Svenska Utlandskyrkan historia och nutid
Förutom alla församlingar i Karlstads stift och i hela Sverige har Svenska kyrkan också utlandsförsamlingar. Totalt är det ett 50-tal varav 27 i Europa. På några ställen har vi karaktären av att vara en turistkyrka och möter svenskar som semestrar eller kommer för kortare uppehåll; Bangkok och några ställen i Södra Spanien kan vara exempel på det. På andra ställen finns en regelbunden församling som består av människor som flyttat utomlands om bor stadigvarande på en ort. Så är det i till exempel London och här i Wien. Hur kyrkan än är inriktad så är uppdraget detsamma; Gudstjänst, Undervisning, Diakoni, Mission. Det är faktiskt samma uppdrag som varje församling har; även de hemma i Sverige.
Bakgrunden till Utlandskyrkan finns långt tillbaks. Redan på 1600-talet fanns präster med till exempel på fälttågen och i krigen på utländsk mark. Handelsflottans folk reste till sjöss och kom till främmande länder; då dröjde det inte länge innan Svenska kyrkan fanns på plats vid destinationer som var vanligen förekommande. I Europa kan man nämna London och Rotterdam.
Nu för tiden har vi inte så många svenska sjömän och de som finns går sällan i land. Därför har behovet av sjömanskyrka minskat. Däremot reser och flyttar vi mer än någonsin så behovet av kyrklig närvaro är fortsatt stort. Det är ju så att när man döps in i en kyrka så innebär det något långsiktigt. I dopgudstjänsten hör vi Jesu löfte då han säger Jag är med er alla dagar intill tidens slut. Dopet är alltså en investering för hela livet och ännu längre. Om då kyrkan har döpt någon så vill vi förstås vara med och ta ansvar för det även om någon flyttar utomlands. På de orter där vi finns vill vi vara kyrka för svenskar, men också en svensk oas mitt i en främmande eller i vart fall annorlunda omvärld.
Där jag är i Wien levs församlingslivet ungefär som i en normal kyrklig församling i Sverige. Det finns en kyrka med tillhörande utrymmen, inrymd i det som var ett kloster på 1500-talet. Vi firar högmässa på söndagarna, veckomässa en gång i veckan; det finns en kyrkokör och några barngrupper. Vi har en del speciella engagemang som blir viktiga för oss utlandssvenskar: Semlor på fettisdagen, Ärtsoppa och pannkaka några torsdagar, Sista April, Nationaldagen, Kanelbullens dag och en del annat. Det allra största vi gör är julmarknaden. Då har det kommit hit många produkter med svensk anknytning som vi skall sälja till Wienarna; dalahästar, knäckebröd, hemslöjd, lussekatter (som vi bakar 2400 stycken), böcker, godis och mycket mer.
En avgörande skillnad till en församling i Sverige är att vi inte har automatiskt debiterad kyrkoavgift. Julmarknaden är vår viktigaste inkomstkälla och en förutsättning för att vi skall kunna ha den vackra kyrkolokal vi har.
Precis som i Sverige definieras en församling bland annat av var den ligger och gränserna för dess territorium på kartan. Så är det även i Wien. Drottning Silvias församling omfattar hela Österrike, hela Ungern, hela Tjeckien och hela Slovakien. Prästen förväntas betjäna de svenskättade och svensktalande som finns här; såväl bofasta som tillresta. För min del blir det ganska många resor, till dop, vigselvälsignelser, gudstjänster och samtal i området. Förutom glädjen i att möta människor får jag också stifta bekantskap med järnvägssystem som är välutvecklade och fungerar väl och framför allt mycken och god mat. Den här delen av kontinenten kan gott göra skäl för namnet Europas skafferi. Mums!
Peter Styrman
Bakgrunden till Utlandskyrkan finns långt tillbaks. Redan på 1600-talet fanns präster med till exempel på fälttågen och i krigen på utländsk mark. Handelsflottans folk reste till sjöss och kom till främmande länder; då dröjde det inte länge innan Svenska kyrkan fanns på plats vid destinationer som var vanligen förekommande. I Europa kan man nämna London och Rotterdam.
 |
| Svenska kyrkan i Wien, Sala Terrena |
Nu för tiden har vi inte så många svenska sjömän och de som finns går sällan i land. Därför har behovet av sjömanskyrka minskat. Däremot reser och flyttar vi mer än någonsin så behovet av kyrklig närvaro är fortsatt stort. Det är ju så att när man döps in i en kyrka så innebär det något långsiktigt. I dopgudstjänsten hör vi Jesu löfte då han säger Jag är med er alla dagar intill tidens slut. Dopet är alltså en investering för hela livet och ännu längre. Om då kyrkan har döpt någon så vill vi förstås vara med och ta ansvar för det även om någon flyttar utomlands. På de orter där vi finns vill vi vara kyrka för svenskar, men också en svensk oas mitt i en främmande eller i vart fall annorlunda omvärld.
Där jag är i Wien levs församlingslivet ungefär som i en normal kyrklig församling i Sverige. Det finns en kyrka med tillhörande utrymmen, inrymd i det som var ett kloster på 1500-talet. Vi firar högmässa på söndagarna, veckomässa en gång i veckan; det finns en kyrkokör och några barngrupper. Vi har en del speciella engagemang som blir viktiga för oss utlandssvenskar: Semlor på fettisdagen, Ärtsoppa och pannkaka några torsdagar, Sista April, Nationaldagen, Kanelbullens dag och en del annat. Det allra största vi gör är julmarknaden. Då har det kommit hit många produkter med svensk anknytning som vi skall sälja till Wienarna; dalahästar, knäckebröd, hemslöjd, lussekatter (som vi bakar 2400 stycken), böcker, godis och mycket mer.
En avgörande skillnad till en församling i Sverige är att vi inte har automatiskt debiterad kyrkoavgift. Julmarknaden är vår viktigaste inkomstkälla och en förutsättning för att vi skall kunna ha den vackra kyrkolokal vi har.
Precis som i Sverige definieras en församling bland annat av var den ligger och gränserna för dess territorium på kartan. Så är det även i Wien. Drottning Silvias församling omfattar hela Österrike, hela Ungern, hela Tjeckien och hela Slovakien. Prästen förväntas betjäna de svenskättade och svensktalande som finns här; såväl bofasta som tillresta. För min del blir det ganska många resor, till dop, vigselvälsignelser, gudstjänster och samtal i området. Förutom glädjen i att möta människor får jag också stifta bekantskap med järnvägssystem som är välutvecklade och fungerar väl och framför allt mycken och god mat. Den här delen av kontinenten kan gott göra skäl för namnet Europas skafferi. Mums!
Peter Styrman
Kommentarer