onsdag 6 maj 2015

Berättelse från ett jourhem

Hur det kan vara att vara jourhem.

När jag kliver in genom dörren hemma möts jag alltid av en glad katt.
Antingen är hon nyvaken och kommer sakta fram och blinkar åt mig, eller så är hon mitt i buset och då gäller det att lyfta på fötterna, trasmattorna lever nämligen ett hårt liv hemma hos mig och är alltid ihopskrynklade...

Men så var det inte i början.

Det var en rädd liten katt som kom till mig för några månader sedan. 
Hon gömde sig direkt bakom badkaret och fräste så fort jag kom nära. Men med ett stort tålamod och många små samtal med en katt som knappt syntes utan bara hördes, började framstegen komma. Efter en vecka kom jag så nära att hon kände lukten av godiset jag hade i handen, och då tog nyfikenheten över. Det gick att börja klappa lite försiktigt. 

Lyckan är svår att beskriva och skillnaden på katten från då till nu är enorm.

För Djurskyddet i Sunne/Elijas


Inga kommentarer: