagen innan fått en chokladkaka av en engelsk soldat. Kakan var halvt uppäten men den andra halvan låg fortfarande i byxfickan. Mietek vände om och gav chokladbiten till det tyska barnet. Som jag ser det valde Mietek här att älska – att välja kärleken framför hatet trots allt fasansfullt som de tyska nazisterna utsatt honom för.
Jag vill avsluta mitt gästspel på Sunnebloggen med en liten dikt av Margareta Melin.
Jag vill avsluta mitt gästspel på Sunnebloggen med en liten dikt av Margareta Melin.
”Leva i kärleken
och sprida den.
Det är det enda
vi har att göra
på denna jord.
Allting annat
är ingenting.”
 |
| Det enda |
/Lena Grahn
Kommentarer