Entreprenör och småbarnsmamma
Del 3
I detta inlägg kommer jag hoppa fram i nutid och berätta om hur det kan se ut 2 helt olika dagar i entreprenören och ”småbarnsmorsans” liv.
Tisdag
Klockan ringer vid 06.00 och min tanke blir, det kan inte vara sant att det är morgon. Då vår lilla fröken på 6 månader har fått sprutor dagen innan så har det inneburit att det varit 3 timmars sömn. Att stänga av klockan och somna om ligger nära till hands, men då jag vet att det blir en lång dag och mycket ska uträttas så kliver jag upp.
Skyndar mig att utfodra djur. Sigrid vår älskade hund ska på promenad samt få mat. Vi har precis fått fem kycklingar på ”farmen” så de blir andra anhalten. In igen och väcker mina juveler. Elvis som är vår stora kille är morgonpigg och hoppar upp. Otis vår tvååring vill helst bli buren överallt då han precis insett att Bonnie (vår 6 månaders) inte är på öppet köp utan kommer att stanna kvar. Med ett barn på varje höft går jag ner och startar blöjbyte och frukost, tandborstning, kläder och så vidare. Puh äntligen i bilen, jag fixade denna morgon också.
När jag lämnar mina stora killar på förskolan Hasselbol så möts jag av pigga och glada pedagoger som gör allt för att lämning ska gå smidigt. TACK säger en stressad mamma som kastar sig iväg med en liten tjej i bilstol över armen. ”Kånkar” in den tunga stolen med Bonnie i bilen och sätter mig för att andas. Vart ska jag nu?
Börjar färden mot Karlstad och ett möte tillsammans med en kund som önskar utveckling med sitt ledarteam i höst. Lämnar mötet och är tacksam för att jag har världens bästa lilla tjej som skötte sig strålande på säljmöte och kanske det var just hon som gjorde så affären gick i hamn.
Så vad är det jag jobbar med egentligen? Jag jobbar största delen med organisation, lag och individutveckling. Detta är iallafall vad det står på min hemsida.
Men vad är det egentligen jag gör?
Mitt jobb handlar inte så mycket om vad jag gör, utan mer vad personerna jag jobbar med gör. Om det ska bli en bestående förändring är det upp till varje individ att själva ta tag i sin utveckling fast med vägledning. Mitt jobb går ut på att ”väcka” lusten och viljan hos människor att utvecklas.
Att få ”aha” upplevelsen, det är något jag behöver jobba på. Det är alltid lättare att titta ut genom fönstret vad alla andra gör fel än att titta sig i spegeln och fråga, vad kunde JAG gjort annorlunda.
I mitt jobb är det svårt att berätta innan exakt vad resultatet ska bli. Många önskar att jag ska berätta vad bolaget kommer öka i pengar, eller om jag har något fint stapeldiagram som visar resultatet om ett år. Visst vet jag vad som brukar bli resultatet, men jag kan aldrig lova det. Det är upp till varje individ. Det jag kan lova är att det inte blir en utbildning med bara teori utan en mix av många praktiska övningar samt verktyg du kan ta med dig och prova i din dagliga miljö. Känslan är så viktig, om du ska ta med dig något därifrån.
När jag sitter i bilen på väg hem, så ringer jag några samtal till kunder som jag har kommande veckor samt planerar kvällen.
Väl hemma igen så kastar jag i en tvätt och steker pytt i panna samtidigt som jag sjunger: En sockerbagare han bor i staden.. Bonnie älskar den sången just nu.10 minuter senare kommer Johan och grabbarna in genom dörren. Jag sätter mig i soffan och myser med barnen en stund och berättar att ikväll jobbar mamma, men imorgon så är vi lediga tillsammans. Det har alltid varit viktigt för mig att berätta för barnen vad som kommer att hända och ske även om de inte alltid förstår.
Bär ut väskorna i bilen och är så glad för att ingen blev ledsen, så jag slipper åka till jobbet med det dåliga ”mammasamvetet”. Höjer musiken och sjunger med till David Guetta och Zara Larssons nya låt (kanske hellre än bra) men känns som jag är 20 igen och tankar mig själv med massor av energi.
Ikväll ska jag jobba ihop med ett härligt gäng. Det är unga människor med sådan lust till att utvecklas. Detta gäng har jag jobbat med i lite över 1 år och det är så häftigt att få följa deras utveckling. Ikväll jobbar vi med ämnet Sälj, ett av mina absoluta favoritämnen. Service, gästen i fokus och hur ”DLX:ar” vi våra gäster. DLX:ar står för att ge Det Lilla Extra som gästen/kunden ej förväntar sig.
Under kvällen så får jag lära mig flera nya saker och jag blir lika imponerad varje gång. Helt otroligt att få gå till jobbet och själv få utvecklas samtidigt som jag får betalt. Under året som gått har vi jobbat mycket med kommunikation samt relationerna vi har till varandra i laget. Jag är helt övertygad om att önskar vi få ett starkt lag som gör goda resultat så måste vi veta vart vi har varandra samt att vi pratar med varandra och inte om varandra.
Väl hemma igen vid 22.45 så pussar jag på barnen som sover gott samt har ”strategimöte” med Johan om kommande dagar. Sätter mig vid datorn för att blogga, inser att jag tycker det är så kul att få dela med mig av mitt liv. Jag som alltid sagt att skriva det är inte min grej utan det är att tala. Får en idé om att kanske borde jag skriva en bok. Skrattar för mig själv och påminner mig om att detta var typiskt mig, impulsiv och sätter gärna igång hundra saker samtidigt. Inser att jag ska sova några timmar istället.
Onsdag
Blir väckt 05.30 av Otis som står vid sängen och säger: yogurt mamma. Tar upp han i sängen och lägger han under täcket och tänker Sov ”unge” sov. Då tittar han på mig med stora ögon som han hört vad jag tänkt och säger: pussar mamma, älskar mamma. Känner hur hela hjärtat blir varmt och önskar att tiden stannade.
Inser då att idag ska vi vara hemma jag och barnen och mysa och bara ha en lugn och skön dag. Morgonen går på med frukost, tre blöjbyten (japp jag har två blöjbarn), disk, hönor, hund, tvätt, borstning av tänder och så vidare.
När jag sätter mig på toalocket för att själv borsta tänderna så hör jag skrik från köket. Nej Otis så får du inte göra. Springer till köket, trampar på en legogubbe, AJ! På plats i köket ser jag ett juicepaket över golvet och en gul vätska som rinner ut på trägolvet ner i springorna. Ramla juice mamma, säger Otis.
Jag torkar golvet och försöker att se glad ut och säger det gör inget, det är sådant som händer. Medan jag torkar har Otis förflyttat sig till hallen. Då hör jag samma lilla kille säga: Oj mamma, kiss golvet. En snabb tanke är: Vad får jag för en två-åring på blocket? Tar mig samman och inser att det var jag som sa att han skulle vara utan blöja, vi tränar nämligen att gå på toa. Jag säger återigen: sådant som händer. Det var den lugna sköna dagen.
Vi får på oss kläder och kommer ut. Samtidigt kommer kusin Theodor och min svägerska Helena. Vi tar en fika vid sandlådan. Barnen leker, blåser såpbubblor och vi sitter och bara har det gott med en kaffe och får prata en stund. Just då känner jag att jag har hittat hem. Jag kan inte ha det bättre än precis här, med de jag tycker så mycket om.
På eftermiddagen kommer mormor för att vara hos barnen när jag åker på styrelsemöte med Sunne musik och revyförening. Känns roligt att planera kommande året i teaterbiografen samt få höra att vi slagit rekord på antal besökare sedan renoveringen i höstas. Tur att det finns så många människor som kämpar för att vår fina biograf ska finnas kvar i Sunne.
Åker vidare på ett möte till för att sedan stressa hem och avlösa mamma. Har någon timme innan det ska läsas och sovas. Slutar framför dator med papper som ska skickas till revisorn, schema som ska läggas in till förskola samt bloggen. Tittar på klockan, oj hur blev den 23.45, tänker kan jag sända in texten nu, de måste tro på Sunne Kommun att jag är tokig. Inser att jag är lite tokig och har ett liv där det händer mycket med många järn i elden men det är mitt liv som jag valt å jag älskar det.
/Ulrika
I detta inlägg kommer jag hoppa fram i nutid och berätta om hur det kan se ut 2 helt olika dagar i entreprenören och ”småbarnsmorsans” liv.
Tisdag
Klockan ringer vid 06.00 och min tanke blir, det kan inte vara sant att det är morgon. Då vår lilla fröken på 6 månader har fått sprutor dagen innan så har det inneburit att det varit 3 timmars sömn. Att stänga av klockan och somna om ligger nära till hands, men då jag vet att det blir en lång dag och mycket ska uträttas så kliver jag upp.
 |
| "Farmens" kycklingar |
Skyndar mig att utfodra djur. Sigrid vår älskade hund ska på promenad samt få mat. Vi har precis fått fem kycklingar på ”farmen” så de blir andra anhalten. In igen och väcker mina juveler. Elvis som är vår stora kille är morgonpigg och hoppar upp. Otis vår tvååring vill helst bli buren överallt då han precis insett att Bonnie (vår 6 månaders) inte är på öppet köp utan kommer att stanna kvar. Med ett barn på varje höft går jag ner och startar blöjbyte och frukost, tandborstning, kläder och så vidare. Puh äntligen i bilen, jag fixade denna morgon också.
När jag lämnar mina stora killar på förskolan Hasselbol så möts jag av pigga och glada pedagoger som gör allt för att lämning ska gå smidigt. TACK säger en stressad mamma som kastar sig iväg med en liten tjej i bilstol över armen. ”Kånkar” in den tunga stolen med Bonnie i bilen och sätter mig för att andas. Vart ska jag nu?
Börjar färden mot Karlstad och ett möte tillsammans med en kund som önskar utveckling med sitt ledarteam i höst. Lämnar mötet och är tacksam för att jag har världens bästa lilla tjej som skötte sig strålande på säljmöte och kanske det var just hon som gjorde så affären gick i hamn.
 |
| Teammöte |
Så vad är det jag jobbar med egentligen? Jag jobbar största delen med organisation, lag och individutveckling. Detta är iallafall vad det står på min hemsida.
Men vad är det egentligen jag gör?
Mitt jobb handlar inte så mycket om vad jag gör, utan mer vad personerna jag jobbar med gör. Om det ska bli en bestående förändring är det upp till varje individ att själva ta tag i sin utveckling fast med vägledning. Mitt jobb går ut på att ”väcka” lusten och viljan hos människor att utvecklas.
Att få ”aha” upplevelsen, det är något jag behöver jobba på. Det är alltid lättare att titta ut genom fönstret vad alla andra gör fel än att titta sig i spegeln och fråga, vad kunde JAG gjort annorlunda.
I mitt jobb är det svårt att berätta innan exakt vad resultatet ska bli. Många önskar att jag ska berätta vad bolaget kommer öka i pengar, eller om jag har något fint stapeldiagram som visar resultatet om ett år. Visst vet jag vad som brukar bli resultatet, men jag kan aldrig lova det. Det är upp till varje individ. Det jag kan lova är att det inte blir en utbildning med bara teori utan en mix av många praktiska övningar samt verktyg du kan ta med dig och prova i din dagliga miljö. Känslan är så viktig, om du ska ta med dig något därifrån.
När jag sitter i bilen på väg hem, så ringer jag några samtal till kunder som jag har kommande veckor samt planerar kvällen.
Väl hemma igen så kastar jag i en tvätt och steker pytt i panna samtidigt som jag sjunger: En sockerbagare han bor i staden.. Bonnie älskar den sången just nu.10 minuter senare kommer Johan och grabbarna in genom dörren. Jag sätter mig i soffan och myser med barnen en stund och berättar att ikväll jobbar mamma, men imorgon så är vi lediga tillsammans. Det har alltid varit viktigt för mig att berätta för barnen vad som kommer att hända och ske även om de inte alltid förstår.
Bär ut väskorna i bilen och är så glad för att ingen blev ledsen, så jag slipper åka till jobbet med det dåliga ”mammasamvetet”. Höjer musiken och sjunger med till David Guetta och Zara Larssons nya låt (kanske hellre än bra) men känns som jag är 20 igen och tankar mig själv med massor av energi.
Ikväll ska jag jobba ihop med ett härligt gäng. Det är unga människor med sådan lust till att utvecklas. Detta gäng har jag jobbat med i lite över 1 år och det är så häftigt att få följa deras utveckling. Ikväll jobbar vi med ämnet Sälj, ett av mina absoluta favoritämnen. Service, gästen i fokus och hur ”DLX:ar” vi våra gäster. DLX:ar står för att ge Det Lilla Extra som gästen/kunden ej förväntar sig.
Under kvällen så får jag lära mig flera nya saker och jag blir lika imponerad varje gång. Helt otroligt att få gå till jobbet och själv få utvecklas samtidigt som jag får betalt. Under året som gått har vi jobbat mycket med kommunikation samt relationerna vi har till varandra i laget. Jag är helt övertygad om att önskar vi få ett starkt lag som gör goda resultat så måste vi veta vart vi har varandra samt att vi pratar med varandra och inte om varandra.
Väl hemma igen vid 22.45 så pussar jag på barnen som sover gott samt har ”strategimöte” med Johan om kommande dagar. Sätter mig vid datorn för att blogga, inser att jag tycker det är så kul att få dela med mig av mitt liv. Jag som alltid sagt att skriva det är inte min grej utan det är att tala. Får en idé om att kanske borde jag skriva en bok. Skrattar för mig själv och påminner mig om att detta var typiskt mig, impulsiv och sätter gärna igång hundra saker samtidigt. Inser att jag ska sova några timmar istället.
Onsdag
Blir väckt 05.30 av Otis som står vid sängen och säger: yogurt mamma. Tar upp han i sängen och lägger han under täcket och tänker Sov ”unge” sov. Då tittar han på mig med stora ögon som han hört vad jag tänkt och säger: pussar mamma, älskar mamma. Känner hur hela hjärtat blir varmt och önskar att tiden stannade.
Inser då att idag ska vi vara hemma jag och barnen och mysa och bara ha en lugn och skön dag. Morgonen går på med frukost, tre blöjbyten (japp jag har två blöjbarn), disk, hönor, hund, tvätt, borstning av tänder och så vidare.
När jag sätter mig på toalocket för att själv borsta tänderna så hör jag skrik från köket. Nej Otis så får du inte göra. Springer till köket, trampar på en legogubbe, AJ! På plats i köket ser jag ett juicepaket över golvet och en gul vätska som rinner ut på trägolvet ner i springorna. Ramla juice mamma, säger Otis.
Jag torkar golvet och försöker att se glad ut och säger det gör inget, det är sådant som händer. Medan jag torkar har Otis förflyttat sig till hallen. Då hör jag samma lilla kille säga: Oj mamma, kiss golvet. En snabb tanke är: Vad får jag för en två-åring på blocket? Tar mig samman och inser att det var jag som sa att han skulle vara utan blöja, vi tränar nämligen att gå på toa. Jag säger återigen: sådant som händer. Det var den lugna sköna dagen.
Vi får på oss kläder och kommer ut. Samtidigt kommer kusin Theodor och min svägerska Helena. Vi tar en fika vid sandlådan. Barnen leker, blåser såpbubblor och vi sitter och bara har det gott med en kaffe och får prata en stund. Just då känner jag att jag har hittat hem. Jag kan inte ha det bättre än precis här, med de jag tycker så mycket om.
 |
| Elvis, Bonnie och Otis |
Åker vidare på ett möte till för att sedan stressa hem och avlösa mamma. Har någon timme innan det ska läsas och sovas. Slutar framför dator med papper som ska skickas till revisorn, schema som ska läggas in till förskola samt bloggen. Tittar på klockan, oj hur blev den 23.45, tänker kan jag sända in texten nu, de måste tro på Sunne Kommun att jag är tokig. Inser att jag är lite tokig och har ett liv där det händer mycket med många järn i elden men det är mitt liv som jag valt å jag älskar det.
/Ulrika
Kommentarer