Dagdrömmeri och bondförnuft

 

Utsikt över Lillsjön från lagunen på Grobo

För en trädgårdsmästare är det förstås en dröm att hitta ett gammalt trädgårdsmästeri med stora uthus och växthus, visserligen slitna men charmiga. När trädgårdsmästeriet dessutom ligger vid en sjö och vattenförsörjningen till odlingarna därmed är säkrad, ja, oemotståndligt. 

Planen var att jag skulle bo på deltid i Stockholm och deltid i Gräsmark, fortsätta mitt projektledarjobb för Swedish Gardens samtidigt som jag odlade jorden och min nya plats.
Ett halvår senare hade jag flyttat till Gräsmark permanent och ägnade mig åt återhämtning på heltid. Lättare sagt än gjort med en hel liten gård att ta hand om men jag vilade mig åtminstone från det som varit min huvudsysselsättning tidigare och som lett till både fysisk och psykisk trötthet. Det fanns nämligen inget val.

Under lång tid klarade jag inte av att göra någonting som hade med datorer, papper och böcker att göra. Jag minns att jag satt vid matbordet, tittade ut över sjön och tänkte att jaja, om jag inte orkar göra något mer i mitt yrkesliv så har jag i alla fall valt en vacker plats att sitta på.
Så tokigt och alldeles livsnödvändigt kan det bli, för det som låter som ett tomrum var en stor varm lättnad. Skräckblandad givetvis, det är ju hisnande när tillvaron rämnar. Här satt jag på min tillflyktsort med tillintetgjort självförtroende men med en fullständig visshet mitt i vilsenheten. Ibland behöver saker väljas bort för att annat ska få plats.

I mitt liv skapades utrymme för kärlek. Erik flyttade in, han skulle vara med i Västanå teaters uppsättning Löwensköldska ringen. När teatersäsongen var slut blev Erik kvar. Han startade företag inom timring och byggnadsvård och blev anställd i Räddningstjänsten.
Nu är vi gifta och har en dotter, Blenda, som snart fyller tre. Livet är rikt, rufsigt och vackert på ett sätt som jag inte ens kunnat föreställa mig. Vi har många drömmar om hur vi vill skapa vår tillvaro här i Gräsmark och på gården som vi döpt till Grobo, där inte bara våra privatliv utan också våra företag har sina utgångspunkter. 

Så många drömmar att vi faktiskt behöver lära oss att de flesta av dem får stanna vid dagdrömmeri, annars blir livet varken hållbart eller njutningsfullt. För när allt kommer omkring är det väl ingen som bara vill överleva och lära sig hantera alla utmaningar som kommer i ens väg, nästan oavsett hur roliga utmaningarna är. Det gäller att hitta ett gynnsamt läge som skapar utrymme för växande, blomstrande och själslig mognad. Odlarvokabulären har många förträffliga ord att tillämpa på ett livsfrämjande humant liv. Det handlar om att odla sin jordmån, samplantera sig med sådant man får stöd, skydd och hjälp av, växelbruka sin tid och kraft för att ta tillvara energin och näringen på bästa sätt, följa årstidsrytmerna och vara ödmjuk inför att vi, var och en av oss, ingår som en liten men viktig beståndsdel i ett stort komplext system. Ett organiskt liv genom sunt bondförnuft. Hur det kan te sig i praktiken (och kanske i drömmen) berättar jag snart mer om.

 /Annelie