Från att knappt kunna läsa till att klara av kurser på universitetet
När jag gick i 5:an så fick jag diagnosen dyslexi. Efter att jag har fått kämpat genom min skolgång så var det en lättnad för nu visste jag att det inte var fel på mig. Utan att jag hade det bara svårare att lära mig saker och ting. Om det handlade om teoretiska ämnen, praktiska var mycket lättare.
Det som var svårast då var att lärare hade inte den kunskapen då det är ändå ca 9 år sedan. I dag så finns det mer kunskap och med det mer förståelse. Nu är det inte så ovanligt att man använder dator eller surfplattor på mellanstadiet, med då var det mycket ovanligt.
Jag blev mobbad av både klasskompisar och lärare under mellanstadiet och av vissa på högstadiet. Då var det tufft, för mig så var det svårt att förstå varför. Men i dag så kan jag se att det var för att de inte hade kunskapen om vad dyslexi egentligen är.
Dyslexi är med andra ord läs- och skrivsvårigheter som kan bero på att vissa reflexer inte har växt bort när man var barn. Vi alla har reflexer när vi föds det är reflexerna som ser till att vi kommer ut ur vår mamma. De ska ha växt bort när man är ca 6 månader det är inte alltid som de gör det, i bland så tar det bara längre tid och i bland så får man träna bort dem. Ja det går.
Det finns olika grader av dyslexi, om man kan träna bort dyslexi har många debatterat om. Frågar du mig så säger jag att det är möjligt. Beroende på vilken grad du har, tränar på rätt sätt så kan man i alla fall förbättra sin vardag. För mig så har den träningen som jag gjorde hjälpt mycket utan att jag egentligen förstod det. Från att knappt kunna läsa till att klara av kurser på universitetet, är ett enormt steg ja, men det går.
Jag är en dyslektiker och pluggar på en teoretisk linje på universitetet, det går om man vill. Vart man än vänder sig kommer man att möta människor som inte vet och som inte förstår. Det är en del av livet, men så länge som jag är nöjd med den jag är spelar det ingen roll för mig vad de säger. Jag kan om jag vill, vill jag då ska jag.
Av mina erfarenheter så kan andra personer trycka ner dig, men endast om du tillåter det. Dyslektiker tänker utanför ramarna och skapar både nya och egna ramar. Om du inte passar i någon annans mall - gör en egen. Bara för att man inte passade in i lärarens ram så betyder det inte att det är fel på dig, utan det är fel på lärarens ram.
Jag vill tacka för mig och hoppas att det jag har skrivit har i alla fall varit lite intressant. Tack till alla er som har läst.
/Sanna
Det som var svårast då var att lärare hade inte den kunskapen då det är ändå ca 9 år sedan. I dag så finns det mer kunskap och med det mer förståelse. Nu är det inte så ovanligt att man använder dator eller surfplattor på mellanstadiet, med då var det mycket ovanligt.
Jag blev mobbad av både klasskompisar och lärare under mellanstadiet och av vissa på högstadiet. Då var det tufft, för mig så var det svårt att förstå varför. Men i dag så kan jag se att det var för att de inte hade kunskapen om vad dyslexi egentligen är.
Dyslexi är med andra ord läs- och skrivsvårigheter som kan bero på att vissa reflexer inte har växt bort när man var barn. Vi alla har reflexer när vi föds det är reflexerna som ser till att vi kommer ut ur vår mamma. De ska ha växt bort när man är ca 6 månader det är inte alltid som de gör det, i bland så tar det bara längre tid och i bland så får man träna bort dem. Ja det går.
Det finns olika grader av dyslexi, om man kan träna bort dyslexi har många debatterat om. Frågar du mig så säger jag att det är möjligt. Beroende på vilken grad du har, tränar på rätt sätt så kan man i alla fall förbättra sin vardag. För mig så har den träningen som jag gjorde hjälpt mycket utan att jag egentligen förstod det. Från att knappt kunna läsa till att klara av kurser på universitetet, är ett enormt steg ja, men det går.
Jag är en dyslektiker och pluggar på en teoretisk linje på universitetet, det går om man vill. Vart man än vänder sig kommer man att möta människor som inte vet och som inte förstår. Det är en del av livet, men så länge som jag är nöjd med den jag är spelar det ingen roll för mig vad de säger. Jag kan om jag vill, vill jag då ska jag.
Av mina erfarenheter så kan andra personer trycka ner dig, men endast om du tillåter det. Dyslektiker tänker utanför ramarna och skapar både nya och egna ramar. Om du inte passar i någon annans mall - gör en egen. Bara för att man inte passade in i lärarens ram så betyder det inte att det är fel på dig, utan det är fel på lärarens ram.
Jag vill tacka för mig och hoppas att det jag har skrivit har i alla fall varit lite intressant. Tack till alla er som har läst.
/Sanna
Kommentarer