Wien en storstad i Europa
Att komma från Sverige till Wien är inte svårt. Själva resan är enkel; det går direktflyg från både Göteborg, Stockholm och Oslo. Vill man åka tåg finns fina förbindelser och den som vill köra bil skall nog räkna med ett drygt dygn på vägen. Det finns ett lite hemligt men mycket bra sätt att resa med bil: Det är att köra från Värmland till Hamburg och där sätta bilen på ett tåg där man själv får liggvagn och så vaknar man nästa morgon i Wien.
Väl framme är det heller inte så svårt att leva, men det finns några viktiga mementon man måste underkasta sig. Bland annat måste man skriva in sig i landet om man skall bo här. Det gör man inte en, utan två gånger. Först går det ganska lätt, ett kort besök på det lokala medborgarkontoret. Senast fyra månader senare måste man till det statliga invandrarverket och där gäller det att ha tålamod.
Många tror kanske att Österrike är ett land som inte är helt välvilligt sinnade mot immigranter. Jag kom första gången till det här kontoret en timme innan öppningsdags och fick vända för att gå hem eftersom kön var längre än de skulle kunna hantera den dagen. Nu är vi i vart fall inskrivna och helt lagligt här.
I Österrike tillhör de flesta den katolska kyrkan. Man kan säga att den har präglat samhället här på motsvarande sätt som den Lutherska präglat det svenska samhället. En markör för att en kyrka präglar ett samhälle är helgdagarna; särskilt de som infaller mitt i veckan. I den katolska världen är de många. Plötsligt kan man vakna en dag och inse att det inte går att handla för att det är en särskild helgdag och ett helgon som hedras just i Wien eller i Österrike. Då stänger skolor och butiker och folk får stanna hemma från jobbet. Även vanliga helger påverkas av det här. Det är ytterst ovanligt att det går att hitta en öppen livsmedelsaffär på en söndag. I Lysvik gick det att handla mjölk och toapapper nästan varje dag på året. Det går inte i den här storstaden.
Vi märker också att det inte är helt vanligt att man bjuder hem folk här. Man träffas gärna, men då sker det på restaurang eller café. Jag har fått lära mig att en bakgrund till det här är att folk och familjer har så små lägenheter. Det byggdes intensivt här efter de båda världskrigen; det drevs en politik för att så många människor som möjligt skulle kunna bo på en begränsad yta (Wien ligger så till att den inte kan expandera i naturen hur som helst) och det ledde till att man byggde många men små lägenheter. Bostadspolitiken i stort, som jag egentligen inte vet något ingående om, verkar ha fungerat bra. Det här är en storstad i Europa där en vanlig människa med medelmåttig lön kan bo hyfsat centralt. De hyresnivåer jag hört om ligger långt under det jag hör från Stockholm.
Nu har jag skrivit storstad ett par gånger. Givetvis är Wien en storstad; här bor knappt två miljoner människor och de förbinds med en mycket välfungerande kollektivtrafik. Samtidigt är det en sammanslutning av små byar. Staden består av 23 ganska självstyrande distrikt, som också framstår som ganska individuella i sin framtoning. Inte så att något skulle vara slum och ett annat gräddhylla, utan snarare i sina kulturella uttryck. Några saker är däremot lika delarna emellan; varje stadsdel har ett eget kommunalt badhus och en kommunal musikskola. När man bor här känns Wien inte som storstaden utan som en mindre by - inte helt olik Lysvik.
Peter Styrman
Väl framme är det heller inte så svårt att leva, men det finns några viktiga mementon man måste underkasta sig. Bland annat måste man skriva in sig i landet om man skall bo här. Det gör man inte en, utan två gånger. Först går det ganska lätt, ett kort besök på det lokala medborgarkontoret. Senast fyra månader senare måste man till det statliga invandrarverket och där gäller det att ha tålamod.
Många tror kanske att Österrike är ett land som inte är helt välvilligt sinnade mot immigranter. Jag kom första gången till det här kontoret en timme innan öppningsdags och fick vända för att gå hem eftersom kön var längre än de skulle kunna hantera den dagen. Nu är vi i vart fall inskrivna och helt lagligt här.
 |
| Porten från Österrike in till Sverige. Ingången till Svenska kyrkan i Wien |
I Österrike tillhör de flesta den katolska kyrkan. Man kan säga att den har präglat samhället här på motsvarande sätt som den Lutherska präglat det svenska samhället. En markör för att en kyrka präglar ett samhälle är helgdagarna; särskilt de som infaller mitt i veckan. I den katolska världen är de många. Plötsligt kan man vakna en dag och inse att det inte går att handla för att det är en särskild helgdag och ett helgon som hedras just i Wien eller i Österrike. Då stänger skolor och butiker och folk får stanna hemma från jobbet. Även vanliga helger påverkas av det här. Det är ytterst ovanligt att det går att hitta en öppen livsmedelsaffär på en söndag. I Lysvik gick det att handla mjölk och toapapper nästan varje dag på året. Det går inte i den här storstaden.
Vi märker också att det inte är helt vanligt att man bjuder hem folk här. Man träffas gärna, men då sker det på restaurang eller café. Jag har fått lära mig att en bakgrund till det här är att folk och familjer har så små lägenheter. Det byggdes intensivt här efter de båda världskrigen; det drevs en politik för att så många människor som möjligt skulle kunna bo på en begränsad yta (Wien ligger så till att den inte kan expandera i naturen hur som helst) och det ledde till att man byggde många men små lägenheter. Bostadspolitiken i stort, som jag egentligen inte vet något ingående om, verkar ha fungerat bra. Det här är en storstad i Europa där en vanlig människa med medelmåttig lön kan bo hyfsat centralt. De hyresnivåer jag hört om ligger långt under det jag hör från Stockholm.
Nu har jag skrivit storstad ett par gånger. Givetvis är Wien en storstad; här bor knappt två miljoner människor och de förbinds med en mycket välfungerande kollektivtrafik. Samtidigt är det en sammanslutning av små byar. Staden består av 23 ganska självstyrande distrikt, som också framstår som ganska individuella i sin framtoning. Inte så att något skulle vara slum och ett annat gräddhylla, utan snarare i sina kulturella uttryck. Några saker är däremot lika delarna emellan; varje stadsdel har ett eget kommunalt badhus och en kommunal musikskola. När man bor här känns Wien inte som storstaden utan som en mindre by - inte helt olik Lysvik.
Peter Styrman
Kommentarer