Utmaningar
Varför gör jag det här, tänkte jag när jag vaknade.
Att skriva på det här sättet, oredigerat, snabbt, utan att läsa igenom de tidigare dagarna efter att de är publicerade, jag ska läsa alltsammans när jag är helt färdigt.
Varför bestämde jag mig för att göra på det här sättet. Det är obehagligt.
Jag som är van att sitta länge och tänka, göra små ändringar, tänka mer, innan texten möter läsare eller publik. Jag använder knappt Facebook av den anledningen, att det är så skrämmande, att skriva någonting hastigt, ogenomtänkt, som finns kvar. Och så gör jag det ännu värre för mig. Det här som jag skickar vidare och som sedan publiceras av redaktionen till bloggen. Jag mister kontrollen över vad jag gör, utan att ha hunnit bestämma mig för om det är färdigt eller inte.
Jag vet varför jag gjorde det, för att jag inte ville.
Jag har tidigare alltid tackat nej till att skriva i bloggar, just därför tackade jag ja nu. För att utmana mig själv.
Stenen är i rullning ... tärningen är kastad ... masten är bruten, båten driver fritt, hästen rymmer ur stallet, räven dansar över isen, gässen flyger upp och ner och så vidare ...
Dagen började med manusmöte kring en föreställning som är ett samarbete mellan streetdansgruppen Twisted Feet och Chalmers. Vi satt två timmar och diskuterade texten, ändringar och vart det är på väg. Premiär blir på Stora teatern i mitten av september nästa år. Jag har inte tidigare varit inblandad i en föreställning som är en så tydlig blandning av naturvetenskap och konst. Professorer och forskares idéer vrids och vänds i dans och dramatik. Perspektiven är skilda och erfarenheterna olika, allt som sägs får tillskott från helt nya och oväntade aspekter.
Nu vidare till nästa möte, ett utforskande av det förflutna.
Om några timmar ska jag inleda resan hem till Sunne igen. Dessa långa bilresor som numera har hemmet på andra sidan av sträckan innehåller alltid någonting meditativt över sig, en resa genom minnen och framtid.
Lampor svänger i vinden efter stormen Alexander, Kungsladugård, Göteborgskylan smiter in mellan kläderna./Christofer Bocker
Att skriva på det här sättet, oredigerat, snabbt, utan att läsa igenom de tidigare dagarna efter att de är publicerade, jag ska läsa alltsammans när jag är helt färdigt.
Varför bestämde jag mig för att göra på det här sättet. Det är obehagligt.
Jag som är van att sitta länge och tänka, göra små ändringar, tänka mer, innan texten möter läsare eller publik. Jag använder knappt Facebook av den anledningen, att det är så skrämmande, att skriva någonting hastigt, ogenomtänkt, som finns kvar. Och så gör jag det ännu värre för mig. Det här som jag skickar vidare och som sedan publiceras av redaktionen till bloggen. Jag mister kontrollen över vad jag gör, utan att ha hunnit bestämma mig för om det är färdigt eller inte.
Jag vet varför jag gjorde det, för att jag inte ville.
Jag har tidigare alltid tackat nej till att skriva i bloggar, just därför tackade jag ja nu. För att utmana mig själv.
Stenen är i rullning ... tärningen är kastad ... masten är bruten, båten driver fritt, hästen rymmer ur stallet, räven dansar över isen, gässen flyger upp och ner och så vidare ...
Dagen började med manusmöte kring en föreställning som är ett samarbete mellan streetdansgruppen Twisted Feet och Chalmers. Vi satt två timmar och diskuterade texten, ändringar och vart det är på väg. Premiär blir på Stora teatern i mitten av september nästa år. Jag har inte tidigare varit inblandad i en föreställning som är en så tydlig blandning av naturvetenskap och konst. Professorer och forskares idéer vrids och vänds i dans och dramatik. Perspektiven är skilda och erfarenheterna olika, allt som sägs får tillskott från helt nya och oväntade aspekter.
Nu vidare till nästa möte, ett utforskande av det förflutna.
Om några timmar ska jag inleda resan hem till Sunne igen. Dessa långa bilresor som numera har hemmet på andra sidan av sträckan innehåller alltid någonting meditativt över sig, en resa genom minnen och framtid.
Lampor svänger i vinden efter stormen Alexander, Kungsladugård, Göteborgskylan smiter in mellan kläderna./Christofer Bocker
Kommentarer