Grip chansen när den kommer, du kan alltid ändra dig efteråt
Hej jag heter Ann-Christin ”Ann-Cin” Harr.
Jag räknar alltid Sunne som platsen jag kommer från, men har bott både i Kil och Forshaga innan det blev Sunne och Gräsmark. Jag blev nog rastlös redan som liten.
Jag har sedan jag var liten varit intresserad av och nyfiken på människor, andra kulturer och att resa och få uppleva världen. Jag har nog ärvt detta av min pappa. Han tog alltid med sig människor hem som han hade träffat på både här och där, och då var det väldigt naturligt att de skulle med hem till oss.
Pappa var flera månader i USA då jag var ungefär 5 år.
Han hade fått strängt besked från mig att han inte fick komma hem om han inte hade med sig en speciell sjömansdocka som jag hade sett på kontoret där han beställde sin ”Amerika biljett” till fartyget Gripsholm.
Han hade med sig både Sjömansdockan och en riktigt fin ”Amerika docka” med rosa sidenklänning! WOW! Jag har dessa kvar än och det var nog då jag beslutade att jag också en dag skulle till Amerika. Lite visste jag då att jag till och med skulle komma att bo där.
Mellan 2an och 3an på gymnasiet fick jag möjligheten att åka som utbytesstudent till USA och den möjligheten lät jag inte gå från mig. Grip chansen när den bjuds!
Vilken känsla det var att en dag i slutet av augusti sätta sig på flyget i Göteborg mot Kalifornien tillsammans med min kompis Kari.
Att komma från Värmlandsskogarna till palmer, hav och konstant sol var en fantastisk upplevelse och vilken vinstlott att just hamna på stranden i Kalifornien när det fanns värdsfamiljer över hela USA.
Vi var åtta utbytesstudenter på La Jolla High School, utanför San Diego. Fyra från Sverige, en från Brasilien, en från Nya Zealand, en från Peru och en från Ghana. Jag var dålig i engelska, men den kom sig ganska fort, då det bara var att prata på.
High school var ju lite annorlunda från gymnasiet hemma. Här kretsade mycket runt sport.
Skolans ”football team” hette The Vikings. Det var skoj att gå på matcherna på varma kvällar. Strålkastare lyste upp spelbanan, cheerleaders fick igång publiken, vi åt popcorn och drack Coca Cola och hejade på ”The Vikings”, allt kändes mycket amerikanskt.
Vi utbytesstudenter gick nog alla snabbt upp i vikt. Var ju inte vana med stor Big Mac, stor fries och stor milkshake, och åt nog lite mer än vad vi brukade göra.
Som utbytesstudent fick jag välja vilka ämnen jag hade lust på, jag skulle ju inte söka universitet i USA och inte fick jag tillgodoräkna detta år som del av gymnasiet.
Ämnena blev: public speaking, drama, artclass, gitarr lektioner, american history och naturligtvis engelska.
Jag var ju inte så bra i engelska när jag åkte till USA men det visade sig att grammatiken från tråkiga engelska lektioner hade satt sig och kunskapen kom fram. Jag var bättre i engelsk grammatik än många av mina klasskompisar - det kändes väldigt bra.
Jag har sedan jag var liten varit intresserad av och nyfiken på människor, andra kulturer och att resa och få uppleva världen. Jag har nog ärvt detta av min pappa. Han tog alltid med sig människor hem som han hade träffat på både här och där, och då var det väldigt naturligt att de skulle med hem till oss.
Pappa var flera månader i USA då jag var ungefär 5 år.
Han hade fått strängt besked från mig att han inte fick komma hem om han inte hade med sig en speciell sjömansdocka som jag hade sett på kontoret där han beställde sin ”Amerika biljett” till fartyget Gripsholm.
Han hade med sig både Sjömansdockan och en riktigt fin ”Amerika docka” med rosa sidenklänning! WOW! Jag har dessa kvar än och det var nog då jag beslutade att jag också en dag skulle till Amerika. Lite visste jag då att jag till och med skulle komma att bo där.
Mellan 2an och 3an på gymnasiet fick jag möjligheten att åka som utbytesstudent till USA och den möjligheten lät jag inte gå från mig. Grip chansen när den bjuds!
Vilken känsla det var att en dag i slutet av augusti sätta sig på flyget i Göteborg mot Kalifornien tillsammans med min kompis Kari.
Att komma från Värmlandsskogarna till palmer, hav och konstant sol var en fantastisk upplevelse och vilken vinstlott att just hamna på stranden i Kalifornien när det fanns värdsfamiljer över hela USA.
Vi var åtta utbytesstudenter på La Jolla High School, utanför San Diego. Fyra från Sverige, en från Brasilien, en från Nya Zealand, en från Peru och en från Ghana. Jag var dålig i engelska, men den kom sig ganska fort, då det bara var att prata på.
 |
| Fotot är taget högst upp vid "The crockiest street in the world" i San Fransisco. |
Skolans ”football team” hette The Vikings. Det var skoj att gå på matcherna på varma kvällar. Strålkastare lyste upp spelbanan, cheerleaders fick igång publiken, vi åt popcorn och drack Coca Cola och hejade på ”The Vikings”, allt kändes mycket amerikanskt.
Vi utbytesstudenter gick nog alla snabbt upp i vikt. Var ju inte vana med stor Big Mac, stor fries och stor milkshake, och åt nog lite mer än vad vi brukade göra.
Som utbytesstudent fick jag välja vilka ämnen jag hade lust på, jag skulle ju inte söka universitet i USA och inte fick jag tillgodoräkna detta år som del av gymnasiet.
Ämnena blev: public speaking, drama, artclass, gitarr lektioner, american history och naturligtvis engelska.
Jag var ju inte så bra i engelska när jag åkte till USA men det visade sig att grammatiken från tråkiga engelska lektioner hade satt sig och kunskapen kom fram. Jag var bättre i engelsk grammatik än många av mina klasskompisar - det kändes väldigt bra.
Imorgon ska jag berätta mer om mitt år i USA.
Hälsningar Ann-Cin
Kommentarer