Mötesplats Sunne

Jag heter Mattias Bergh och under två veckor ska jag dela mina tankar och reflektioner med er där den röda tråden kommer att vara kollektivtrafik genom tåg och bussar kopplat till samhällsutveckling, musik och nöjesliv samt betraktelser, reflektioner och erfarenheter jag gjort genom åren.

Det fina med att skriva en blogg är att man kan tycka en massa, ha åsikter om allt och föra resonemang helt utifrån sina egna tankar och värderingar. Man kan vara fri från källhänvisning och ”fakta” och sanningar bottnar i hur jag minns det och den upplevda bild som jag har eller haft. Mina personliga minnen och betraktelser på mitt sätt. Ganska skönt och befriande kan jag säga.

Om det är någon som är värd att stå staty i Sunne så är det väl Valter Hedlund.
Någonstans så känns det som att tillkomsten av Hotell Selma Lagerlöf på tidslinjen är en milstolpe och ett tydligt före och efter. Hur många vet att det egentligen var i Arvika som hotellet skulle byggas först?

Hotell Selma Lagerlöf, foto Öivind Lund

Hotellet öppnade 1982. Jag kommer ihåg att det var ganska omdebatterat och min minnesbild var att det var betydligt fler som var skeptiska än som hejade på och trodde på idéen. Så var fallet även i min närmaste omgivning och även min visionäre morfar Helge var tveksam. Var det verkligen rimligt att en liten plats som Sunne kunde härbärgera ett stort hotell motsvarande Selma?

 

Knappt tio år senare var det dags igen när Lifecenter invigdes på andra sidan gatan ” LifeCenter erbjuder en modern, högkvalitativ hotellmiljö med inriktning på friskvård, motion, konferens, exklusivt välbefinnande och spännande upplevelser” var affärsidén. Man kan väl säga att samhällsutvecklingen efter att hotellet byggdes mer än väl har gått mot denna riktning och är mycket aktuell även i dagens läge.

Tyvärr blev Lifecenter färdigt mitt i den djupa ekonomiska krisen i början av 90-talet som påverkade samhället mycket negativt och starten blev jobbig och motig.
Dock var det ju oerhört häftigt och än idag så ångrar jag att jag inte lyssnade på min vän och musikkompis Jerker Nilsson som tyckte att vi i musikbandet West Emters direkt efter en spelning i Fagerås skulle åka till Lifecenter på natten och testa Poolen. Jerker var nämligen system- och teknikansvarig och hade nyckel till anläggningen och såg möjligheten att vi i bandet tog ett litet privat nattdopp dagarna innan Lifecenter slog upp sina portar på måndagen.

Så blev det dock inte och är det något jag lärt mig genom åren och numera försöker att leva efter så är det att ta tillvara på de chanser och lägen som hela tiden uppstår och inte skjuta upp allting ”te imöra” även om jag som alla andra inte alltid ”lever som jag lär”.

För oss Sunnebor så blev Hotell Selma Lagerlöf en fantastisk mötesplats och en självklarhet genom 80-talet och 90-talet. På 70-talet hade Sunne Kommun genom Rottneros ”Folkan” Värmlands populäraste nöjesplats och på somrarna var Kolsnäs den självklara folkparken även om det fanns många andra alternativ runt om i Värmland. 

Min morfar Helge var även välkänd eller ökänd ordningsvaktbefäl på Folkan och Kolsnäs så man hade ju en viss liten insyn. En liten vardaglig höjdpunkt kommer jag ihåg var söndagar då morfar hade med tekakor med gott pålägg hem som hade blivit över i vaktrummet. 

Autografer av celebriteter som Jerry Williams, Magnus Uggla och Trio med Bumba (!) hade jag också glädjen att få ta del av för att inte tala om affischerna. Jag kan nog stolt säga att det nog är få som haft så häftiga och många affischer på sitt utedass som vi hade hos gammelmormor i Haglycka i Brunskog.

En sommardag vid simbassängerna på Kolsnäs Camping på 80-talet

Med de båda hotellen så etablerades Sunne i ännu högre utsträckning som en mötesplats för Värmlänningar men även nationellt blev Sunne en plats på kartan. 
I början av Lifecenters era så satsade hotellet på kändisar i pianobaren och hade man ögonen lite på skaft, vilket jag hade när jag vinkade tåget avgång på perrongen i Rottneros, så kunde man se både Lill-Babs, Lasse Berghagen och Siv Malmqvist sitta där på tåget på väg mot Sunne.

Den reflektion jag gör är att vi genom ett antal, av olika omfattning, betydelsefulla entreprenörer skapat Sunne till vad det är idag och där de två hotellen blev lokomotivet till en väldigt framgångsrik utveckling under 90-talet och 00-talet.

Även in på 10-talet så var det fart och ett sprudlande och aktivt folkliv i Sunne på somrarna. Som jag minns det var ju Sunne främst en vintersportort på 70-talet men med tidens gång kan man nog ändå hävda att det mer och mer blev en sommarort.
All heder till bröderna Ranunger med flera som kämpat och slitit för att få snö i backarna vid Ski Sunne när vädergudarna varit mer än lovligt elaka mot oss. Jag önskar all lycka till Håkan Eriksson och Stavik Invest i de ambitiösa planer som nyligen presenterats.

Jag kan dock avslutningsvis i denna blogg tyvärr konstatera att i takt med att 10-talet gick mot sitt slut så gick inte utvecklingen framåt. Klassiska pärlor som Köpmangården och Strandcafét finns inte längre kvar att besöka och inte längre kan man sitta på Teatertorget i Mårds brasseri och käka gott och lyssna på någon välljudande trubadur. Det hade jag nöjet att tillsammans med kompisen Henke Andersson bjuda passerande Sunnebor när vi ”trubadurade” sommaren 2012 och värmde upp inför Status Quo konsert på Kolsnäs, vilka tider!

Hur var det med Hotell Selma Lagerlöf i Arvika?
Jo som jag hört berättas var det Valter Hedlunds första tanke att bygga ett hotell i Arvika. Han såg potentialen med närheten till Norge och att Arvika som stad skulle bli ett alldeles perfekt ställe för ett hotell av Selmas dignitet. Platsen var också vald, centralt nära järnvägsstationen på marknadsplatsen. Men se att ”offra” ”martensplatsen” var mer än vad Arvikaborna kunde acceptera så det blev i slutändan ett nej tack från kommunen. Man kan nog ändå säga att det blev Sunnes smala lycka…

/Mattias Bergh