- Sunne, det är väl fint?
Vi bodde vid Vättern och gillade smålänningarna, de hade både folkvett och humor. Det var bara en liten detalj som fattades tyckte min flickvän. Folk sa inte ”Hej!” när vi kom in i en affär. Lokala kulturer kan vara olika utan att det är illa ment, det visste vi förstås. Men vi saknade hej’et.
Då dök det upp en annons om ett journalistjobb i Sunne. Värmlands Folkblads lokalredaktör Herbert Nilsson skulle gå ner i tid och bli pensionär på halvtid.
- Sunne, det är väl fint? sa jag till hon som bar vårt första barn i magen. Där på trakten har jag nästan fått ett fotbollsmål i skallen en gång. Pojkfotbollscup, hällregn, tror byn hette Gettjärn. Donk! så ramlade överliggaren ner mitt framför fötterna på ett gäng 13-åringar i sina bästa år. Den var genomvåt.
- Var det fint, det? Ni kunde ju ha slagit ihjäl er.
- Gettjärn verkade lättbott. Dom hade en sjö i närheten där. Lång och smal. Vi från Nyed fick spela färdigt matchen inne i Sunne, bredvid ett sågverk. Jag tog emot en lång målvaktsutspark med skallen. Gör aldrig det med en gammaldags vattendränkt läderfotboll.
- Och dit vill du flytta? Platsen där tunga ting har en tendens att falla över dig?
Då berättade jag om fyndet jag gjort inne i Jönköping. Som den kartälskare jag är hade jag fått tag i Televerkets katalog, Värmlandsdelen. Där fanns en karta över Sunne tätort.
- Kolla, sa jag, som inte hade varit dit på flera år och inte hade perfekt koll på vad Fryksdalens mittpunkt hade att erbjuda vårvintern 1978. Triumferande pekade jag på mitt fynd: Sunne har en gata som heter Badhusgatan!
De hade ett badhus. Det avgjorde saken. Jag sökte och fick tjänsten.
***
Jag heter Sven-Ove och är fd journalist och informatör.
Under åren har jag dessutom skrivit böcker och krönikor, hållit skrivarkurser, uppträtt offentligt med egna texter och driver bloggen Svenssons släng (sven-ove.nu). Någon simbassäng hittade vi aldrig vid Badhusgatan. Det gick bra att bada vid Trötvik och sö’r om Frykenstrand med.
/Hälsningar Sven-Ove Svensson
Då dök det upp en annons om ett journalistjobb i Sunne. Värmlands Folkblads lokalredaktör Herbert Nilsson skulle gå ner i tid och bli pensionär på halvtid.
- Sunne, det är väl fint? sa jag till hon som bar vårt första barn i magen. Där på trakten har jag nästan fått ett fotbollsmål i skallen en gång. Pojkfotbollscup, hällregn, tror byn hette Gettjärn. Donk! så ramlade överliggaren ner mitt framför fötterna på ett gäng 13-åringar i sina bästa år. Den var genomvåt.
- Var det fint, det? Ni kunde ju ha slagit ihjäl er.
- Gettjärn verkade lättbott. Dom hade en sjö i närheten där. Lång och smal. Vi från Nyed fick spela färdigt matchen inne i Sunne, bredvid ett sågverk. Jag tog emot en lång målvaktsutspark med skallen. Gör aldrig det med en gammaldags vattendränkt läderfotboll.
- Och dit vill du flytta? Platsen där tunga ting har en tendens att falla över dig?
Då berättade jag om fyndet jag gjort inne i Jönköping. Som den kartälskare jag är hade jag fått tag i Televerkets katalog, Värmlandsdelen. Där fanns en karta över Sunne tätort.
 |
| Gatskylt, Badhusgatan |
De hade ett badhus. Det avgjorde saken. Jag sökte och fick tjänsten.
***
Jag heter Sven-Ove och är fd journalist och informatör.
Under åren har jag dessutom skrivit böcker och krönikor, hållit skrivarkurser, uppträtt offentligt med egna texter och driver bloggen Svenssons släng (sven-ove.nu). Någon simbassäng hittade vi aldrig vid Badhusgatan. Det gick bra att bada vid Trötvik och sö’r om Frykenstrand med.
/Hälsningar Sven-Ove Svensson
Kommentarer