Några tankar från ett jourhem

Jag hade ingen aning om vad jourhem var för något, men jag tyckte att det fattades mig en katt. Och mina två tjejer (hundar) tyckte också att det fanns plats för en katt i våran etta. 

För att hjälpa djur det vill man ju alltid, det finns alltför många djur som har det väldigt svårt på grund av människan. 

Så kom då "min" första lilla katt, en liten skrämd tjej på ett antal månader. Vi tyckte att hon var det sötaste vi sett! 

Men hon hade en annan åsikt... Hon tyckte att vi var det allra hemskaste hon sett! Men mina hundar lät sig inte skrämmas av en sådan liten bedårande varelse. Fastän hon använde "fula ord" ibland... 

Till slut så tyckte hon inte att jag var så himla ful heller så vi blev en ny liten familj. 

Det är så härligt att se alla de små, små framstegen som de små liven tar till att börja lita på oss. Lita på människan och bli buskompis med hundarna. 

Alla har de olika personligheter och det är så berikande att få följa de små kattliven till ett bättre liv. Att få och kunna hjälpa dem till ett nytt liv i en familj för resten av deras dagar. 

Det är stort! 

Jag hoppas att ni är fler där ute som kan tänka er att vara jourhem och hjälpa fler katter till ett anständigt liv.

För Djurskyddet i Sunne/Elisabeth