Bråk mellan Stryparen och Välkomnaren
En lördag i april 2020 återvänder jag till Sunne. Över världen håller viruset sitt stryptag, över Fryken ligger ljuset som förklarat. Corona och Sunne är verkligen varandras motsatser.
Den ena vill veta din ålder. Är du så gammal att du minns svartvit tv, då är det karantän som gäller. Social distans och handsprit. Dölja hostan med en fis, inte tvärtom som förr.
Den andra välkomnar besökare från alla håll och ser helst att ni tränger ihop er i en teaterlada i Rottneros, på en favoritrestaurang med kryddigt namn eller i en vattenrutschkana där våtast vinner. Trångt, tätt, trevligt. Upplevelse.
Problemet är att den här lördagen bråkar de två. Stryparen och Välkomnaren. Jag har valt en ovanligt o-sunnig dag för min återkomst.
Nyss hälsade Västanå Teater att de måste ställa in sommarens föreställningar. Ryttarföreningen har ställt in. Motionsdanserna på Kolsnäs är inställda. Föreningslivet ställer in sina möten. Till och med Teaterbiografen är tillfälligt stängd. På Fryksdalsbanan reser få, på restauranger, gator och torg är det glest.
Nå, övergivenheten är övergående, jag vet ju det. Vackerheten finns kvar, solen har inte slutat glittra i Sunnesundet, länsväg 888 intill Rottnen nära Uddheden är fortfarande en av de grannaste vägar jag vet.
När vi bodde i Sunne var det två språk som dominerade i kön på Domus. Tyska på sommarn, göteborgska på vintern. I dag hörs inte ens norska men den tystnaden är inte evig, det vänder. Även ett virus tröttnar på att ta stryptag. En dag vänder det, då kommer norska husvagnsägare, stockholmsk teaterpublik och andra att hitta tillbaka och börja köa igen. Vi får försöka ha tålamod, precis som ljuset över Fryken.
Under tiden är humorn ett plåster. Alltså skojar vi om viruset. Den här har jag hittat på själv. En kamrat delade den i en svampgrupp på Facebook. Den väckte viss förtjusning.
Var rädd om dig! Just nu är inte rätt tid att trängas.
/Hälsningar Sven-Ove Svensson
Den ena vill veta din ålder. Är du så gammal att du minns svartvit tv, då är det karantän som gäller. Social distans och handsprit. Dölja hostan med en fis, inte tvärtom som förr.
Den andra välkomnar besökare från alla håll och ser helst att ni tränger ihop er i en teaterlada i Rottneros, på en favoritrestaurang med kryddigt namn eller i en vattenrutschkana där våtast vinner. Trångt, tätt, trevligt. Upplevelse.
Problemet är att den här lördagen bråkar de två. Stryparen och Välkomnaren. Jag har valt en ovanligt o-sunnig dag för min återkomst.
Nyss hälsade Västanå Teater att de måste ställa in sommarens föreställningar. Ryttarföreningen har ställt in. Motionsdanserna på Kolsnäs är inställda. Föreningslivet ställer in sina möten. Till och med Teaterbiografen är tillfälligt stängd. På Fryksdalsbanan reser få, på restauranger, gator och torg är det glest.
 |
| Gräsmarksvägen gör mig glad varje gång. |
Nå, övergivenheten är övergående, jag vet ju det. Vackerheten finns kvar, solen har inte slutat glittra i Sunnesundet, länsväg 888 intill Rottnen nära Uddheden är fortfarande en av de grannaste vägar jag vet.
När vi bodde i Sunne var det två språk som dominerade i kön på Domus. Tyska på sommarn, göteborgska på vintern. I dag hörs inte ens norska men den tystnaden är inte evig, det vänder. Även ett virus tröttnar på att ta stryptag. En dag vänder det, då kommer norska husvagnsägare, stockholmsk teaterpublik och andra att hitta tillbaka och börja köa igen. Vi får försöka ha tålamod, precis som ljuset över Fryken.
Under tiden är humorn ett plåster. Alltså skojar vi om viruset. Den här har jag hittat på själv. En kamrat delade den i en svampgrupp på Facebook. Den väckte viss förtjusning.
Var rädd om dig! Just nu är inte rätt tid att trängas.
/Hälsningar Sven-Ove Svensson
Kommentarer