Ta tåget, en lysande idé

Jag heter Mattias Bergh och under två veckor ska jag dela mina tankar och reflektioner med er där den röda tråden kommer att vara kollektivtrafik genom tåg och bussar kopplat till samhällsutveckling, musik och nöjesliv samt betraktelser, reflektioner och erfarenheter jag gjort genom åren.

Som jag tidigare berättade så har mitt kollektivtrafikfokus fram till 2019 varit i huvudsak Karlstad och Karlstadsbuss. Karlstads utveckling från då jag började 2004 och under de 15 år jag var en del av kommunen är oerhört häftig.

Det har varit väldigt intressant att på ”insidan” följa planprocesser från samråd och tidigt skede fram till Stadsbyggnadsnämnden fattat sina beslut. Sen hur exploateringen tar fart och se hur staden förtätas, byggnader och stadsdelar växer fram, mänskor flyttar in och folklivet ökar. Jag vet att inte alla delar min positiva bild av denna förändring och utveckling men de allra flesta gör det. 

Skulle jag plocka ut en specifik händelse så måste jag ändå lyfta utvecklingen av Inre Hamn och den pågående stadsutvecklingen längs med Packhusallén.
Även om det går att ha åsikter om MSB-husets design och färgsättning så är ändå helheten häftig och det fina promenadstråket längs med vattnet och de verksamheter som kommit till utmed Gustaf Lovéns gata har skapat en helt ny och förändrad stadsdel.
Jag ska säga att jag själv inte var alldeles övertygad om att Karlstadsstråket, det nya kollektivtrafiksystemet, skulle dras via Tullhusgatan och Viken mot Centralsjukhuset men så som det nu har utvecklats så känns det tveklöst helt rätt. På Tullhusgatan har det byggts en ny hållplats som tydligt tar stadsrummet i besittning och bilen har förlagts på sidorna. När kollektivtrafiken blir strukturskapande i samhällsutveckling blir den på allvar ett naturligt och attraktivt färdmedel. 

Jag tror att med det nya Resecentrumet och den rejäla moderniseringen av Vikentunneln som blir både bredare, ljusare och tryggare samt den tillkommande bron, Trädgårdslänken i Västra Torggatans förlängning, kommer att öppna upp och tillgängliggöra stadsträdgården på ett helt nytt sätt. Stadsträdgården i Karlstad är en fantastiskt fin oas men som glöms bort och som nyttjas alldeles för lite av för få Karlstadsbor. Jag ”upptäckte den” när vi flyttade in i Samhällsbyggnadshuset vid Tullhusgatan 2015.
Mitt emot finns Oliven där man kan köpa mycket goda sallader, soppor mm. En sallad vid Oliven, ett par korta steg in i stadsträdgården så har man en alldeles utmärkt sommarlunchupplevelse. Sallader har blivit min passion de senaste åren och jag äter hellre en cesarsallad till lunch än en pizza och då har det gått långt…

Sanningen är att jag fullständigt älskar pizza och kommer aldrig glömma året 1976 då moster Aina tog initiativ till att hela stora familjen vilket betydde mormor och morfar, mamma och pappa, morbror Anders samt min andra moster Annbritt med respektive, skulle besöka Pizzerian Napoli i Haga, Karlstad. Det var kärlek vid första ögonkastet och trots bara 7 år gammal slukade jag hela pizzan och fick nog i mig lite lämnade kanter från min mamma också. Kanterna är ju godast.

Pizzeria Napoli

En mycket positiv händelse som höll i sig längre än vad som var planerat är de så kallade shoppingtågen från Karlstad till Sunne. Jag måste få lyfta fram dem som ett mycket gott exempel som nog överträffade de flestas förväntningar.
Att kunna fylla inte bara en vagn utan två vagnar med Karlstadsbor en lördag för att åka till Sunne och shoppa är hur häftigt som helst. 200 Karlstadsbor som gästar Sunne en halvlördag, shoppar, äter lunch och flanerar måste ju vara helrätt ur ett Sunneperspektiv.
Det bekräftar också min uppfattning att Sunne har ett mycket intressant, lite pittoreskt affärsutbud. Jag tror det absolut är den rätta medicinen för att värna och utveckla en centrumhandel att man har nischade och unika butiker men egen karaktär, själ och hjärta. Visst är det såklart positivt med så kallade ”dragare” men har man varit inne på en Elgigant i en stad så har man sett dem alla.

I den senaste tågtidtabellsprocessen hade vi ett särskilt fokus på helgtrafiken. Av hävd har helgtrafik varit ett lite åsidosatt och nedprioriterat område. Fokus har legat på arbets- och studiependling och naturligtvis är ju det kollektivtrafikens primära uppgift. Dock så behöver inte det ena undantaga det andra och att använda kollektivtrafiken till att åka och handla, roa sig eller besöka någon går ju ofta bättre än vad man tror.
Jag tror mycket få Västra Ämtervikingar eller Lysvikingar tänker tanken att man kan ta tåget en fredag eftermiddag till Sunne och gå till någon av de centrala restaurangerna och käka gott, ta en öl till maten och sedan ta tåget hem. Detta funkar alldeles utmärkt i nuvarande tågtidtabell. Eller varför inte ta tåget på lördag förmiddag till Sunne och göra sin helghandling. Det går också förträffligt. Utmaningen är att påverka och ändra våra invanda beteenden. Att bryta mönster och ändra vanor och då helst till det bättre är svårt och bilen är ”beroendeskapande”

I lördags hade vi lite ”Coronasamkväm” hos vännerna Magnus och Anna-karin. Vännerna Peter och Ann-Louise samt Henrik och Victoria hade fattat ett ännu bättre beslut än att åka tåg, nämligen en promenad från Sunne till Västra Ämtervik. Att gå är ju det mest hållbara transportsättet och något alla borde göra mer och oftare. Hos Magnus och Anna-karin bjöds vi på en alldeles fantastisk gulaschsoppa signerad Magnus. Förutom att Magnus kan laga alla trasiga saker kan han även laga mat och hans såser har alldeles för få fått njuta utav.
Soppan intogs som sig bör i dessa tider, ute i trädgården där kolgrillen värmde det frusna Ämterviksfolket. Som final och som tillställningens klimax berättade Henrik att de fyra skulle ta tåget till Sunne.
Jo jag hörde rätt, de skulle ta kvällståget från Ämtervik till Sunne. En alldeles lysande idé.

Soppa i trädgården och vännerna tog tåget hem

På fredag knyter jag ihop säcken och avslutar mina två veckor i Sunnebloggen. Då ska jag drömma lite om hur ”mitt Sunne” ser ut om några år. Ha det så gott till dess. /Mattias Bergh