Min hästresa genom livet

När jag var drygt tre år gammal började jag så smått rida på ridskola i Karlstad. Vilket allt eftersom jag blev äldre slutade med att jag nästan levde i stallet alla mina lediga timmar. Ju mer jag var där och ville hjälpa till och lära mig, desto mer dörrar öppnade sig. Jag fick möjlighet att rida vissa lektionshästar som behövde mer motion och jag fick även möjlighet att bli ‘’hästskötare’’ åt ridskolechefens egna häst. Det är något som jag tar med mig än idag. Att ju mer man kämpar och visar att man vill utvecklas desto mer möjligheter kommer på vägen genom livet. 

Köpte ponny för egna ihopsparade pengar

Tio år gammal köpte jag för mina ihopsparade pengar tillsammans med en kvinna en ridskoleponny, som såklart var den galnaste av dem alla. Kallas än idag för kamikazepiloten. Tiden gick och jag växten en del på längden men tyvärr inte ponnyn, vilket jag då önskade att hon hade gjort. Så beslutet blev att sälja henne för att jag skulle hitta en ny ponny. Min familj har aldrig haft överdrivet med pengar och det fanns inte utrymme till att köpa en egen ponny åt mig. Lyckligtvis fann vi en äldre ponny som jag lånade under en tid, men som tillslut fick vandrade vidare. Jag fick då tag i ponnyn Murray och även hon var en ponny vi lånade. Hon var den ponny som la grunden till den ryttaren jag är i dag. Hon var en riktig guldponny som man efter nästan varje tävling hade tagit en eller två placeringar med.

Vinnare av Ponnypokalen –13

I och med att jag började rida Murray så blev det även så att jag bytte stall, till ett privatägt stall i Forshaga. Ägaren till Murray kom även att bli min tränare och min rådgivare i allt som rör hästar. Det är mycket tack vare hennes kunskaper och erfarenheter från bland annat jobb hos de världsberömda Paul Schockemöhle och Rolf-Göran Bengtsson, som lärt mig det jag kan idag. Riktigt mycket nördig fakta som inte alltid är de man lär sig på ridskolor men som är fruktansvärt intressant och för det mesta väldigt användbart.

Jag, Alouette och min tränare Johanna

För att ha råd att ha Murray och kunna träna, tävla och köpa onödig utrustning så började jag även att ha ridlekis i stallet jag stod i. Så småningom blev jag även medryttare på en storhäst som tillslut kom att bli min första egna storhäst. En häst vid namn Alouette, som även hon har varit en fantastisk läromästare åt mig. Tillsammans har vi skördat många framgångar i både dressyr och hoppning.  

Alouette

Mer om min resa kommer imorgon, så du inte tröttnar allt för snabbt på för långa texter. Ha d gött så länge! 

//Olivia