Hur jag blev med tältmakare och cirkelformad gemenskap
I mitt första inlägg nämnde jag min koppling till företaget Tentipi. Det är vi som tillverkar de tältkåtor, som kanske i stort sett varje Sunnebo sett på Teatertorget eller Vattenlandet. Vad kanske inte alla vet är att vi även tillverkar och säljer mindre, bärbara tältkåtor för olika friluftsaktiviteter. För de som är intresserade av företagandet i Sunne kan jag också nämna att vi i dagsläget säljer till 18 länder runtom i världen och att vi omsätter över 30 miljoner.
För närmare bestämt nitton år sedan funderade jag på att köpa mig en mindre tältkåta och ha som sommarbostad. Bengt, min man och grundare av företaget, var på riksturné för att visa tälten, och när han kom till Älvkarleby, där jag då bodde, pinnade jag iväg till uppställningsplatsen för att ta mig en titt. Jag kikade på tält och Bengt kikade på mig, och för att göra en lång historia kort blev det aldrig något tält för min del – det blev en tältmakare och flera tältfabriker.
Jag älskar det liv våra tält representerar – ett genuint, enkelt, ursprungligt liv, där man lever med naturen och värnar om den. Tältkåtan var från början samernas traditionella boning, och liknande tälttyper har sedan urminnes tider använts av indianer och andra nomadfolk, vilka var helt beroende av naturen. I deras cirkelformade bostäder fanns elden alltid i centrum, för värme, ljus och trygghet.
Vad är det för känslor som infinner sig när man sitter runt en eld i tältkåtan? Det är som att sinnet stillar sig och man blir lugnare. Kontakten med själva livet blir bättre. Cirkelformen, en symbol för helhet och det eviga, och den sprakande elden i mitten uppmuntrar till både gemenskap och reflektion över tillvaron. Genom nästan hela mänsklighetens historia har en stor del av livet utspelat sig nära eldens värmande sken. Mat har lagats, historier har berättats, livsförnödenheter har tillverkats… Det är inte konstigt att så många av oss trivs vid en brasa.
Till vår stora lycka har vi i vårt hus från 1920-talet sex fungerande kakelugnar, så elden är alltid närvarande i vårt vardagsliv, åtminstone nu under vinterhalvåret. Varje morgon och varje kväll lägger vi in en trave ved och får fyr med hjälp av näver. Snart strålar en skön värme ut från dessa fantastiska eldstäder, en värme som håller i sig många timmar.
I Sunne kyrka deltar jag i en annan slags gemenskapscirkel, den heliga dansen.Varje torsdag är vi en liten grupp som träffas och dansar tillsammans. I dansen, som består av steg som upprepas om och om igen, utgår man från cirkelformen. Oftast håller vi varandra i händerna, och i cirkelns mitt får några levande ljus brinna. Precis som när man sitter vid en eld ger denna form av dans djup vila och större närvaro i nuet. Vi är flera individer med olika bakgrund och personlighet men i dansen blir vi en enda kropp som rör sig, och en tyst gemenskap infinner sig. Vill du vara med?
Frid tills vi hörs igen!/Lena Grahn
För närmare bestämt nitton år sedan funderade jag på att köpa mig en mindre tältkåta och ha som sommarbostad. Bengt, min man och grundare av företaget, var på riksturné för att visa tälten, och när han kom till Älvkarleby, där jag då bodde, pinnade jag iväg till uppställningsplatsen för att ta mig en titt. Jag kikade på tält och Bengt kikade på mig, och för att göra en lång historia kort blev det aldrig något tält för min del – det blev en tältmakare och flera tältfabriker.
Jag älskar det liv våra tält representerar – ett genuint, enkelt, ursprungligt liv, där man lever med naturen och värnar om den. Tältkåtan var från början samernas traditionella boning, och liknande tälttyper har sedan urminnes tider använts av indianer och andra nomadfolk, vilka var helt beroende av naturen. I deras cirkelformade bostäder fanns elden alltid i centrum, för värme, ljus och trygghet.
Vad är det för känslor som infinner sig när man sitter runt en eld i tältkåtan? Det är som att sinnet stillar sig och man blir lugnare. Kontakten med själva livet blir bättre. Cirkelformen, en symbol för helhet och det eviga, och den sprakande elden i mitten uppmuntrar till både gemenskap och reflektion över tillvaron. Genom nästan hela mänsklighetens historia har en stor del av livet utspelat sig nära eldens värmande sken. Mat har lagats, historier har berättats, livsförnödenheter har tillverkats… Det är inte konstigt att så många av oss trivs vid en brasa.
 |
| Min man Bengt och några vänner runt elden i tältkåtan |
I Sunne kyrka deltar jag i en annan slags gemenskapscirkel, den heliga dansen.Varje torsdag är vi en liten grupp som träffas och dansar tillsammans. I dansen, som består av steg som upprepas om och om igen, utgår man från cirkelformen. Oftast håller vi varandra i händerna, och i cirkelns mitt får några levande ljus brinna. Precis som när man sitter vid en eld ger denna form av dans djup vila och större närvaro i nuet. Vi är flera individer med olika bakgrund och personlighet men i dansen blir vi en enda kropp som rör sig, och en tyst gemenskap infinner sig. Vill du vara med?
Frid tills vi hörs igen!/Lena Grahn
Kommentarer