Efter gymnasiet
Jag bestämde mig som femåring att jag skulle bli lärare och det blev jag. Karriären blev tre månader. Efter mitt år i USA och efter studenten så ville jag ju resa och hälsa på alla nya vänner runt om i världen. Fick då besked av mamma att först gällde utbildning och sen kunde jag resa hur mycket jag ville – så blev det – lärarhögskolan i Karlstad. Efter tre år tog vi examen, men om min kompis Helen och jag skulle bli riktigt bra lärare, kunde vi inte gå direkt från skolan för att arbeta i skolan, hela livet blir ju bara "skolmiljö".
Vi åkte till Spanien och arbetade som reseledare. Jag hamnade på Costa del Sol och körde utflykter till Granada, Marocko och runt om i Andalusien. Att arbeta som reseledare är en fantastisk möjlighet för att få jobba i utlandet, få träffa en massa olika människor och hantera utmaningar. Det här var väl en erfarenhet inför lärarjobbet.
Min kompis Helen och jag skulle bli ännu bättre lärare – för nu hade vi sett en TV show med en internationell ungdomsgrupp som hette "Up With People". Ungdomar 18-25 år från hela världen, mitt i blinken för oss ! Vi kontaktade gruppens Europa kontor och en snöig januarikväll
körde vi min gamla folka till Säffle, såg en show, gick på intervju där och då.
Ett år blir till 6 år.
Sommaren -79 flög vi till Tucson, Arizona. Bodde hos en värdfamilj, övade på showen sex dagar/veckan så familjerna såg inte så mycket av oss. Vi var 500 ungdomar från 30 länder som delades upp i fyra grupper. Den dagen vi lämnade Tucson, var det åtta bussar och fyra lastbilar som tog oss med på vår 1-års turné.
"Cast A -79" startade i Kalifornien, fortsatte till Oregon, Washington och British Colombia. Vi uppträdde i San Diego och då fick jag möjlighet att få träffa min värdfamilj och andra vänner från mitt år på High school.
Vi hade 2-3 veckor ledigt under Jul & Ny år. Vi var några i gruppen som åkte med en Mexikansk kompis hem till henne familj i Mexiko City och firade jul. Vårens turné tog oss till Venezuela, Panama och Costa Rica. När gruppen samlades efter jul i Florida blev jag ombedd att åka före gruppen till Caracas Venezuela för att göra PR och ordna värdfamiljer. Att göra PR för gruppen var en del av programmet – men på SPANSKA! Detta var ju en utmaningen som jag inte kunde säga nej till. Man måste ju ta chansen när den bjuds.
Med spanskt lexikon, skrivna spanska fraser och en telefon så var jobbet i gång. Efter 3 veckor var allt klappat och klart, och gruppen anlände mitt i natten.Vi reste runt i Venezuela i 5 veckor, i militärbussar med hårda säten, ingen aircondition, men hade med oss en soldat med kulspruta. Vi var väl i goda händer...
Vi reste till en ny stad var 2.e eller 3.e dag så detta betydde att vi bodde hos ca 80 familjer på ett år. Hade flera shower i veckan och flera ton av utrustning som vi själva fick sätta upp, Phuuh!
Venezuela var ett fantastiskt land med härliga människor – massa salsa dansande – god frukt …
(Fruktansvärt, vad som sker där nu och väldigt trist att prata med vänner som bor där fortfarande).
Vi fortsatte till Panama.
Här fick vi uppleva Panamakanalen, vi åkte från Colon till Panama City. Några av oss chartrade ett litet plan och flög ut till ön Contadora – landningsbanan sträckte sig över hela ön. Det var här Shahen av Iran bodde sin sista tid. I sista staden, Panama, blev väldigt många sjuka så 10 personer var kvar på sjukhuset, men trummisen lät vi inte var kvar. Han fick en hink bredvid sig och så körde bussarna över fjället till Costa Rica.
Costa Rica kallas Central Amerikas Schweiz. Här är mycket fridfullt. Här var vi i regnskogen, vandrade upp till vulkanen, besökte barnhem och mycket annat. 1980 tömde Fidel Castro sina sjukhus och fängelser, och sände dessa ut i båtar till diverse länder runt Karibien. Ett båtlast kom till San José Costa Rica. Vi gjorde ett litet uppträdande för flyktingarna på deras camp. Fick höra deras historier om livet på Kuba och blev bjudna på starkt och sött kubanskt kaffe.
Vårt år avslutades i Florida. Det var trist att ta farväl av 100 vänner som man levt så tätt med under ett år. Nu skulle jag hem och vara lärare – två år med andra aktiviteter var väl nog.
Nej, så blev det inte. Då jag fick erbjudande om att komma tillbaka och jobba med PR i Spansktalande länder, så jag kunde inte låta denna chans gå från mig, nu fick jag ju betalt också.
Nu blev det jobb i Mexiko, Portugal, Spanien, Peru och igen, Venezuela.
Efter tre år i två resväskor ville jag komma tillbaka till Europa och jobba med något med lite mindre resande. Så blev det, huvudkontoret till Up With People låg då i Oslo och där blev jag stationerad och jobbade med turnéplanering i Europa. Så härligt att ha egen lägenhet och vara på ett ställe mer än några veckor! Ett år blev till sex år och så gick det till när jag hamnade i Oslo, via Syd Amerika, så jag flyttade inte bara över gränsen.
Hälsningar Ann-Cin
Vi åkte till Spanien och arbetade som reseledare. Jag hamnade på Costa del Sol och körde utflykter till Granada, Marocko och runt om i Andalusien. Att arbeta som reseledare är en fantastisk möjlighet för att få jobba i utlandet, få träffa en massa olika människor och hantera utmaningar. Det här var väl en erfarenhet inför lärarjobbet.
Min kompis Helen och jag skulle bli ännu bättre lärare – för nu hade vi sett en TV show med en internationell ungdomsgrupp som hette "Up With People". Ungdomar 18-25 år från hela världen, mitt i blinken för oss ! Vi kontaktade gruppens Europa kontor och en snöig januarikväll
körde vi min gamla folka till Säffle, såg en show, gick på intervju där och då.
 |
| Del av gruppen på scenen |
Sommaren -79 flög vi till Tucson, Arizona. Bodde hos en värdfamilj, övade på showen sex dagar/veckan så familjerna såg inte så mycket av oss. Vi var 500 ungdomar från 30 länder som delades upp i fyra grupper. Den dagen vi lämnade Tucson, var det åtta bussar och fyra lastbilar som tog oss med på vår 1-års turné.
 |
| Cast A-79 gruppfoto |
"Cast A -79" startade i Kalifornien, fortsatte till Oregon, Washington och British Colombia. Vi uppträdde i San Diego och då fick jag möjlighet att få träffa min värdfamilj och andra vänner från mitt år på High school.
 |
| Jag dansar "Clogg" |
Med spanskt lexikon, skrivna spanska fraser och en telefon så var jobbet i gång. Efter 3 veckor var allt klappat och klart, och gruppen anlände mitt i natten.Vi reste runt i Venezuela i 5 veckor, i militärbussar med hårda säten, ingen aircondition, men hade med oss en soldat med kulspruta. Vi var väl i goda händer...
 |
| Militärbuss i Venezuela |
Vi reste till en ny stad var 2.e eller 3.e dag så detta betydde att vi bodde hos ca 80 familjer på ett år. Hade flera shower i veckan och flera ton av utrustning som vi själva fick sätta upp, Phuuh!
Venezuela var ett fantastiskt land med härliga människor – massa salsa dansande – god frukt …
(Fruktansvärt, vad som sker där nu och väldigt trist att prata med vänner som bor där fortfarande).
Vi fortsatte till Panama.
 |
| Ankomst till Panama med Venezuelansk militär flyg |
Här fick vi uppleva Panamakanalen, vi åkte från Colon till Panama City. Några av oss chartrade ett litet plan och flög ut till ön Contadora – landningsbanan sträckte sig över hela ön. Det var här Shahen av Iran bodde sin sista tid. I sista staden, Panama, blev väldigt många sjuka så 10 personer var kvar på sjukhuset, men trummisen lät vi inte var kvar. Han fick en hink bredvid sig och så körde bussarna över fjället till Costa Rica.
 |
| På väg till ön Contadora i vårt chartrade flyg |
Vårt år avslutades i Florida. Det var trist att ta farväl av 100 vänner som man levt så tätt med under ett år. Nu skulle jag hem och vara lärare – två år med andra aktiviteter var väl nog.
Nej, så blev det inte. Då jag fick erbjudande om att komma tillbaka och jobba med PR i Spansktalande länder, så jag kunde inte låta denna chans gå från mig, nu fick jag ju betalt också.
Nu blev det jobb i Mexiko, Portugal, Spanien, Peru och igen, Venezuela.
Efter tre år i två resväskor ville jag komma tillbaka till Europa och jobba med något med lite mindre resande. Så blev det, huvudkontoret till Up With People låg då i Oslo och där blev jag stationerad och jobbade med turnéplanering i Europa. Så härligt att ha egen lägenhet och vara på ett ställe mer än några veckor! Ett år blev till sex år och så gick det till när jag hamnade i Oslo, via Syd Amerika, så jag flyttade inte bara över gränsen.
Hälsningar Ann-Cin
Kommentarer