Kärleken övervinner allt!
Hi there, Fiona here.
Ja ni, det var inte mycket jag kände till om Sverige 1988. Trodde då att Sverige var Switzerland!
Jobbade då februari 1988 på en rehabiliteringsavdelning i Nottingham, England och tyckte det var svårt att vårda jämnåriga som var förlamade eller hade MS. En kompis övertalade mig att ta en veckas semester till Teneriffa...och där började min resa till Sverige.
20 år ung och ett äventyr väntade på mig.
På en bar såg jag en sköjfrisk, glad, snygg svensk man. Oj, så fin han var. Hade inte en chans tänkte jag då...men då blev det en ledig plats bredvid honom så jag tänkte, nu eller aldrig och satte mig där. Våra ögon hade mötts ett antal gånger innan så jag kände mig utmanad, ja, då var man ung och impulsiv. Tack och lov för det!!!
``Hi my name is Lars``. Lars vilket konstigt namn tänkte jag, kunde inte ens säger det, fick bli Lasse...och då blev jag och Lars Dalebjer vänner. Mycket skratt och flirt fyllde denna kvällen, min sista på Teneriffa innan jag skulle tillbaka till England.
Lasse bjöd på kaviar - oj så lyxigt (skröt för fullt väl tillbaks i England). Fick vet senare att Kalles kaviar var ingen lyx, men vanligt pålägg ;-)
Provade min första lössnus då 1988!!! O my god!!!!! Hela natten gick, vi tog en promenad på stranden...inte så mycket promenad egentligen för Lasse satt i rullstol och han fastnade i sanden. Han hade MS. Adresser byttes och sen var det dax för mig och min vän Nikki att ge oss av.
Inte trodde jag då att mitt liv skulle förändras så drastiskt.
Vi skrev till varandra, Lasse med sin dåliga engelska och jag med en massa ord som han inte fattade.
Ett minne som han påpekade många gånger genom livet var en mening i ett brev.
´We have a downstairs bathroom´ då jag tänkte på hans sjukdom.
Då plötsligt var det juli 1988 och Lasse skulle hälsa på hos mig i Shrewsbury. Yippee!
Han hyrde en bil och vi åkte till The Cotwolds, i Oxfordshire. Det ligger centralt i England och är så otroligt vackert med sina små byar byggda med lokal natursten, vackra vattendrag och fantastiska vyer över området. (mitt favoritställe i hela England) Då blev vi KÄRA.
Panik från oss båda.
Hur ska detta gå?
Lasse är svensk och sitter i rullstol.
Jag är engelsk och vet knappt nåt om Sverige...förutom Volvo och ABBA. Men kärleken besegrar allt.Vi grät och kände oss rätt maktlösa, då Lasse skulle hem igen.
Men så började processen att ta mig till Sverige. Vi bestämde att jag skulle dit för att Lasse hade bra hjälp med sin sjukdom, mycket bättre än han skulle ha fått från England.
September åkte jag till Stockholm där han bodde på en veckas semester och då förlovade vi oss...upp i Kaknästornet, så romantiskt.
Oktober fick jag visum och 17 november var jag på en båt från Harwich till Göteborg med alla mina tillhörigheter. Det var storm, herregud så sjuk jag blev. Lasse kommer skicka mig tillbaka, var jag rädd för. Men icke, när vi mött varandra igen drunknade vi i känslor. Tur att Lasse hade med sig Björn som körde, vi hade bara ögonen för varandra.
KÄRLEKEN ÖVERVINNER ALLT!
/Fiona Kear
Ja ni, det var inte mycket jag kände till om Sverige 1988. Trodde då att Sverige var Switzerland!
Jobbade då februari 1988 på en rehabiliteringsavdelning i Nottingham, England och tyckte det var svårt att vårda jämnåriga som var förlamade eller hade MS. En kompis övertalade mig att ta en veckas semester till Teneriffa...och där började min resa till Sverige.
20 år ung och ett äventyr väntade på mig.
På en bar såg jag en sköjfrisk, glad, snygg svensk man. Oj, så fin han var. Hade inte en chans tänkte jag då...men då blev det en ledig plats bredvid honom så jag tänkte, nu eller aldrig och satte mig där. Våra ögon hade mötts ett antal gånger innan så jag kände mig utmanad, ja, då var man ung och impulsiv. Tack och lov för det!!!
 |
| My first snus... |
 |
| The first time I saw Lasse |
 |
| Having fun in the bar |
``Hi my name is Lars``. Lars vilket konstigt namn tänkte jag, kunde inte ens säger det, fick bli Lasse...och då blev jag och Lars Dalebjer vänner. Mycket skratt och flirt fyllde denna kvällen, min sista på Teneriffa innan jag skulle tillbaka till England.
Lasse bjöd på kaviar - oj så lyxigt (skröt för fullt väl tillbaks i England). Fick vet senare att Kalles kaviar var ingen lyx, men vanligt pålägg ;-)
Provade min första lössnus då 1988!!! O my god!!!!! Hela natten gick, vi tog en promenad på stranden...inte så mycket promenad egentligen för Lasse satt i rullstol och han fastnade i sanden. Han hade MS. Adresser byttes och sen var det dax för mig och min vän Nikki att ge oss av.
Inte trodde jag då att mitt liv skulle förändras så drastiskt.
Vi skrev till varandra, Lasse med sin dåliga engelska och jag med en massa ord som han inte fattade.
Ett minne som han påpekade många gånger genom livet var en mening i ett brev.
´We have a downstairs bathroom´ då jag tänkte på hans sjukdom.
Då plötsligt var det juli 1988 och Lasse skulle hälsa på hos mig i Shrewsbury. Yippee!
Han hyrde en bil och vi åkte till The Cotwolds, i Oxfordshire. Det ligger centralt i England och är så otroligt vackert med sina små byar byggda med lokal natursten, vackra vattendrag och fantastiska vyer över området. (mitt favoritställe i hela England) Då blev vi KÄRA.
Panik från oss båda.
Hur ska detta gå?
Lasse är svensk och sitter i rullstol.
Jag är engelsk och vet knappt nåt om Sverige...förutom Volvo och ABBA. Men kärleken besegrar allt.Vi grät och kände oss rätt maktlösa, då Lasse skulle hem igen.
Men så började processen att ta mig till Sverige. Vi bestämde att jag skulle dit för att Lasse hade bra hjälp med sin sjukdom, mycket bättre än han skulle ha fått från England.
September åkte jag till Stockholm där han bodde på en veckas semester och då förlovade vi oss...upp i Kaknästornet, så romantiskt.
Oktober fick jag visum och 17 november var jag på en båt från Harwich till Göteborg med alla mina tillhörigheter. Det var storm, herregud så sjuk jag blev. Lasse kommer skicka mig tillbaka, var jag rädd för. Men icke, när vi mött varandra igen drunknade vi i känslor. Tur att Lasse hade med sig Björn som körde, vi hade bara ögonen för varandra.
KÄRLEKEN ÖVERVINNER ALLT!
/Fiona Kear
Kommentarer